lördag 30 april 2011
Liten pojke under plan
Vi är och jobbar hos Team JC, Jonas och hans fru Christine. Jonas är svensk, kommer från skåne och Christine är från Usa (minns inte vilken del av Usa). Christine har en gång tagit en snabbkurs i svenska (band) och försökt lära sig prata just svenska.
Det enda som fastnade var tydligen "Liten pojke under ett plan", frågan är då.. Hur ofta använder man den meningen? Jag tror aldrig jag gjort det, tror heller aldrig att jag kommer göra.
Varför lär man sig en sådan mening? Hade inte en mening som "Vart har ni mjölken" vart bättre?
Sedan har vi Diana, hon kan lite strö ord och det är riktigt kul. Mest svärord och liknande, men det är ändå lite. Hon hade dock ingen konstig mening som Christine utan det var mest enstaka ord som "tack" och sådana vardagsord.
30/4
Sitter nu de sista timmarna i lastbilen på väg norr ut, mätt och belåten. Stannade vid en mack tidigare, Subway låg bredvid så det blev en egenkomponerad sallad med grillad kyckling, bacon, mozzarella, paprika, gurka, rödlök, spenat och sallad. Till det, vinäger och olja, grymt gott.
Blev lite ommöbleringar i lastbilen den här resan då ett av stona är lite hängig och fick box istället. Så vi sitter nu och lutar oss mot boxen med tre hästar som stirrar på oss, mysigt även detta måste jag säga. Känns inte alls lika tight och osäkert som igår, vi har både mer plats och bättre uppsikt över hästarna. Riktigt nice.
Det är lite kallare här uppåt, vilket jag trivs bra i. Trivdes inte alls i värmen nere i Florida, det var alldeles för varmt. Hade ingen ork alls om dagarna utan allt man gjorde var att svettas typ.
Längtar verkligen tills att jag får snurra på mig joggingskorna och ge mig ut och springa resan ur kroppen. Jag behöver det verkligen. Har legat av mig senaste månaden, så nu är det åter igen dags att ta tag i det.
När vi gick igenom macken för att komma till Subway gick vi förbi ett ställ med tidningar, eftersom att jag läste ut min bok igår behövde jag något nytt att läsa. Hittade massor med roliga biltidningar, men ingen jag riktigt fastnade för. Då skrattade Malin lite och sa att "ta den här, om diabetes". Självklart blev det den tidningen, måste ju se hur de ser på diabetes i diabetesens hemland. När man går ett varv bland varorna på både Publix och WalMart ser man att nästan allt finns som socker fritt, utbudet är enormt. Jell-o, godis, chocklad, kakor... Dock är maten inte alls lika bra märkt som snacksen. Man får läsa det finstilta för att se innehållet och ofta är det väldigt mycket socker i allt. Otroligt mycket socker.
Ska bli skönt att få egen bil och kunna ta det där två timmarna och bara läsa, kolla och ta reda på vad som är bra mat. Vad som är glutenfritt, jag börjat tröttna på yoggi. Jag vill ha något annat, hittar jag inget har jag till och med funderat på att be mamma skicka några paket knäckebröd för att ha någonting i vart fall. Men vi får se hur jag gör.
Blev lite ommöbleringar i lastbilen den här resan då ett av stona är lite hängig och fick box istället. Så vi sitter nu och lutar oss mot boxen med tre hästar som stirrar på oss, mysigt även detta måste jag säga. Känns inte alls lika tight och osäkert som igår, vi har både mer plats och bättre uppsikt över hästarna. Riktigt nice.
Det är lite kallare här uppåt, vilket jag trivs bra i. Trivdes inte alls i värmen nere i Florida, det var alldeles för varmt. Hade ingen ork alls om dagarna utan allt man gjorde var att svettas typ.
Längtar verkligen tills att jag får snurra på mig joggingskorna och ge mig ut och springa resan ur kroppen. Jag behöver det verkligen. Har legat av mig senaste månaden, så nu är det åter igen dags att ta tag i det.
När vi gick igenom macken för att komma till Subway gick vi förbi ett ställ med tidningar, eftersom att jag läste ut min bok igår behövde jag något nytt att läsa. Hittade massor med roliga biltidningar, men ingen jag riktigt fastnade för. Då skrattade Malin lite och sa att "ta den här, om diabetes". Självklart blev det den tidningen, måste ju se hur de ser på diabetes i diabetesens hemland. När man går ett varv bland varorna på både Publix och WalMart ser man att nästan allt finns som socker fritt, utbudet är enormt. Jell-o, godis, chocklad, kakor... Dock är maten inte alls lika bra märkt som snacksen. Man får läsa det finstilta för att se innehållet och ofta är det väldigt mycket socker i allt. Otroligt mycket socker.
Ska bli skönt att få egen bil och kunna ta det där två timmarna och bara läsa, kolla och ta reda på vad som är bra mat. Vad som är glutenfritt, jag börjat tröttna på yoggi. Jag vill ha något annat, hittar jag inget har jag till och med funderat på att be mamma skicka några paket knäckebröd för att ha någonting i vart fall. Men vi får se hur jag gör.
Dom står och blänger på oss..
fredag 29 april 2011
29/4
Var på gång att skriva igår kväll, men ska jag vara helt ärlig så somnade jag efter bion. Var och såg Water for elefant, jag har egentligen aldrig trott på den filmen. Men jag måste säga att jag ändrade uppfattning, den var riktigt bra, rekommenderar varmt att se den.
Kan tillägga att det blir många fler bio kvällar här i Us, för det är en helt annan upplevelse. Skulle utan problem kunna somna i de otroligt komfortabla stolarna man sitter i. Bioduken är enorm och upplevelsen är så mycket bättre än i Sverige. Ska bli grymt att få se Fast five nu när den har premiär. Både Diana och Erica vill se den, så även som Malin verkar anti just den filmen verkar det som jag får sällskap att se den ändå. Ja, jag hade inte tvekat, hade jag inte fått sällskap hade jag gått ensam.
Skrattade lite åt Dianas nyckelknippa igår. Hon har en nyckel och ett helt zoo, knappt man hittade nyckeln bland alla saker runt den.
