Hur blir det sen?

Det händer mycket nu, det är mycket som ska planeras, fixas och umgås. Ser fram emot helgen, den kommer rent ut bli fantastisk. Det känner jag på mig för att:
1. Finbesök (Peter)
2. Laser game med nära och kära.
3. Ledig, vilket jag tänker fortsätta att vara.

Känner jag mig själv rätt kommer jag under söndagen vara ett mer eller mindre nerv-vrak.Är redan nu fruktansvärt nervös inför besöket på ambassaden på tisdag. Vad kommer jag då inte vara på Söndag? Peter får ha överseende med det, han får ju mitt sällskap även om jag är lite mer förvirrad än vanligt. HAr redan nu märkt att förvirringen börjar slå till, inte minst på jobbet. Jag tappar bort det ena efter det andra, jag kör fel och folk skrattar med(åt) mig.

Jag kommer vara ledig mycket den veckan, det enda jag ska jobba är fredag, lördag och söndag (8-10/4). Känns konstigt, men jag måste hinna vara lite ledig innan jag åker. Ta hand om mig själv och bara vara. Umgås med de jag har här hemma och fundera över hur jag ska klara 12 månader ifrån dom.

Jag känner redan nu hur jag kommer sakna alla vänner, familjen och inte minst, mina fantastiska jobbarkompisar. Jag måste ha världens bästa jobbarkompisar, har nog aldrig trivts så bra o en personalgrupp som i den här (då har jag ändå ganska lätt för att trivas bland folk). Jag tar plats, det vet jag och i den här gruppen kan jag vara den jag är. Man får ta plats, så länge man lämnar plats åt de andra i gruppen. Det är alltid någon som har något nytt och kul att berätta, någon som vågar bjuda på sig själv och sin dumhet.
Jag kommer verkligen sakna den gruppen. Trodde själv aldrig att jag skulle sakna ett tidigare jobb, men det här är det första.
Jag trivs lika bra med personalen som med boende, som med chefen, som med miljön... Visst, vissa personer tycker man bättre om och vissa sämre, men så är det ju alltid. Det får man ta =)

Tiden går fort nu, snart åker jag om inget oförutsett händer.
Jag vet att tiden kommer gå fort i Usa, bara vi trivs och har det bra. En dag står jag här med mina resväskor, då måste jag besluta... Vart vill jag bosätta mig? singel/förhållande? Vill ja plugga? Vad vill jag plugga? Vill jag jobba? Vad vill jag jobba med?..... listan kan göras oändlig.
En sak är säker, jag tänker inte börja min vistelse i Sverige med att gå ned i vikt.

Lördag

Den här helgen kan vi stryka ett streck över och glömma, eller okej, lördagen i vart fall. Lördagen började bra, hade dubbelpass (7-13 och 15.30-21.30) hade mitt sista besök och skulle sedan rulla hem till Adde för lite käk och umgänge.

Jag ska gå från sista besöket ut till bilen och på vägen hälsar jag glatt på grannen som går in i garaget bredvid (vilket nog var tur).
Jag har mina vandringskängor på mig, då de är de ända skor jag äger som håller vätan borta. Det är väldigt lerigt på infarten där jag har ställt bilen. Mitt i steget känner jag att jag fastnar men vänsterskons skosnöre i högerskons  krokar (de man använder när man knyter skorna). Tänker att de lossnar väl i nästa steg, men icke. Där for jag, med ansiktet först, rakt ner i lervällingen. Blir både blöt och lerig, inser fort att jag kan inte sätta mig i bilen såhär. Jackan får jag plocka av mig och lägga på golvet i baksätet, där hade jag även turen att hitta lite extrablöjor, fick lägga en i sätet så jag hade något sitta på utan att blöta ned hela sätet. Jag var lerig om händerna, men med min tur så fanns det självklart ingen sprit i bilen, så inte hade jag något att tvätta av mig med heller. Gå tillbaka in gick inte, var på fel ställe för det.
Jag hittade en förpackning handskar i storlek S, dom var i minsta laget men det fick gå. Så jag körde hem till Adde lerig och fräsch, fick som tur var låna ett par grymt sköna byxor att jobba i resten av helgen.

