På väg hem från Ohio/Indiana nu, det har vart några mycket bra dagar. Hot Shot Blue Ship raceade stort igår. Han gjorde mycket bra ifrån sig och gick i mål på en andra plats. Om jag räknat rätt borde det ge en sisådär 65.000 dollar, men är inte helt säker. Men som sagt, han var fruktansvärt fin.

Vi bodde på hotell två nätter och redan första morgonen hade jag slarvat bort min nycket/plast kort.. Jag visste att den var på rummet någon stans, men kunde för mitt liv inte hitta den. 20 minuter ägnade jag åt ett jäkla plast kort. Hittade det inte, så jag gav upp och hoppades på att de kunde hjälpa mig med det när vi kom hem igen. Och det kunde dom, fick ett nytt kort gick in i rummet och det första jag ser är det där jäkla plast kortet, det har legat på bordet hela tiden. Varför kunde jag inte hitta det på morgonen? Näe, utan jag får istället leta efter skiten halva morgonen.
*muttrar*

Just nu fläker jag ut mig i baksätet, har hela sätet för mig själv vilket är otroligt skönt. Sätena i tryckarna är så pass stora att jag nästan, men bara nästan. Kan sträcka ut mig och ligga raklång. Mycket skönt, avundas inte Kelly som VALDE framsätet. Jag är alldeles för lång för att få någon komfortabel sovställning där.
Kan även säga att den grymt fula orange/röda filten SAS lånade ut under flygresan gör sitt jobb. För alla envisas med att ha ACn i bilen på en mycket alldeles för låg temperatur. Mina fötter tycker inte om kylan alls och nej, jag har fortfarande inte lärt mig att ta extra tröja och byxor med mig när vi racear.

Frukosten idag bestod av kaffe från Starbucks och en Rice Krispies Treats. Vilket är lättast att förklara som rice krispies och marshmallows. Lutar åt att frukosten även kommer bestå av en halv flaska Mtn dew och Burgles nacho cheese (typ chips). Eller om det blir lunchen.. Vi får se, beror på vad deras plan för resan är. Det märks alltid under resans gång.

Sitter nu och små nynnar på "Someone else is calling you baby", det är den låten som går på radio för stunden och alltid när jag hör den tänker jag på Cc och henns röda Camaro.. Haha, det där lär förvisso väldigt fel. Men själva grejen är att vi brukar vråla för full hals till den. Så länge man höjer så pass att man inte hör sig själv finns det inga gränser.

Jag fick lite banningar över att jag kallade dregen lönnfet...Så jag får be om ursäkt och istället bara kalla honom lagom mullig efter alldeles för mycket öl.. För han har lagt på sig endel, vet iof inte om han gått ned något sedan sist jag såg dom live (2 år sedan eller var det 3?). Backyard babies alltså, mycket surt att de lagt av, samma sak att The Ark lägger av. Jag är nästan lite hemligt förälskad i både Dregen och Ola Salo. Snacka om sköna personligheter. En kombo där sedan hade jag inte tvekat för fem öre, inte ens om utseendet hade vart likt Tomas Dileva (och honom skulle jag inte ta i med tång).

Nu surade jag ihop lite, dom höjer volymen på radion men tänker inte på att mitt stackars öra är precis bredvid högtalaren här bak.. Vissa låtar går mycket bra, men när party killer låtarna börjar komma (de countrylåtarna som du måste gått igenom två skillsmässor för att förstå ordentligt) är det ingen höjdare.  För det spelar ingen roll om jag har höronlurar till min laptop, jag kan ändå inte kolla senaste avsnittet av True blood för allt jag hör är musiken i bilen.
Tur att jag somnar lätt i vart fall, har lärt mig sova i de flesta miljöer. Inte mycket som stör mig när det kommer till att sova, annat än om det är för ljust.

Ska se om vi inte kan ta försäkringen på min bil i morgon så jag får den någon gång. Ibland skulle det bara vara så skönt med egen bil. Nu är både Cc och Diana underbara och lånar ut/skjutsar mig om det krisar. Men jag har alltid hatat att vara beroende av någon annan på det sättet.

Stoppat för lunch, blev en cobbsallad, den var inte speciellt god men ned gick den... Hungrig var jag men nu är det bättre. Fick kommentaren att "jäklar vad du kan sova" nyss. Tydligen inte så populärt att behöva köra hela vägen medan vi andra kan sova.
Är nu inne i Pennsylvanias natur, den är ganska häftig att blicka ut över, berg och tunnlar så långt ögat kan nå. Ett ställe jag skulle vilja fotvandra på. På tal om att fotvandra, jag ska ha med mig mina vandringskängor när jag kommer upp nästa omgång. Saknar dom, vet inte om jag kommer ha så mycket användning av dom men jag saknar dom ändå. Även något av mina high-heels skor. Även om det finns mängder ursnygga här över men jag har två par som jag saknar som jag hade velat ha här över. Nu har jag iof inte haft så¨stor användning av high-heels här över men än då.