Det var en lång dag igår då vi packade trucken för dagens resa. Allt skulle plockas ned, inget får glömmas. Vi kommer ju inte tillbaka till Florida fören i höst, förhoppningsvis är det lite svalare väder då. För nu är det knappt möjligt att vistas i solen alls. Visst, det är kanske bara jag som är känslig. Men det har vart snuskigt varmt hela veckan. Känns som flera kg runnit av mig (som jag förvisso snabbt ätit upp igen).
Det jag ser fram emot mest med Jersey är att kunna slänga på sig springskorna och ge sig ut och jogga. Det ska vara en mer behaglig värme här uppe. Inte lika blöt och fuktig som här nere.
Vi började idag vår resa norr ut, det tog längre tid än väntat att packa in hästarna då ett surigt sto inte tyckte att hon ville följa med. Tror dom fick in henne i den lilla trucken senare, vet inte riktigt för då var Malin och jag redan placerade på våra höbalar tillsammans med Melrose Abby, Fancy, Maven och Aldebaran Malibu vi hamnade i den mindre trucken, åtta hästar i den här fyra i vår avdelning (den främre) och fyra i den bakre avdelningen. Vi skulle haft katten här, men hans bur var enorm så han fick åka tillsammans med chauffören i hytten istället. Tror hon trivs bättre där. Just nu känner jag mig lite insnöad, det flyger runt kilovis med hö från hönäten, jag har hö precis överallt. Jag menar det verkligen, precis överallt.
Det är faktiskt ganska mysigt att sitta här med hästarna runt sig. Visst början av resan var ingen höjdare då vi efter ca 50m var tvungna att stanna. Maven var orolig, hade ställt sig och fastnat i hönätet, vi hittade ingen kniv, ingen sax ingenting. Visste inte riktigt hur vi skulle lösa det, men tillslut vinkade Malin åt chauffören och han såg oss, stannade och tog med en kniv bak åt oss. Allt slutade väl, hon är fortfarande stirrig men inte alls på samma sätt. Nu försöker hon bara gräva sig genom golvet och det är nog inte det lättaste. Men då har hon ju lite sysselsättning i vart fall..
Nej, det är inte den säkraste resan jag upplev, men det är nog en av de jag kommer minnas mest. Som sagt, på två dagar ska vi åka längre än Ystad-Haparanda.
Kan tillägga att det blir många fler bio kvällar här i Us, för det är en helt annan upplevelse. Skulle utan problem kunna somna i de otroligt komfortabla stolarna man sitter i. Bioduken är enorm och upplevelsen är så mycket bättre än i Sverige. Ska bli grymt att få se Fast five nu när den har premiär. Både Diana och Erica vill se den, så även som Malin verkar anti just den filmen verkar det som jag får sällskap att se den ändå. Ja, jag hade inte tvekat, hade jag inte fått sällskap hade jag gått ensam.
Skrattade lite åt Dianas nyckelknippa igår. Hon har en nyckel och ett helt zoo, knappt man hittade nyckeln bland alla saker runt den.
Det var en lång dag igår då vi packade trucken för dagens resa. Allt skulle plockas ned, inget får glömmas. Vi kommer ju inte tillbaka till Florida fören i höst, förhoppningsvis är det lite svalare väder då. För nu är det knappt möjligt att vistas i solen alls. Visst, det är kanske bara jag som är känslig. Men det har vart snuskigt varmt hela veckan. Känns som flera kg runnit av mig (som jag förvisso snabbt ätit upp igen).
Det jag ser fram emot mest med Jersey är att kunna slänga på sig springskorna och ge sig ut och jogga. Det ska vara en mer behaglig värme här uppe. Inte lika blöt och fuktig som här nere.
Vi började idag vår resa norr ut, det tog längre tid än väntat att packa in hästarna då ett surigt sto inte tyckte att hon ville följa med. Tror dom fick in henne i den lilla trucken senare, vet inte riktigt för då var Malin och jag redan placerade på våra höbalar tillsammans med Melrose Abby, Fancy, Maven och Aldebaran Malibu vi hamnade i den mindre trucken, åtta hästar i den här fyra i vår avdelning (den främre) och fyra i den bakre avdelningen. Vi skulle haft katten här, men hans bur var enorm så han fick åka tillsammans med chauffören i hytten istället. Tror hon trivs bättre där. Just nu känner jag mig lite insnöad, det flyger runt kilovis med hö från hönäten, jag har hö precis överallt. Jag menar det verkligen, precis överallt.
Det är faktiskt ganska mysigt att sitta här med hästarna runt sig. Visst början av resan var ingen höjdare då vi efter ca 50m var tvungna att stanna. Maven var orolig, hade ställt sig och fastnat i hönätet, vi hittade ingen kniv, ingen sax ingenting. Visste inte riktigt hur vi skulle lösa det, men tillslut vinkade Malin åt chauffören och han såg oss, stannade och tog med en kniv bak åt oss. Allt slutade väl, hon är fortfarande stirrig men inte alls på samma sätt. Nu försöker hon bara gräva sig genom golvet och det är nog inte det lättaste. Men då har hon ju lite sysselsättning i vart fall..
Nej, det är inte den säkraste resan jag upplev, men det är nog en av de jag kommer minnas mest. Som sagt, på två dagar ska vi åka längre än Ystad-Haparanda.
Frukost kaffe på donken
Dianas nycklar
Malin, Mike och Diana
Malin och Mike på Tutti frutti, vi äter frozen yoghurt
Malin och Fancy, så här sitter vi under hela resan.
onsdag 27 april 2011
27/4
Lönen från förra månadens jobb trillade in idag. 13.406:- trillade in på kontot, känns ganska bra så här i efterhand även om det mesta (allt?) kommer gå till räkningarna som trillar in resten av året. Har en stulen/tappad/försvunnen mobiltelefon som jag betalar på året ut och lite till troligtvis.
Det har vart en lugn dag även idag, solen lyser, svetten rinner och hästarna är hungriga. Även jag börjar bli hungrig och mina yoggisar med konstig smak börjar ta slut. För köpa fler när vi landar i NJ till helgen. Åt en yoggi med smak av jordgubb idag och det var nog något av det äckligaste jag ätit på mycket länge. Den smakade så konstgjort att svenskt lightgodis hade smakat äkta. Kan ärligt säga att lemon cream pie smakar 100 gånger bättre (som om det skulle va mindre tillsatser i den?).