Någon som vet vad en häst har för blodsocker?

Nu är det bokat, den 5 April ska Malin och jag kliva innanför dörrarna på Ambassaden i Stockholm. Jag är sinnessjukt nervös och kan typ inte tänka på något annat. Jag har egentligen inte så mycket att vara nervös för annat än att jag kommer glömma något papper hemma, vilket INTE får hända.

God morgon.

Så här Borde alla dagar börja.

Penna / Pump

Har gått över till Levemir och Humalog i pennform inför min Usa resa. Jag både älskar det och hatar det. Det känns fruktansvärt tomt utan min bästa vän, min vän som följde mig i alla väder, alla humör och i alla lägen. Nu är han bort-kopplad för ett år framåt. Det känns tomt utan honom, han har gjort ett bra jobb, känns nästan som jag sviker. Men jag måste rikta in mig på det funktionella och inte det materiella.
Jag är inte längre van att behöva ha pennor och liknande med mig vart jag än går, pumpen har alltid vart med.
Nu måste jag plötsligt börja tänka igen. Jag måste även hålla ordning på om jag tog Levemir i morse eller om jag inte gjorde det.
Det är ringrostigt, men det måste gå. Jag kan inte ha femhundrasjuttioelva väskor med mig bara för att jag är envis.

Men jag kan även säga att jag inte längre behöver tänka på vad jag har på mig. Har jag klänning behöver jag inte knölaned pumpen i bhn, eller vart jag nu har valt att göra av den. Det är pennornas största plus, jag kan ha på mig precis vad jag vill utan att det ser konstigt ut.

23E levemir tar jag lust nu, har bara använt mig av det några få dygn. Så jag är ännu i nybörjarfasen. Måste lära mig hur kroppen reagerar på den nya typen av behandling.

Mina tankar slits mellan det positiva och det negativa. Jag mår bra på båda behandlingarna, men pennorna kräver en helt annan ordning än vad pumpen gör. Men det är fruktansvärt skönt att kunna vakna på morgonen och inte behöva trassla loss slangen som virat in sig runt diverse saker. Kunna prova kläder utan att vara rädd för att fästet till pumpen ska förstöra plagget jag precis provar. jag slipper oroa mig för att fastna med slangen i dörrhandtagen, för ja. Det händer lite då och då.

Jag ska testa pennorna ett tag till innan jag ger ett mer vettigt svar på vad jag tycker är bäst. Idag har jag legat otroligt svajigt i blodsocker, men det behöver inte vara pennorna och min okunnighets fel. Det kan bero på något annat.

Fick idag hem de sista blanketterna för att kunna avsluta mitt DS-160 dokument. Så nu väntar ett godkännande av Gudrun, sedan ska det skickas in och bokas tid för möte på Ambassaden i Stockholm. Jag vet inte riktigt om jag själv har förstått att snart åker jag (om allt går vägen med visumet), snart lämnar jag Sverige för 1år, 12 månader, 365 dagar. Tiden kommer gå fruktansvärt fort, ett år kommer rusa förbi.
Jag har ett stort mål med min vistelse i Usa och det är att INTE gå upp i vikt. Jag ska försöka hålla mig ungefär där jag är. Kommer i mesta möjliga mån släpa med mig Malin på promenader. Speciellt de dagar vi haft lite att göra, de dagar vi haft lite ledigt. Promenader är bra både för att upptäcka området och för motionen.

Nu ska jag försöka att sätta mig in i hur jag ska ansöka om ett internationellt körkort. Det är en grej som är mycket bra att ha, visst bara jag med körkort. Men en är bättre än ingen.

Ansökan.