Jag räknar med party när jag kommer hem, jag ska på något sätt lyckas åka Sverige runt och träffa alla samtidigt som jag ska vara hemma, relaxa och göra mängder av läkarbesök. Mats varnade mig och sa att jag har ca 100 tester att se fram emot (ja, jag överdrev en hel del). Dom ska alltså tömma mig på blod och kolla allt annat där runt. Funderar även på om man ska göra ett test för glutenintollerans. Men det tåls att fundera på, Mats lovade fixa tid hos endorkin/diabetsmottagningen, ögon och för en hälso undersökning. Så jag kanske kan få ta allt samma dag istället för att åka in två hundra gånger.

Jag ska när jag kommer åt köpa en dagbok, en sådan man hade när man var liten och kunde skriva i varje dag. Jag vill ha något att skriva i, skriva sådant jagi nte kan eller vill skriva ut här men som jag ändå vill spara och komma ihåg. Lite inspirerad av Bridget Jones dagbok som jag såg för första gången i mitt liv för någon vecka sedan. Har bara sett slutet ala blå soppa tidigare. Inte hela, och den var ju hel kul. Gillade den skarpt.

Är det jobbigt att läsa novellerna? När jag väl skriver skriver jag ned allt på en gång, därför det blir så fruktansvärt långt. Sedan när jag väl laddar upp texten orkar jag inte dela av det hela tiden. SÅ förresten, ni får leva med novellerna och ja, jag känner att jag missar det där med stavningen en hel del. Finns inget stavningsprogram i WordPad, har inte word på den här datorn utan bara det gratis som alltid kommer med. Men det är fortfarande bättre än anteckningarna.

Fick ett lite surt sms av min kära mor för någon dag sedan "Jag har öppnat mitt fb-konto så jag får veta vad du gör. För bloggen uppdateras ju aldrig". Jag ber om ursäkt för det men lovar inte att jag kommer bättra mig, speciellt inte så länge vi är i New Jersey. Sedan har jag på något mysko vis lyckats döda mitt internet helt och hållet, jag vet inte riktigt hur, men nu behöver jag komma åt internet för att kunna installera drivrutinerna igen. Problemet är bara att mitt wierless har lagt av, kan av någon anledning inte ansluta.

10 av hästarna är nu i Lexington tillsammans med Alec (second trainer) Erica och Jerome (Romeo). Vi andra är kvar i New Jersey, jag skulle från början åkt men behövdes här hemma då jag har Pennsylvania licens, vilket mexarna inte kan fixa utan papper. Just nu sitter jag i trucken (när jag säger truck menar jag allt som oftast en pick up modell stor) på väg till Indiana med Hot Shot Blue Ship. Han startar där i morgon sedan åker vi hem på Torsdag igen.

Vi är för stunden bara 4stycken i huset, vilket är fantastiskt. En ny värld öppnade sig och plötsligt kan du duscha varmt, du behöver inte stressa för att du har 5 andra som vantar utanför dörren, utan du kan ta den tid det tar. Och jag måste säga det igen, vi har varmvatten att duscha i! Tidigare räckte det knappt till att 4-5 duschade och då var vi 8 stycken i huset. Det är bara tre som åkt till Lexington, men Malin beslutade sig för att åka hem. Så det är minus 4 = varmvatten till oss andra.

Mina hästar tränar på bra. Pantholops och Holier är de enda jag har kvar för stunden då Making är i Lexington, Har haft ett sto i några veckor men vi får se vad som händer med henne. Pantholops vann sitt senaste race och var riktigt fin, sötare häst får man leta efter. Holier, ja, hon har sitt humör att kämpa med. Jag älskar den hästen, de dagar hon har humöret på sin sida är hon ur mysig att pyssla med. Eller, hon är alltid mysig att pyssla med tills det kommet till att lägga på selen, då kommer humöret fram och vissa dagar är det så illa att jag inte vill något hellre än att gråta. Men då är det bara till att bita i det sura äpplet och ge det en ny chans. Jag tror på henne, hon har storleken och har precis börjat starta, gör sin tredje start på fredag. Hon har inte kommit in i det ordentligt än, men senaste starten slutade med en tredje peng efter ett mycket bra race.