Mat, borde verkligen äta något snart. Frågan är bara vad, är inte sugen på något just nu. Hur gått låter egentligen "Stuffed pepper" (fylld paprika)?
Mat-paus
Okej, nu har jag ätit. Eller okej, fyllningen gick ned men den slajmiga mysko paprikan med någon konstig tomatsoppa runt gick i soporna. Den var oätbar, blev en yoggi med Bostan cream pie till efterätt. Känns som ni bara tror att jag äter yoggi. Men riktigt så illa är det inte, dom har bara massa roliga smaker, därför jag nämner dom.
Jag borde inte sitta här längre, jag borde börja packa ned mitt rum i väskan igen. Det närmar sig. Jag har gjort den här resan förr, den är inte rolig. Sist hade jag turen att tillsammans med Peter (han som körde hette det) få sitta i trucken hela vägen. Det var riktigt skönt måste jag säga. Den här gången har jag inte samma tur, den här resan kommer tillbringas på en höbal inne hos hästarna tillsammans med Malin (förhoppningsvis får vi varsin höbal). Hoppas ryggen kommer palla den resan, 260 mil.. det är många mil, riktigt många mil.
tisdag 26 april 2011
26/4
Blodsockret har legat mycket bättre idag, sänkt Levemiret till 18E och har under dagen än så länge (klockan är tre här nu) endast tagit totalt 4E Humalog på hela dagen. 2E till frukosten och 2E för att äta och sänka ett värde på 14.0. Har legat helt okej hela dagen, lägsta värdet har vart 3.8 inte akut lågt, åt en apelsin och två tabletter GlucoTabs kom då upp på 4.8 och där har jag legat ganska stadigt fram till halv två innan lunch då jag iof hade klämt i mig en halv burk chips utan insulin. Vilket resulterade i 14.0 tog 2E till det och låg efter någon timme på 4.3
Var igår till WalMart och Starbucks med Diana och Malin. Grymt trevligt gillar Diana skarpt, hel go tjej. Internet fixdes och även diverse samtal. Vi kom in på att jag är rädd för Älgar och på något sätt fick Diana för sig att vi har vilda elefanter i de svenska skogarna. Och började fråga hur hästarna reagerade när de mötte en elefant i skogen. Elk/Elephant, ser inte riktigt likheten i de två orden men visst. Kul var det i vilket fall.
Antingen i morgon kväll eller på Torsdag kväll blir det bio och lite mat. Sista kvällen i Florida då, måste hitta på någonting över det vanliga. Som om dessa dagar vart vanliga för oss, men än då.
Jag hittade GlucoTabs i olika roliga smaker, 4 st inköptes. Apelsin, Melon, Tropical fruit och Fruit punch. Hittade även Pringels chips med smaken Guacamole och tänkte genast på "familjen" och blev tvungen att köpa en. Den var i starkaste laget, annars helt okej. Mysko att äta gröna chips dock.
Min mage är uppblåst like hell. Äter för mycket yoggi tror jag. Åt yoggi med Red velvet cake smak till frukost idag. Den var snuskigt god. Men det ska bli skönt att få bil om några dagar och kunna ta den tid det tar i affären. Kunna hitta de saker jag verkligen tål, det måste ju finnas glutenfritt bröd någonstans. Samma sak annat än de usla färdigportionerna jag äter just nu. Skulle va skönt att få lite riktig mat någon gång.
Måste väen se till att komma igång med löpningen ordentligt när vi kommer upp till NJ, det är för varmt här nere. Är runt 25 grader PÅ NATTEN, och under dagen bara stiger det och blir näst intill olidligt.
Var igår till WalMart och Starbucks med Diana och Malin. Grymt trevligt gillar Diana skarpt, hel go tjej. Internet fixdes och även diverse samtal. Vi kom in på att jag är rädd för Älgar och på något sätt fick Diana för sig att vi har vilda elefanter i de svenska skogarna. Och började fråga hur hästarna reagerade när de mötte en elefant i skogen. Elk/Elephant, ser inte riktigt likheten i de två orden men visst. Kul var det i vilket fall.
Antingen i morgon kväll eller på Torsdag kväll blir det bio och lite mat. Sista kvällen i Florida då, måste hitta på någonting över det vanliga. Som om dessa dagar vart vanliga för oss, men än då.
Jag hittade GlucoTabs i olika roliga smaker, 4 st inköptes. Apelsin, Melon, Tropical fruit och Fruit punch. Hittade även Pringels chips med smaken Guacamole och tänkte genast på "familjen" och blev tvungen att köpa en. Den var i starkaste laget, annars helt okej. Mysko att äta gröna chips dock.
Min mage är uppblåst like hell. Äter för mycket yoggi tror jag. Åt yoggi med Red velvet cake smak till frukost idag. Den var snuskigt god. Men det ska bli skönt att få bil om några dagar och kunna ta den tid det tar i affären. Kunna hitta de saker jag verkligen tål, det måste ju finnas glutenfritt bröd någonstans. Samma sak annat än de usla färdigportionerna jag äter just nu. Skulle va skönt att få lite riktig mat någon gång.
Måste väen se till att komma igång med löpningen ordentligt när vi kommer upp till NJ, det är för varmt här nere. Är runt 25 grader PÅ NATTEN, och under dagen bara stiger det och blir näst intill olidligt.
Erica
Diana
Alec
Malin
måndag 25 april 2011
Bilder.
Första dagen, Malins rygg och stallet i bakgrunden.
Mitt rum
Melrose Abbey
Holie
Making Muscles
25/4
Jag fattar ingenting, mitt blodsocker verkar leva sitt egna liv. Har mellan 7.33-12.07 legat på 3.6, 3.6, 3.4 och nu senast 4.8 jag åt en söt frukost och tog 5E till den både för att sänka mitt värde på 24 och för maten jag åt. Klockan 6.06 ligger jag på 15.4 tar då 3E för att sänka det värdet, det var ändå 2h sedan jag åt frukost. Efter det dalar jag och har under förmiddagen ätit 3 apelsiner, ett rör druvsocker, 1/2L juice och ett äpple. Varför vill inte skiten gå upp? Varför ligger jag lågt hela tiden? Jag hade inte de här problemen sist jag var iväg, varför denna gång? Jag fattar inte och jag börjar bli riktigt less på det. Långtid har jag redan sänkt med 4E/dag sänka ännu mer till imorgon tror jag.
