FootPrint: 29/4

Var på gång att skriva igår kväll, men ska jag vara helt ärlig så somnade jag efter bion. Var och såg Water for elefant, jag har egentligen aldrig trott på den filmen. Men jag måste säga att jag ändrade uppfattning, den var riktigt bra, rekommenderar varmt att se den.
Kan tillägga att det blir många fler bio kvällar här i Us, för det är en helt annan upplevelse. Skulle utan problem kunna somna i de otroligt komfortabla stolarna man sitter i. Bioduken är enorm och upplevelsen är så mycket bättre än i Sverige. Ska bli grymt att få se Fast five nu när den har premiär. Både Diana och Erica vill se den, så även som Malin verkar anti just den filmen verkar det som jag får sällskap att se den ändå. Ja, jag hade inte tvekat, hade jag inte fått sällskap hade jag gått ensam.
Skrattade lite åt Dianas nyckelknippa igår. Hon har en nyckel och ett helt zoo, knappt man hittade nyckeln bland alla saker runt den.

Det var en lång dag igår då vi packade trucken för dagens resa. Allt skulle plockas ned, inget får glömmas. Vi kommer ju inte tillbaka till Florida fören i höst, förhoppningsvis är det lite svalare väder då. För nu är det knappt möjligt att vistas i solen alls. Visst, det är kanske bara jag som är känslig. Men det har vart snuskigt varmt hela veckan. Känns som flera kg runnit av mig (som jag förvisso snabbt ätit upp igen).
Det jag ser fram emot mest med Jersey är att kunna slänga på sig springskorna och ge sig ut och jogga. Det ska vara en mer behaglig värme här uppe. Inte lika blöt och fuktig som här nere.

Vi började idag vår resa norr ut, det tog längre tid än väntat att packa in hästarna då ett surigt sto inte tyckte att hon ville följa med. Tror dom fick in henne i den lilla trucken senare, vet inte riktigt för då var Malin och jag redan placerade på våra höbalar tillsammans med Melrose Abby, Fancy, Maven och Aldebaran Malibu vi hamnade i den mindre trucken, åtta hästar i den här fyra i vår avdelning (den främre) och fyra i den bakre avdelningen. Vi skulle haft katten här, men hans bur var enorm så han fick åka tillsammans med chauffören i hytten istället. Tror hon trivs bättre där. Just nu känner jag mig lite insnöad, det flyger runt kilovis med hö från hönäten, jag har hö precis överallt. Jag menar det verkligen, precis överallt.
Det är faktiskt ganska mysigt att sitta här med hästarna runt sig. Visst början av resan var ingen höjdare då vi efter ca 50m var tvungna att stanna. Maven var orolig, hade ställt sig och fastnat i hönätet, vi hittade ingen kniv, ingen sax ingenting. Visste inte riktigt hur vi skulle lösa det, men tillslut vinkade Malin åt chauffören och han såg oss, stannade och tog med en kniv bak åt oss. Allt slutade väl, hon är fortfarande stirrig men inte alls på samma sätt. Nu försöker hon bara gräva sig genom golvet och det är nog inte det lättaste. Men då har hon ju lite sysselsättning i vart fall..
Nej, det är inte den säkraste resan jag upplev, men det är nog en av de jag kommer minnas mest. Som sagt, på två dagar ska vi åka längre än Ystad-Haparanda.