Jag har mejlat lite med Mats (min diabetes-ssk), då jag har bestämt mig för att stanna här över ett tag till. Jag är inte på långa vägar färdig med det här livet, jag mår bra, jag trivs och jag har utvecklats något otroligt som person. Det är nästan lite skrämmande att säga det, men jag börjar känna mig mer och mer vuxen. Men jag kommer ändå aldrig bli äldre än 23, nu ska jag fylla 23 resten av mitt liv. Pappa är fortfarande 25, och det skulle bli väldigt konstigt om jag är äldre än så.
Men jag har funderat på det där med pump igen, det är massor med strul angående pump i Sverige. Men jag mådde så mycket bättre med den, även om den är ivägen vid vissa tillfällen. Så jag funderar på om jag ska plocka med mig den när jag är hemma och vänder (kommer komma hem några veckor för att fixa lite läkarbesök, insulin och sådant). Men då måste det gå att lösa så rubinmed kan skicka slangar och sådant till mig. Mats och jag pratade om det innan jag åkte, men då hade det blivit så sjukt mycket packning. Den här gången åker jag hem med tomma väskor, kläderna jag har här skulle jag frysa ihjäl i hemma. Det jag ska ha med mig tillbaka är ett USB med MÄNGDER av svenska filmer, Massor med lösgodis/godis, Oboy, insulin, min HTC (saknar verkligen den telefonen), beroende på kopplingen till stereon på bilen som jag borde ha inom kort även min bilstereo (sorry pappa, gyllene tider får spelas i en annan stereo).
För övrigt så ger jag upp hårdrocken allt med, jag har hittat en ny genre som jag fastnat för. En genre som man inte kan tröttna på och som spelas mängder här över. Någon som inte finns i sverige, jag har fastnat för countryn. Jag är fast, kär, förälskad och blir på konstigt spralligt humör när jag lyssnar på det. Den dagen jag väljer att åka hem kommer jag sakna den genren. För NEJ jag tänker inte lyssna på Jill Johnsson, inte ens försöka.
Ska se om jag har råd att köpa med mig en skiva eller två så päronen får lite bra musik att lyssna på, dileva, gyllene tider och Lena PH är inget att ha längre. Något nytt måste in.

Ytterligare en fundering, många av Country sångarna ser fruktansvärt bra ut och är inte äldre än 25... Varför är de som spelar bra musik i Sverige (Typ Dregen, Winnerbäck) runt 40 och lönnfeta? Vad är skillnaden? Jag är i snabbmatens hemland, men här är dom vältränade, snygga och sjunger som gudar medan dom i Sverige, som är ett ganska hälsosamt land, är lönnfeta, fula och sjunger bra. Jag förstår verkligen inte.

Har en svag aning om att de veckorna jag kommer hem för att fixa det jag behöver kommer innehålla en mindre Sverige runt resa, fest, kompisar, vänner, alkohol och djur. Saknar Mitzhi något sjukt, man kanske skulle ta henne med sig? Skulle nog inte vara så populärt iof. Jag har även som plan att göra några besök i Långöre, saknar ridningen. Jag är den enda som inte har en häst som ridtränas här över, min tre-åring är alldeles för liten för det. Hon skulle gå av på mitten, stackars Pantie.
Jag har även som plan att försöka hinna med att besöka folket på Strömgården, 5-6:an och hemtjänsten Löttorp/Böda. Beroende på hur jag lägger upp veckorna funderar jag på om man skulle be om att få hoppa in och jobba en helg eller två. Men tvivlar på att jag kommer ha den tiden.
Har även som plan att tvinga in en kväll med kroppkakor! Nej ni andra har absolut inget att säga till om och det ska vara mormors kroppkakor.
Jag missar ju brorsans kräftskiva så jag hoppas innerligt att han planerar in något annat. Vågar jag skriva det här? Kommer min image förstöras nu? Jag struntar i det, men jag kan ärligt säga att jag saknar min bror. Okej, jag saknar till och från de flesta hemma, päronen, mormor, farmor och farfar och alla kompisar.

Fick i veckan en fantastisk bild på min far och hans lastare. Undrar egentligen hur han lyckades.. Eller vill jag ens veta? Jag skrattade så jag grät och jag vet fler som skrattade åt bilden. Men nu vet vi, något vi alltid undrat över.. Lastmaskiner är inte bra som badleksaker då det otroligtnog har visat sig att de inte flyter. Är botten dåligt kan det hända att dom sjukner lite till och då behövs en andra lastare för att få loss den..

