Nu sitter jag på bussen hem efter en riktigt trevlig sväng i Stockholm. Målet med resan var att få visum till Usa, det är nu klart och med andra ord är det mycket möjligt att jag om två veckor sitter på planet till Florida. Två veckor, förstår ni hur snart det är? Hur mycket panik jag har över att sanera lägenheten i helgen? Hur mycket panik jag har över att ha glömt något? Hur mycket jag kommer sakna alla? Sakna nära och kära.

De som vill ha brev kan skicka adressen på min facebook eller min mejl, BREV inte MEJL. Jag vill ha personliga och handskrivna brev.

Ångesten för hur tjock jag kommer vara när jag kommer hem har redan börjat, ångesten för att glömma något viktigt. Fullmakt på apoteket och på banken måste ordnas den här veckan. En resväska är en ganska bra investering, kan inte gärna flyga med sopsäckar. Hur packar man lagom? För stallet, för vardags, för varmt väder, för kallt väder och för utgång. Hur får man plats med allt det? Speciellt då insulin och kanyler för 12 månader ska tryckas ned i väskan.

Igår träffade jag Emmet och Malin Björn i stan (stockholm) sjukt trevligt folk. För det första är det kul att umgås med någon mer som har både gluten och diabetes, någon som sliter upp tröjan på restaurangen och ger sig sitt insulin. Någon som är petig med maten... kort och gott... Som är lite speciell.
Blev mat på London, kaffe på Wayne´s coffe, kaffe på donken och lite spring på stan. Riktigt trevligt, jag fick mig en balja kaffe och inte en mugg. Vilket passade mig alldeles utmärkt.