Visum ansökan går framåt. Har påbörjat de sista dokumenten nu, väntar med spänning på att budbilen med de sista pappren ska komma och knacka på dörren. Behöver ett nr som finns på det dokumentet för att kunna avsluta ansökan. Jag har fått svara på diverse konstiga frågor, men det går framåt, är laddad nu.

En vecka gången. tiden går fort

Vet att jag vart off i några dagar, men jag har haft otroligt mycket att göra. Tisdag och onsdag förra veckan blev två heldagar i stallet. De dagarna användes till att mocka hagar och under onsdagen fick jag nöjet att rida två hästar, Quando och Kazini.
Träningsvärken var ett faktum, torsdagen var stel, fredagen var tung. Smärta att kliva ur sängen om vi säger som så.

Fredag efter jobbet, en tur till Kalmar var planerad. Dags att skaffa straff-fånge-kort till visumet.Mötte upp Malin i stan både för att hinna springa förbi skatteverket och få de papper vi behöver ha med oss till ambassaden och för att efter det bege oss till Engmans foto i Kalmar.
Det är väldigt mycket straff-fånge över bilden, men det är tyvärr ett måste. Bilden måste med och i rätt storlek 5x5.

Dock tillbringades resten av helgen med mycket trevligt sällskap. Mötte upp Peter i Kalmar, släpade runt honom i halva Kalmar. Tror dock inte att han klagade allt för mycket, han sa i vart fall inget om det. Som den charmiga människa jag är så höll jag låda mest hela tiden, medan han gav ett lite mer blygt intryck till en början (som släppte mycket fort).
Fick lite expert hjälp, så nu 7 månader efter inköp har jag äntligen fått tummen ur och skaffat nya icke gnisslande viftare till min sköna gröna bil. Blev även påfyllning av de vätskor som krävdes (viftarolja).

Kan det bli något är frågan? Svaret kommer ni få vänta på.
Men jag har träffat någon som orkar kasta runt mig som en mindre gummiboll, någon att tugga på och hmm.. ja någon att vara mig själv tillsammans med. Detta ska nyfiket testas och se om det kan bli mer än en lekkamrat. Förhoppningarna finns. Farligt farligt, men härligt härligt.

Söndagen, efter att jag lämnat P i Kalmar så blev till till att hämta upp brorsan (som inte längre ser ut som ett får). Hem till päronen för att svida om till ridbyxor. Träningsvärken har precis försvunnit så nu är det på tiden att jag skaffar ny. Hoppträning med Quando, otroligt trevlig häst. Jag har inte samma känsla som jag hade när jag höll igång ridningen ordentligt, men jag känner att den kommer tillbaka mer och mer.
Bara efter att ha hoppat två gånger på en vecka har mycket kommit tillbaka, behöver dock komma in i det mer för att få tillbaka ögat jag hade. Men vi tar en sak i taget, rider alldeles för sällan för att tro något annat.
Fick även äran att lägga sadeln på Meja för att rida några varv, tror hon kommer bli riktigt trevlig. Otroligt känslig och lätthanterad.

Jobb

På väg till jobbet. Känner på mig att den här helgen kommer bli toppen. Sällskap, hoppträning och massa Mys

Intervjun gick bra trotts dålig täckning (skype). Nu ska jag någonstans försöka ragga fram alldeles för mycket pengar alldeles för fort. Vet att det kommer gå på ett eller annat sätt, men inte hur.

Idag gäller det, nervös som faan. Efter en tung natt med en släng av spysjuka, mycket piggare nu. Det var nog inte speciellt allvarligt, har väl fått i mig något jag inte tål eller något i den stilen. För nu känner jag mig riktigt pigg, äter gör jag utan större problem. Så jag hoppas att det inte var värre än så, scenariot maginfluensa hägrade länge i min ena hjärnhalva. Men jag hoppas och tror inte att det var det.

Nervositeten stiger för var minut som går, det är idag det gäller. Jag ska praktisera engelska för första gången på mycket mycket länge. Och den här gången med en enligt CC "bitch", enligt Malin var hon jätte trevlig. Så det återstår att se vart min åsikt kommer sluta.