Jag har nu under mina månader här över (det börjar bli många månader nu) verkligen insett vilka vänner jag kan rensa bort från listan och vilka jag ska behålla. Det finns dom jag trodde skulle i vart fall skicka ett "hej, hur är det" sms/fb/mejl.. Men inte ett ord om inte jag börjar konversationen vill säga och det är knappt då man får svar ens då.
Jag har börjat skaffa mig vänner utanför stall-livet, det är en intressant upplevelse måste jag säga. Sanna jag skickar brev till dig någon dag när jag kommer ihåg att skriva det. Jag vet att jag suger som brevvän, men nu har jag inte ens din adress och jag byter snart adress igen.
Adde, du kan ju mejla över din adress om du känner för det, även Sanna och Peter. Det är ni som står mig absolut närmst.

Jag tänkte tillbaka på mitt liv för någon dag sedan. Vad jag egentligen har gjort och insåg då ungefär att jag har gjort en jäkla massa saker. Mitt CV är länge än de flestas i min åldre och jag har allt som oftast stannat på samma ställe ganska länge. Jag ångrar att jag gick naturbruk på gymnasiet för den linjen suger verkligen, jag kan inte bli något på den. Jag måste läsa vidare vad jag än bestämmer mig för att göra.
Men det finns en sak jag saknar riktigt, riktigt mycket och det är verkligen inte vad jag trodde det skulle vara. Visst det är hästrelaterat, men det är inte någon av de hästarna jag borde sakna som mest. Utan den jag saknar något oerhört är Crescendo, den lilla vita odrägliga b-ponnyn som ingen tyckte om. Jag hade riktigt bra kontakt med honom och skrattade mest när han hittade på sina konstigeter. Jag red alltså ÖM på b-ponny 2000, vi stannade ut oss i dressyren (ja, stannade ut oss). Det var en whiteboardtavla på ridhusväggen och den åt nästan upp honom. I terrängen var vi en 2 som kom runt hela banan, även om jag stoppade ut mig på näst sista hindret, där var den en jätte stock som höll på att äta upp oss. Men de andra 4 i klassen (vi var 6st) kom inte ens runt banan.
Den gången vi var i Norra möckleby och det tog 4 minuter för Kicki att komma runt banan på vad hon nu hette, något på D var det. Mig och Crescendo tog det närmare 17 minuter för.. två steg fram ett tillbaka... För att sedan explodera så pass att jag far i backen och han springer iväg (åtminstonde 5 steg), detta var en terräng så en av hinderkontrollanterna fick fånga honom medan jag spottade ut gruset. JAG SAKNAR HONOM.

Märks det att jag är uttråkad? En halv bok senare och nu börjar jag få kramp i min vänstra handled. Dags att sluta då kanske?

Åter igen i trucken på väg till Meadowlands, kval för Holier, Quarell och Abbey. Ikväll ska min hingst göra sitt livs andra race. Håller tummarna.

Den här veckan är galen, idag kommer det en busslast med svenskar för att se hur vår hambo häst Fawks lever och frodas. Och de andra sex hästarna som startar den dagen, för vi har sju hästar till start på Hambo dagen. Mitt sto klarade inte kvalet men alla andra gjorde, hoppas på en bra dag där.

I förgår skulle jag vara duktig och städa mitt rum, som för övrigt har vart kaos sedan jag kom hem från Canada. Vi kommer hem från jobbet runt fyra på efter middagen och jag gör som vanligt. Slår igång datorn för att kolla om någon vill mig något. 10 minuter senare har jag slocknat, vaknar åter till medvetande vid tio på kvällen. Kliver upp, börjar plocka på rummet och somnar åter igen halv ett. Lite typiskt att sova bort HELA dagen. Men sådant händer ibland.

Christine firade sin 30års dag på Chesterfield INN, eller okej. Vi ordnade ett överraskningsparty där. Riktigt trevligt. Igår hade vi födelsedags kalas för Romeo (Jerome) som fyllde år, honom firade vi med kyckling från KFC, vilket han tydligen kan döda för.

Igår var jag på uruselt humör, vet inte riktigt varför egentligen. Eller jo det vet jag, men det är inget som behöver tas upp här än. Folk var framme och frågade vad det var med mig då jag var fruktansvärt tyst och instängd hela dagen. Men jag behövde en sådan dag, även om det kändes som om jag skulle bryta ihop så fort någon sa något till mig. Kände mig på hemskt PMS humör, men så illa var det nog inte hoppas jag i vart fall.
Måste komma ihåg att skicka in mina försäkringsuppgifter till sjukan den här veckan oxå. Inte glömma, kan bli dyrt om jag glömmer. Går förresten på antibiotika för spindelbettet. Ska ta tre om dagen, men glömmer det hela tiden och tar tre i veckan... Men jag mår bra ändå.