Dagen har vart bra, Abby joggade en sväng på morgonen annars har resten av hästarna hela veckan ledigt vilket betyder att jag får det lugnt innan stormen... Snart drar det igång på allvar. Är för stunden bara inne och vänder, kastar i mig lite kök för att sedan gå ut och fodra. Min och Malins vecka, vi får väl hjälpas åt idag och sedan ta varannan dag eller något sådant, vi får se.
Blev inget Walmart igår, jävla påsk som ska stänga alla affärer. Kanske idag istället, tror Diana undrade om vi inte ville hänga på till Starbucks oxå. Och det är något jag saknar, Kaffet. Löttorps hemtjänst förstörde mig för all framtid, jag levde på kaffe där. Och nu? Inget, här lever jag på vatten och äcklig söt juice. Jag är grinig om morgnarna, grinig om kvällarna... Jag behöver den där koffein-kicken det ger.
Förresten, PÅSK! Vart är mitt påskägg? Jag vill oxå ha ett påskägg med massa lösgodis, det finns inte något lösgodis här. Utan man måste köpa stora förpackningar med en och samma sort hela tiden. Mej dont like. Jag vill ha massa plockgodis, massa gott godis av olika sorter. Okej, jag är i Jordnötsmörets gyllene land, det finns jordnötsmör i allt och jag älskar det. Nonstop med jordnötsmör istället för chocklad, så mycket godare än vanliga nonstop. Jag åt en yoggi med chockladkake-smak till frukost igår, den var väldigt mysko.
Men jag förstår inte varför amerikanare är så otroligt dåliga på att krydda sin mat, allt smakar likadant och det fanns knappt några vettiga kryddor att handla. Blev dock en förp. Garlic salt och den smakar knappt galic, mycket besviken. Jag saknar mitt Herbamare örtsalt.
Nu har hästarna fått mat, även jag. Skippade insulinet helt denna gång så får vi se vad som händer. Har väen funderat på om jag har mysko känningar om nätterna som jag inte märker av då jag ligger så fruktansvärt högt om morgnarna. Just nu är diabetesen bara till problem, känns inte som jag gör annat än äter. Visst jag äter mestadels hyfsat nyttiga saker, iof. Färdigmat är aldrig nyttigt, men det är bättre än chips och liknande. Har hittat ett par som är riktigt goda och absolut värda att köpa igen. Tror vi får mer matlagningsmöjligheter i NJ sedan. Hoppas lite på det så man kan få lite riktig mat istället för de här pensionärslådorna jag äter just nu.
Det bästa efter en heldag i stallet är att få komma in och ställa sig i duschen, för att sedan sätta mig ned och bara ta det lugnt en stund. Läsa lite, skriva lite och bara va. Riktigt skönt.
Dagen har vart bra, Abby joggade en sväng på morgonen annars har resten av hästarna hela veckan ledigt vilket betyder att jag får det lugnt innan stormen... Snart drar det igång på allvar. Är för stunden bara inne och vänder, kastar i mig lite kök för att sedan gå ut och fodra. Min och Malins vecka, vi får väl hjälpas åt idag och sedan ta varannan dag eller något sådant, vi får se.
Blev inget Walmart igår, jävla påsk som ska stänga alla affärer. Kanske idag istället, tror Diana undrade om vi inte ville hänga på till Starbucks oxå. Och det är något jag saknar, Kaffet. Löttorps hemtjänst förstörde mig för all framtid, jag levde på kaffe där. Och nu? Inget, här lever jag på vatten och äcklig söt juice. Jag är grinig om morgnarna, grinig om kvällarna... Jag behöver den där koffein-kicken det ger.
Förresten, PÅSK! Vart är mitt påskägg? Jag vill oxå ha ett påskägg med massa lösgodis, det finns inte något lösgodis här. Utan man måste köpa stora förpackningar med en och samma sort hela tiden. Mej dont like. Jag vill ha massa plockgodis, massa gott godis av olika sorter. Okej, jag är i Jordnötsmörets gyllene land, det finns jordnötsmör i allt och jag älskar det. Nonstop med jordnötsmör istället för chocklad, så mycket godare än vanliga nonstop. Jag åt en yoggi med chockladkake-smak till frukost igår, den var väldigt mysko.
Men jag förstår inte varför amerikanare är så otroligt dåliga på att krydda sin mat, allt smakar likadant och det fanns knappt några vettiga kryddor att handla. Blev dock en förp. Garlic salt och den smakar knappt galic, mycket besviken. Jag saknar mitt Herbamare örtsalt.
Nu har hästarna fått mat, även jag. Skippade insulinet helt denna gång så får vi se vad som händer. Har väen funderat på om jag har mysko känningar om nätterna som jag inte märker av då jag ligger så fruktansvärt högt om morgnarna. Just nu är diabetesen bara till problem, känns inte som jag gör annat än äter. Visst jag äter mestadels hyfsat nyttiga saker, iof. Färdigmat är aldrig nyttigt, men det är bättre än chips och liknande. Har hittat ett par som är riktigt goda och absolut värda att köpa igen. Tror vi får mer matlagningsmöjligheter i NJ sedan. Hoppas lite på det så man kan få lite riktig mat istället för de här pensionärslådorna jag äter just nu.
Det bästa efter en heldag i stallet är att få komma in och ställa sig i duschen, för att sedan sätta mig ned och bara ta det lugnt en stund. Läsa lite, skriva lite och bara va. Riktigt skönt.
24/4
Idag har det vart en lugn dag, hästarna är alltid lediga på söndagar och går därför bara i hagen. Making var svullen i ett ben igår kväll och har därför stått lindad, det såg mycket bättre ut idag. Det regnade något fruktansvärt i morse, himlen öppnade sig och plötsligt var hela vägen utanför fylld med vatten. Det klarnade dock upp lite fram emot förmiddagen. Making var galen när jag släppte ut honom i hagen vilket resulterade i ett skrubbsår på hasen och en lös sko.