Jag har under helgen som gått beslutat mig för att det blir sprutor i Usa. Blir så fruktansvärt mycket packning om jag ska ha pumpen med. Fick frågan av Mats om jag hade några flergångs-sprutor kvar sedan tidigare liv... Det var typ 6 år sedan jag använde sprutor sist, tror han på fullaste allvar att jag skulle ha de kvar? Då gick jag på Insulatard och Novorapid, den här gången ska jag gå på Humalog och levemir.. Två blå och två silvriga är visst vad jag kommer få hem, blir säkert bra. Sist jag gick på pennor fick jag någon ful orange med ballonger på. INTE OKEJ!

Ska bli intressant att se hur det kommer fungera med sprutor den här gången. Sist var det kaos, men jag vet att detta blir det smidigaste valet. Kommer "bara" behöva ha 15 lådor kanyler och ett antal ampuller insulin med mig... Hur noga måste jag vara med att byta kanyl vid varje användning?
Den STORA nackdelen med sprutor är att jag måste börja gå med väska, har satt alldeles för många kanyler i benet när jag burit dom i byxfickan.
Måste få tag i ett smidigt fodral, men det ska jag nog hitta något så småningom.

It´s up to you

Don´t limit yourself

5/3

Ung diabetes råd var i Kalmar. Min plan var en galen utekväll ihop med Adde senare på kvällen, men icke. Jobbet ringde och frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in och jobba 7-15.45 dagen därpå (8h + kvalle en söndag är ganska bra pengar).


Reball och Restaurang italia stod på schemat. Reball, det var något nytt för oss alla. Det tog lite tid att komma in i det och komma överens om bra regler. Men så fort det var fixat och vi kom igång gick klockan otroligt fort. Tiden rann iväg medan vi sköt gummibollar på varandra. Dagen efter såg jag ut som ett levande blåmärke. Var blå prickig på både möjliga och omöjliga ställen. 

Mitt lag ägde. Ja mitt lag, för jag kan ärligt inte säga att jag var speciellt duktig. Men kul var det. 

Trevligt sällskap, kul underhållning och bra mat = bra kväll

Det är väldigt lärorikt att träffa andra i samma sits. Diabetes är en dold sjukdom, men kan dölja den väl och det finns många som gör det, döljer den alltså. Jag anser att man bör ta alla chanser man kan att prata med andra diabetiker, speciellt nu i åldern 15-30. Då behöver man prata med andra mer än någonsin, man behöver förstå att man inte är ensam.

4/3

Bättre sent än aldrig, idag hittade jag äntligen kamerasladden. Den hade gömt sig i en av mina svarta förvaringslådor. Men nu är han återfunnen.

Den 4/3 (förra fredagen) var jag på V65 (Kalmartravet) med jobbet. Det var en riktigt trevlig tillställning, även om det kändes en smula konstigt att vara åter på restaurangen. Undrar hur länge den känslan ska sitta kvar...
Har väl bara mig själv att skylla för det dock. Resan dit, då satt jag med de coola Löttprosgänget längst bak i bussen. Jag gillar mina jobbarkompisar, det är ett riktigt bra gäng.
Av någon anledning så åkte jag på att göra ett system till hela gänget (inte bara Löttorp, utan resten av bussen oxå. Borgholms kommun med andra ord).
Jag skickade ett snabbt panik-artat sms till Adde som lite fort innan han sprang ut till jobbet fick ge mig lite tips. Använde mig av vårt bassystem och la till lite hästar. 1850 rader, lyckades få ihop det på 1800 rader.
Mats (har jag fel namn nu?) talade om för bussen att "damen längst bak gör ett system". Dam? Hmpf. Har fortfarande inte riktigt släppt det.
5 rätt blev det, men ingen utdelning.
Det var en konstig känsla att gå en guidad tur på stallbacken, för där har jag ju aldrig vart?

