Helg, flytt, bio, middag och kärlek

Jag har faktiskt lite dåligt samvete för att jag satte jobbet i skiten i helgen. Men jag var tvungen, självklart fick jag beodran om sjukintyg, vilket inte var några större problem då jag haft mycket strul med ryggen det här året. Så fredag morgon släpade jag upp the real hunk lite extra tidigt för att ta oss bort till sjukan, okej... Vi var inte där fören 11.30, men jag ringde faktiskt klockan 08.00
Jag kom ut med ett sjukintyg, 100 tabletter Tradil och 50 tabletter Panocod ( att ha med till Usa i fall det skulle behlövas).
Det blev inte mycket gjort den dagen, hann plocka rent skåpen i köket, sedan inte så mycket mer. Istället blev det Larmgatan 10 och SuckerPunch.
Hade en magisk kväll tillsammans med Hunken, han är verkligen en fantastisk varelse, plötsligt inser jag hur lurad jag har blivit tidigare år. Det är nu jag vet vad kärlek är. Nu har jag funnit en fantastisk människa som tål mina ryck och som är lika konstig själv.Vi är fruktansvärt lika på många plan, men inte på för många plan. Utan lagom många, och på rätt plan.
Lördagen tillbringades med att köra mängder av skräp till Kalleguta, seriöst vad mycket skit man hinner samla på sig på ett år. Min underbart sköna grisrosa soffa har nu seglat till de evigt gröna ängarna. Grät nästan en skvätt när vi la honom i containern. Han var för stor och fick inte plats i rummet hemma hos päronen.  Men hans vapendragare miss och mr fåtölj fick stanna kvar och pinas av mig ett tag till. Efter Kalleguta blev det till att köra hem alla stora och otympliga grejer till mina fantastiska pears.

På kvällen tändes grillen, Malin och Malin var med i spektaklet. Det var hemskt trevligt, grillad köttslamsa, öl och trevligt sällskap. kvällen slutade i Spolhuset nere vid Kapelluddens camping. En mycket trevlig kväll.

Det var fruktansvärt tungt att se Peter kliva på bussen i förmiddags. Vetskapen om att den vackraste människan på den här planeten åker iväg och nästa gång jag ser honom är kanske inte fören i vår nästa år. Det var riktigt tungt, men ändå inte så tungt jag trodde att det skulle bli.
Jag vill inget hellre än att han är här hos mig nu och föralltid. Men det här kommer bara stärka vårt förhållande, vi har ett år med ren och skär längtan framför oss. Längtan som kommer stärka vår kärlek till varandra, någon som kommer binda oss samman.
När jag kommer hem är jag förhopningsvis redo att växa upp tillräckligt för att ta beslutet om jag ska plugga eller jobba och vad jag i så fall ska göra. Även vart jag ska bosätta mig.

Nu är det nästan bara städningen kvar i min lägenhet, känns otroligt bra. Ska ringa i morgon och be dom besiktiga den på Onsdag eller något.

Jag fick det här fantastiska armbandet av Peter.

Det är det här som kallas kärlek.