Jag gillar Holie allt mer för var dag jag pysslar med henne, trivs riktigt bra med den hästen. Hon kan vara sur och grinig men jag tror att får man henne att lita på en så gör hon allt för en. Idag var hon så himla gosig.
Snart ska vi iväg till WalMart eller vad det blir, måste fixa internet, blir så segt att gå till Subway hela tiden. Så ikväll borde jag ha internet om inget oförberett händer vill säga.
Hubert har i natt bott i min väska och nu när jag kom in efter att hästarna var färdiga så hade han myst in sig i mitt täcke. Just nu sitter han i min gardin och tittar ut över rummet.
Jag får verkligen inte till mitt blodsocker som det ska, svajar något enormt. Har nu sänkt levemiret så får vi se vad som händer. Maten är riktigt svår att ge insulin till då det som ska va sött med mycket kolhydrater inte alls höjer så mycket som de borde. En apelsin höjer inte hälften av vad den gör i Sverige och jag vet verkligen inte varför. Druvsocker hittar jag inte någonstans så jag måste ladda upp med hårt godis istället, så jag har något i vart fall. Christine skulle köpa lite hårt godis och lägga i emergency väskan som alltid är med på tävling. Där finns det plåster, painkills och sådant man kan behöva.
Engelskan rullar på bättre än vad jag trodde att den skulle göra. Börjar redan nu använda vissa engelska ord istället för de svenska då jag inte kommer på vad det svenska namnet är. Och då har jag ändå bara vart här i tre dagar. Kommer vara kung på engelska när jag kommer hem, det är en sak som är säker. Det bökiga är alla häst-termer. ett back knee är inte ett back knee utan en has osv.
Alec har börjat packa ihop stallet och Jonas och Christine reste igår. Så om 5 dagar sitter vi I lastbilen tillsammans med hästarna på väg upp till NJ. Vi kommer få varsin tältsäng/solstol (vet inte riktigt vilken av dom) sedan kommer vi åka inne i lastbilen tillsammans med hästarna. Låter värre än vad det är dock, tror det blir en häftig upplevelse och jag ska ladda upp med massor av godis, vatten och tidningar.
Somnade som en stock vid åtta igår kväll vaknade därför vid fem, utvilad och pigg. Det var riktigt nice. På söndagar har vi sovmorgon och behöver inte vara i stallet fören senast klockan nio på morgonen. Det var riktigt skönt att få sova de timmarna extra, jag var förvisso ute redan halv åtta då jag inte kunde sova ordentligt. Just nu ligger jag i soffan och njuter av min ensamhet, det är till och från riktigt skönt att få vara det, ensam. Fundera, titta på film, äta.... göra vad man känner för. Jag ska försöka slänga på mig springskorna och springa ett varv på banan senare ikväll, nu är det för varmt för att göra någonting alls.
Jag gillar Holie allt mer för var dag jag pysslar med henne, trivs riktigt bra med den hästen. Hon kan vara sur och grinig men jag tror att får man henne att lita på en så gör hon allt för en. Idag var hon så himla gosig.
Snart ska vi iväg till WalMart eller vad det blir, måste fixa internet, blir så segt att gå till Subway hela tiden. Så ikväll borde jag ha internet om inget oförberett händer vill säga.
Hubert har i natt bott i min väska och nu när jag kom in efter att hästarna var färdiga så hade han myst in sig i mitt täcke. Just nu sitter han i min gardin och tittar ut över rummet.
Jag får verkligen inte till mitt blodsocker som det ska, svajar något enormt. Har nu sänkt levemiret så får vi se vad som händer. Maten är riktigt svår att ge insulin till då det som ska va sött med mycket kolhydrater inte alls höjer så mycket som de borde. En apelsin höjer inte hälften av vad den gör i Sverige och jag vet verkligen inte varför. Druvsocker hittar jag inte någonstans så jag måste ladda upp med hårt godis istället, så jag har något i vart fall. Christine skulle köpa lite hårt godis och lägga i emergency väskan som alltid är med på tävling. Där finns det plåster, painkills och sådant man kan behöva.
Engelskan rullar på bättre än vad jag trodde att den skulle göra. Börjar redan nu använda vissa engelska ord istället för de svenska då jag inte kommer på vad det svenska namnet är. Och då har jag ändå bara vart här i tre dagar. Kommer vara kung på engelska när jag kommer hem, det är en sak som är säker. Det bökiga är alla häst-termer. ett back knee är inte ett back knee utan en has osv.
Alec har börjat packa ihop stallet och Jonas och Christine reste igår. Så om 5 dagar sitter vi I lastbilen tillsammans med hästarna på väg upp till NJ. Vi kommer få varsin tältsäng/solstol (vet inte riktigt vilken av dom) sedan kommer vi åka inne i lastbilen tillsammans med hästarna. Låter värre än vad det är dock, tror det blir en häftig upplevelse och jag ska ladda upp med massor av godis, vatten och tidningar.
Somnade som en stock vid åtta igår kväll vaknade därför vid fem, utvilad och pigg. Det var riktigt nice. På söndagar har vi sovmorgon och behöver inte vara i stallet fören senast klockan nio på morgonen. Det var riktigt skönt att få sova de timmarna extra, jag var förvisso ute redan halv åtta då jag inte kunde sova ordentligt. Just nu ligger jag i soffan och njuter av min ensamhet, det är till och från riktigt skönt att få vara det, ensam. Fundera, titta på film, äta.... göra vad man känner för. Jag ska försöka slänga på mig springskorna och springa ett varv på banan senare ikväll, nu är det för varmt för att göra någonting alls.
23/4
Just nu sitter jag på rummet tillsammans med min roomie Herbert (en begie ödla), äter lunch och dricker en smirnoff Mangov. Han sprang ett varv på min fina blommiga soffa nyss, så nu vet jag inte riktigt vart han har försvunnit åt. Jag har alltid velat ha ett eget husdjur nu har jag en alldeles egen begie Ödla vid namn herbert.
Idag har allt flytit på riktigt bra, Var ute i stallet strax innan halv fem och färdig vid ett. Då har Holie tränat och så har jag joggat makeing. Alla de tre passhästarna jag har trivs jag riktigt bra med.