Riktigt trevlig kväll och jag insåg hur mycket jag kommer sakna mitt jobb när jag åker.

Jobb, jobb och mer jobb. Eller okej, ganska korta dagar den här helgen. Men det känns inte som jag gör annat än jobbar just nu. Har ju hoppat skolan och ägnar min lediga tid på jobbet eller i stallet. Det är mycket som händer i mitt liv just nu, lägenheten ska plockas ur, biljetter ska köpas, stockholmsresa måste planeras inom snar framtid för att besöka den amerikanska ambassaden, jag måste söka internationellt körkort och råna en bank för att ha råd med försäkring, resa och visum.
På något sätt ska det gå, en dag närmare!

Jag vet inte om det är ett dumt drag, det känns rätt. Men tiden är fel, några veckor innan jag åker. Sedan borta i 12 månader.. Om det funkar, det känns som det kommer funka., då kommer det bli 12 tunga månader. 365 tunga dagar. Jag kommer växa och bli starkare än någonsin. Det ska gå! Håller tummarna, jag tror på det.

Amazing Horse

Tre tappra riddare äro nu 2.

Ellie hoppade av jobbet i Usa, nu är det bara Malin och jag kvar. Inte så bara kanske, är fruktansvärt pepp på det som komma skall.
Är riktigt nervös inför intervjun på Måndag. Jag har inte pratat engelska på riktigt länge, hur ska detta gå?

Rubrik.

Humöret blir bara bättre och bättre, vaknade med både skallebang och ryggont. Proppade i mig lite ipren och gav mig av till stallet. Diverse värk släppte ganska fort, tror nöjet av att umgås med djuren hjälpte till.
Solen har hittat fram bakom molnen och idag är det verkligen vår i luften, plus massor med blåst. Men det får man ha lite i beräkningarna när man bor som jag gör.

Har mejlat lite med min ssk Mats idag. Står i valet om jag ska köra på pump eller om jag ska byta till sprutor under min vistelse i Usa. Lättast att ha med sig är ju självklart sprutorna. Men jag mår bra av pumpen, nu har jag förvisso inte haft sprutor på 3-4år, så jag kan väl inte direkt säga hur jag mår av dom för stunden.
Vet att jag under min senaste vistelse i Florida hade lite strul med att insulinet i pumpen blev för varmt, även om jag hade både kyl väskor och grejer till den.
Det är mycket som ska tänkas på och fixas innan det är dags att åka. Men nu har visumsökan kommit så pass långt att det är dags för telefonintervju. Sjukt nervös för den, kommer dö hundra gånger om. När använde jag min engelska senast egentligen? Måste vart 2-3 år sedan den användes, att prata menar jag och inte läsa, lyssna osv.

Okej, det är nu det gäller. Idag måste jag få ordning på den tornado-drabbade lägenheten. för i morgon klockan 11.45 kommer det någons om vill titta på den. Idag är jag ledig, idag MÅSTE jag ta tag i det. Speciellt då jag ska vara i stallet klockan 7 i morgon bitti, då hinner jag verkligen inte.

Visum-ansökan går framåt. Jag hoppas att CV:t jag nu skickade in räcker. Samtidigt som jag hoppas att de inte ringer alla på listan. Men det lär jag ju märka, vet inte till 100% om jag har rätt nummer till två av dom heller.

Det börjar verkligen hända saker i mitt liv nu, ser verkligen fram emot det kommande året och hoppas på att jag inte får några problem med min visum ansökan. Dom hade visst nyligen haft en norsk tjej som blev nekad. Hoppas verkligen inte att jag blir det. Detta är något jag verkligen vill.

Måste ansöka om internationellt körkort snart oxå. Kostar mellan 2-300:- ett måste om jag ska köra bil i Usa, vilket är min plan. Tänker inte stanna där i 12 månader utan frihet = utan bil. Utan jag vill ha möjligheten att ta bilen dit jag behöver.. Bio, handling, shopping, miami... osv. Man blir fruktansvärt låst utan bil.