Min väska kom aldrig igår så jag hade nästan gett upp när Alec plötsligt ropar på mig. Då ser jag den, då har han min alldeles underbart fina väska i handen. Jag har saknat den något fruktansvärt... Eller okej, jag har saknat mina springskor och laddarna till telefonen, kameran och allt annat elektroniskt jag har med mig.
Jag har svajat rejält i blodsocker de första dagarna och ska mejla Mats om det lite har jag tänkt. Tror jag ska sänka Levemirdosen lite i framtiden. Har fått flertalet känningar de här dagarna. Jag både rör på mig mer och äter både sämre och bättre på samma gång. Bättre tider, samma tider varje dag. Men delvis sämre mat. Ligger högt på morgnarna och lågt resten av dagen. Jag saknar min trogne vän mr pumpis. Visst, det hade aldrig fungerat i det här jobbet, men jag saknar honom ändå. Han ställde alltid upp i alla lägen och löste alla problem. Men nu, nu är det inte alls lika smidigt längre.
Joggade Making Muscle idag en J4:a alltså 6 varv på innerbanan i höger varv. Riktigt trevlig häst, stark till och från men villig och frammåt. Holie tränade och såg trevlig ut det lilla jag hann se, hade fullt upp med att plocka in Abby från hagen just då.
Ska strax iväg till Subway för att snylta på deras fria internet då det som finns här laggar. Så idag vet jag att gårdagens inlägg kom in.
Morgondagen blir väldigt lugn. Söndag är vilodag för hästarna så vi ska bara släppa ut dom i hagen, mocka och fixa deras mat innan vi kan göra vad vi vill resten av dagen. Vet dockinte riktigt vad vi ska hitta på då vi inte har någon bil. Men i värsta fall får vi väl ligga i solen och läsa en bok, om Diana inte känner för att köra oss någonstans vill säga. Mav vet aldrig, hon var underbart gullig och körde mig och Malin till Publix igår så vi fick handla lite mat och skor (skorna handlades dock ej på publix). Hon och pojkvännen, som jag nu tappade namnet på satt kvar i bilen medan Malin och jag sprang genom affären och försökte hitta så mycket vettig mat som möjligt. Jag kommer leva på ris känns det som, ris i alla former men dock bara färdigrätter då det är det enda som funkar just nu.
Om en vecka borde vi landa i NJ. Linda hade skickat till Diana nyss och sagt att de va framme. Ett dygn tar det ganska exakt. Då får vi vår bil, Jonas har hittat en gammal Mustang åt oss, vi har dock inte sett den. Den ska visst vara ganska risig.
Idag har allt flytit på riktigt bra, Var ute i stallet strax innan halv fem och färdig vid ett. Då har Holie tränat och så har jag joggat makeing. Alla de tre passhästarna jag har trivs jag riktigt bra med.
Min väska kom aldrig igår så jag hade nästan gett upp när Alec plötsligt ropar på mig. Då ser jag den, då har han min alldeles underbart fina väska i handen. Jag har saknat den något fruktansvärt... Eller okej, jag har saknat mina springskor och laddarna till telefonen, kameran och allt annat elektroniskt jag har med mig.
Jag har svajat rejält i blodsocker de första dagarna och ska mejla Mats om det lite har jag tänkt. Tror jag ska sänka Levemirdosen lite i framtiden. Har fått flertalet känningar de här dagarna. Jag både rör på mig mer och äter både sämre och bättre på samma gång. Bättre tider, samma tider varje dag. Men delvis sämre mat. Ligger högt på morgnarna och lågt resten av dagen. Jag saknar min trogne vän mr pumpis. Visst, det hade aldrig fungerat i det här jobbet, men jag saknar honom ändå. Han ställde alltid upp i alla lägen och löste alla problem. Men nu, nu är det inte alls lika smidigt längre.
Joggade Making Muscle idag en J4:a alltså 6 varv på innerbanan i höger varv. Riktigt trevlig häst, stark till och från men villig och frammåt. Holie tränade och såg trevlig ut det lilla jag hann se, hade fullt upp med att plocka in Abby från hagen just då.
Ska strax iväg till Subway för att snylta på deras fria internet då det som finns här laggar. Så idag vet jag att gårdagens inlägg kom in.
Morgondagen blir väldigt lugn. Söndag är vilodag för hästarna så vi ska bara släppa ut dom i hagen, mocka och fixa deras mat innan vi kan göra vad vi vill resten av dagen. Vet dockinte riktigt vad vi ska hitta på då vi inte har någon bil. Men i värsta fall får vi väl ligga i solen och läsa en bok, om Diana inte känner för att köra oss någonstans vill säga. Mav vet aldrig, hon var underbart gullig och körde mig och Malin till Publix igår så vi fick handla lite mat och skor (skorna handlades dock ej på publix). Hon och pojkvännen, som jag nu tappade namnet på satt kvar i bilen medan Malin och jag sprang genom affären och försökte hitta så mycket vettig mat som möjligt. Jag kommer leva på ris känns det som, ris i alla former men dock bara färdigrätter då det är det enda som funkar just nu.
Om en vecka borde vi landa i NJ. Linda hade skickat till Diana nyss och sagt att de va framme. Ett dygn tar det ganska exakt. Då får vi vår bil, Jonas har hittat en gammal Mustang åt oss, vi har dock inte sett den. Den ska visst vara ganska risig.
lördag 23 april 2011
22/4 Fredag
Melrose Abbey
E. Muscles Yankee U. Real live woman
Den tjejen kan trava. Hon är riktigt fin, tränade idag och såk fruktansvärt fin ut.
Holier That Thou
E. Cantab hall U. Sunday Yankee
En häst med personlighet, man får passa sig lite. Men annars riktigt trevlig. Joggade henne på banan innan idag, första gången på tre år som jag kör, snacka om känsla. Har verkligen saknat det.
Making Muscle
E. Muscles Yankee U. Spendthrift
Än så länge enda hingsten jag har hand om, men han är verkligen inte som en tvåårig hingst utan känns mer som en van och erfaren 10 åring. Otroligt lugn och sansad. Ska jogga honom i morgon, ska bli spännande.