Nu!

Nu har jag gjort det. Nu har jag skickat ansökan.Spänd till tusen kan jag säga. Hoppa, studsa, inte kunna sitta still...

Det är nu det gäller.

Tisdag.

Anledningen till att jag ännu inte har skrivit om travet i Fredags och Ung diabetes-träffen i Lördags är att jag ännu inte har hittat min kamerasladd. Den ska vara här någonstans, men jag vet inte vart. Kortläsaren på den stora datorn har gett upp så jag behöver den här sladden. Så fort jag hittar den kommer det mer om helgen. =)

Idag slår jag upp ögonen och ser en klarblå himmel och solen är på väg upp. Underbart. Ska snart sega mig ur sängen för att bege mig ut till Långöre. Trivs med morgnarna i stallet, man kommer igång på en gång. Börjar dagen med att röra på sig. Det är då jag trivs.

Ett av referensbreven har anlänt, Roggan mejlade över det igår. Underbart. Vet att jag får det andra av Ninni idag. Passet ska hämtas fram emot eftermiddagen, sedan är jag snart redo för att skicka iväg min visa-sökan.

Jag är spänd på dagen. Nyss ringde jobbet och ville att jag skulle jobba... Men icke, den här morgonen sk tillbringas i stallet med efterföljande passhämtning i Kalmar.

Jobb jobb jobb

Jobbar mest hela tiden känns det som. Ändå är det ganska lugnt på schemat. Blir fyra morgnar i stallet oxå. Riktigt skönt att börja dagen med den typen av jobb.

Hunnit plocka ordning i köket idag, det var vid behov kan vi lugnt säga. Just nu sitter jag vid köksbordet, lyssnar på Mimikry och väntar på att köttslamsan med tillbehör ska bli klar. Insåg nyss vad klockan sprungit iväg. Måste skriva klart min självbiografi ikväll, har som plan att skicka allt i början på nästa vecka. Får referensen av Roggan i helgen, störde visst honom i sitt pokerspel nyss när jag messade.

Har för första gången på några dagar legat riktigt bra i blodsocker, grymt skönt måste jag säga. Inte pendlat för mycket, vilket är skönt för det tar så otroligt på kroppen.

Mycket

Apt. Har hunnit med stallet på morgonen. Riktigt skönt att börja dagen med något ordentligt. Kommer va smått död på jobbet i morgon men det får vi ta. I morgon är det v75 med jobbar kompisarna, funderar på om man vågar dricka en öl på bussen eller ej.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Paul.

Paul Walker, han är fin han.

Jag har under dagen pendlat en hel del i Blodsocker. Måg bra i morse men högre fram emot kvällen. Tror just nu att mina sviktande värden beror mycket på "stressen" över att hinna med allt nu innan jag åker. Hur jag ska ha råd och vad jag ska ha med mig.

Har idag gjort stan med Malin.. Eller okej, vi var på ÖoB och hittade en grym resväska, blir nog köp av en sådan vid senare tillfälle. Sedan blev det en tur till polisstationen för ett nytt pass, väntar nu med spänning på att de nya ska komma hem. Behöver ha det nya pass nr. ganska omgående till min visum-ansökan. Släpade efter det med Malin till KPG (Kalmars praktiska gymnasium) där hittade vi efter lite letande hittade Roggan längst in i fiket med stor bilds tvn påslagen. Är jag förvånad? Nej.
Där är i vart fall min sista referens fixad, ska in och hämta den i nästa vecka. Den andra referensen har Ninni lovat att skriva, hoppas verkligen att båda referenserna duger.

Resterande timmar innan hemgång vart jag sittande på diabetesförbundet Kalmar och Öland med omnejds styrelse möte. Blev en hel del snack om min resa. Sa vänligt att ni får gärna betala reseersättningen om ni vill ha mig i styrelsen och därmed på mötena. De var inte så villiga på den punkten dock =P