Har kommit in i jobbet ganska bra, väldigt likt de dagarna hos Tommy. Skillnaden är bara att det är trevligt folk, bra hästar och jag blir väl omhändertagern. Tror jag kommer trivas riktigt bra i det här gänget. Alla jag jobbar med är riktigt trevliga, är ingen av dom jag inte trivs med än så länge i vart fall.
Vi kom från Chicago i Onsdags eftermiddag men våra väskor landade i Miami. Igår kväll kom dom... eller okej, Malins och en av mina kom. Jag väntar fortfarande på min sista väska. Men den ska enligt uppgift komma nu ikväll, jag hoppas att det stämmer. Har ALLA sladdar och liknande tillbehör i den. Även en hel del kanyler och diverse diabetes tillbehör. Var faktiskt lite små obehagligt att bli av med väskorna så här, tänk om jag inte fått tillbaka så fort som jag ändå fått. Tänk om min låda kanyler (hade en låda i handbagaget) hunnit ta slut innan väskorna hade dykt upp. Vad hade jag gjort då? Haft lite små panik, minst sagt.
Nu sitter jag här på bänken och väntar på att min sista väska ska komma och att Diana ska bli klar så vi kan åka och handla. Mina Converse tar död på mina fötter, man ska inte jobba på det här sättet i de skorna. Verkligen inte, här snackar vi smärta och åter smärta. Är glad att flip-flopsen i vart fall fanns i den väskan som dök upp igår.
När vi landade fick vi panik-åka till WalMart för att införskaffa något att jobba i och lite mat. Gick på många pengar kan jag säga, men vad gör man inte för att slippa springa runt i samma kläder oduschad längre än nödvändigt. Har nog aldrig kännt mig så ofräsch som när vi landade i Florida och Alec hämtade upp oss.
Rummen vi fått är riktigt trevliga och så mycket finare än de jag bodde i sist. Har en säng som verken är hård eller mjuk, utan bara precis lagom. Min rygg mår bra av den, riktigt bra. Finns till och med dusch på rummet, sist delade jag med alla andra. Visst, jag har sett bättre men som sagt, trivs riktigt bra i detta rummet ändå. Även om det bara ska vara en vecka.
En vecka går fort, på Fredag ska vi flytta upp till NJ, hinner lagom vänja oss vid solen innan vi kommer upp till kylan igen. Men snart är det varmt även där.
Ringde och pratade lite med mamma förut, inte helt fel att se hur läget var hemma. Inget verkade ha ändrat på sig i vart fall och det är ju nice. Saknar alla där hemma dock, Malin, Malin och Adde var de jag umgicks mest med och det umgänget saknar jag otroligt. Kunna ringa Malin och 30 min senare sitta i hennes soffa med en öl framför en film. Adde är oxå en jag saknar otroligt, någon att snacka häst och inte minst trav med. Vi funkar fruktansvärt bra ihop, vi är lika men samtidigt så olika. Den gången vi var ute ihop, har nog inte haft så kul när jag gått ut på riktigt riktigt länge och då var det ändå max. 10 pers ute den kvällen.
Peter är självklart den jag saknar mest, eller näe. Inte mest. Jag saknar honom på ett helt annat sätt. Jag saknar alla lika mycket med på olika sätt. Peter är min Nörd och skall så förbli. Okej, nördigheterna får han lägga av med till viss del när jag kommer hem, inte helt vill inte ändra på någon. Men sitter han hellre vid nördiga spel än ungås med mig kan det hända att jag blir lite grinig. Men det hoppas jag att han har viss förståelse för.
Jag vet inte riktigt när jag kan publicera det här inlägget då internet svajar lite, men jag hoppas att jag kan det ikväll då Diana ska skjutsa in oss till affären så vi kan shoppa lite mat och sådant. Tänkte försöka fixa ett internet samtidigt så man har när man behöver. Är långt till fritt WiFi här ifrån och Team JC internet är det just nu svaj på linjen på. Igår kväll fungerade det alldeles utmärkt. Åter igen, en halv novell... Men då har ni ju lite och göra en stund.
onsdag 20 april 2011
Chicago O'hare airport.
Har försökt rulla ihop mig så gått jag kan på stolarna i väntsalen. Jag har ont i precis hela kroppen och knarkar Tradil för fulla muggar (är ordinerad 3 om dagen i 10 dagar). Just nu sitter jag på golvet och äter "livesavers" i diverse färger, jag tror att den gröna är den godaste än så länge.
Blodsockret ligger just nu på 2.8 och behöver höjas och med min tur har alla shoppar stängt för tillfället. Så detta var vad jag hade kvar sedan inköpet efter kvällsmaten, som för övrigt blev en snuskigt god sallad på chilis. Ska hänga på Starbucks lås när de öppnar, är i behov av en BALJA kaffe.
Okej, jag kan ärligt säga att det är mäktigt att sitta här och kolla ut över flygplatsen som blinkar i de enorma blixtarna som lyser upp himlen med jämna mellanrum.
Malin gör ytterligare ett försök att sova, ser skönt ut. Jag vill oxå kunna sova, istället sitter jag här på golvet med min (som jag för övrigt är glad över) stulna filt. Plockade med mig filten som man fick på SAS flyget.
Om man bortser från detta har det vart en ganska behaglig resa, klev på tåget i Osby vilket för övrigt var fruktansvärt tungt. Ena delen av mig ville kliva av tåget igen och stanna hos VBP. Men jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag gjort det. Jag ger det här en andra chans, det ska gå. Den här tiden kommer gå fruktansvärt fort. Sedan får vi se vad som händer, jobb? plugg? resa?
Jag fick låna Marlin Mansons bok av Peter, har läst halva ungefär. Fastnade som aldrig förr redan efter första kapitlet, den är grym! Läs den säger jag bara. Jag läste den och lyssnade på Lotta på bråkmakargatan en stor del av flygningen hit. Riktigt rogivande och nu har jag nästan dygnat om man bortser från de 2h jag lyckades somna på bänken nyss.
Om ni ska mellanlanda i Chicago, åk inte i shorts för värme vet de fasen inte vad det är. Trodde jag skulle frysa ihjäl när Malin och jag insåg att det regnar in lite här och var. Står stora svarta tunnor lite överallt på golvet för att samla in regnet som kommer in.
Det hade vart gott med något att äta nu, men klockan 02.25 är det kanske att ta i. Allt verkar ha stängt här. Vi får se när flygplatsen vaknar till liv igen. Just nu ligger det folk precis överallt. Nästan som när man åker Tysklandsbåten då det sover folk på precis alla utrymmen som går. Folk väntar på sina inställda flyg. Malin och jag vet inte riktigt hur vi ska göra då vi är ombokade till Fort Lauderdale men våra väskor är in-checkade till Miami. Så på något sätt ska de se till så vi får våra väskor inom kort. Jag är fruktansvärt glad att jag har så pass mycket extra med mig i handbagaget, både kanyler och insulin. Hur hade jag annars löst det?
Jag är mycket för att skriva idag känner jag. Brev, blogginlägg och ja bara skriva. Just nu ångrar jag att jag checkade in min dator, hade gärna haft min. Sitter nu på Malins Mac som förövrigt är en riktigt trevlig sak. Lite små sugen på en Mac om jag ska vara ärlig.
Golvet är smuligt och luktar fotsvett, vänder mig om på mage istället. Häcken har för säkert 100:e gången somnat. Försöker skaka liv i den.
Nu ska jag försöka slumra någon timme till, denna gången ligger jag på mage på golvet. Ryggen tycker inte om stolarna.
Blodsockret ligger just nu på 2.8 och behöver höjas och med min tur har alla shoppar stängt för tillfället. Så detta var vad jag hade kvar sedan inköpet efter kvällsmaten, som för övrigt blev en snuskigt god sallad på chilis. Ska hänga på Starbucks lås när de öppnar, är i behov av en BALJA kaffe.
Okej, jag kan ärligt säga att det är mäktigt att sitta här och kolla ut över flygplatsen som blinkar i de enorma blixtarna som lyser upp himlen med jämna mellanrum.
Malin gör ytterligare ett försök att sova, ser skönt ut. Jag vill oxå kunna sova, istället sitter jag här på golvet med min (som jag för övrigt är glad över) stulna filt. Plockade med mig filten som man fick på SAS flyget.
Om man bortser från detta har det vart en ganska behaglig resa, klev på tåget i Osby vilket för övrigt var fruktansvärt tungt. Ena delen av mig ville kliva av tåget igen och stanna hos VBP. Men jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag gjort det. Jag ger det här en andra chans, det ska gå. Den här tiden kommer gå fruktansvärt fort. Sedan får vi se vad som händer, jobb? plugg? resa?
Jag fick låna Marlin Mansons bok av Peter, har läst halva ungefär. Fastnade som aldrig förr redan efter första kapitlet, den är grym! Läs den säger jag bara. Jag läste den och lyssnade på Lotta på bråkmakargatan en stor del av flygningen hit. Riktigt rogivande och nu har jag nästan dygnat om man bortser från de 2h jag lyckades somna på bänken nyss.
Om ni ska mellanlanda i Chicago, åk inte i shorts för värme vet de fasen inte vad det är. Trodde jag skulle frysa ihjäl när Malin och jag insåg att det regnar in lite här och var. Står stora svarta tunnor lite överallt på golvet för att samla in regnet som kommer in.
Det hade vart gott med något att äta nu, men klockan 02.25 är det kanske att ta i. Allt verkar ha stängt här. Vi får se när flygplatsen vaknar till liv igen. Just nu ligger det folk precis överallt. Nästan som när man åker Tysklandsbåten då det sover folk på precis alla utrymmen som går. Folk väntar på sina inställda flyg. Malin och jag vet inte riktigt hur vi ska göra då vi är ombokade till Fort Lauderdale men våra väskor är in-checkade till Miami. Så på något sätt ska de se till så vi får våra väskor inom kort. Jag är fruktansvärt glad att jag har så pass mycket extra med mig i handbagaget, både kanyler och insulin. Hur hade jag annars löst det?
Jag är mycket för att skriva idag känner jag. Brev, blogginlägg och ja bara skriva. Just nu ångrar jag att jag checkade in min dator, hade gärna haft min. Sitter nu på Malins Mac som förövrigt är en riktigt trevlig sak. Lite små sugen på en Mac om jag ska vara ärlig.
Golvet är smuligt och luktar fotsvett, vänder mig om på mage istället. Häcken har för säkert 100:e gången somnat. Försöker skaka liv i den.
Nu ska jag försöka slumra någon timme till, denna gången ligger jag på mage på golvet. Ryggen tycker inte om stolarna.
tisdag 19 april 2011
Bara för att jag älskar Chicago.
Sitter nu på underbara Chicago flygplats och väntar på nästa flyg till Florida, det går vid 8 i morgon bitti. Nu är klockan hela 22.30 Flyget skulle gått 19.35 Men icke, det är tydligen inte meningen att jag ska flyga från Chicago flygplats och detta är garanterat andra och sista gången.
Men jag är i staterna börjar bli lagom trött och grinig nu... Mycket trött och grinig. Vi har fått biljetter till Fort lauderdale i morgon klockan 8, planet till miami som går vid 9 kunde vi bara köa till. Så nu landar vi i Fort lauderdale och vårt bagage i Miami... Tur att jag har extra allt i handbagaget måste jag säga. Tänk bara paniken om jag inte haft insulin så jag klarat mig.
Men jag är i staterna börjar bli lagom trött och grinig nu... Mycket trött och grinig. Vi har fått biljetter till Fort lauderdale i morgon klockan 8, planet till miami som går vid 9 kunde vi bara köa till. Så nu landar vi i Fort lauderdale och vårt bagage i Miami... Tur att jag har extra allt i handbagaget måste jag säga. Tänk bara paniken om jag inte haft insulin så jag klarat mig.
måndag 18 april 2011
Sista, sista, sista.
Sista av allt, hej då Öland, hej då Kalmar, hej då Sverige. Igår var jag på stickfestival i Kalmar tillsammans med Malin och Malin, jag har nu virkat en grå bäver och den är jättefin. Jag har lyckats bli av med min snilletelefon och jag har i några veckor ett reservnummer. Mamma skickar upp nya SIM-kortet till NJ när jag väl landat där.
Just nu sitter jag på donken i Ljungby tillsammans med VBP. Han skulle till Ljungby för att dumpa lite papper och snäll som jag är åker jag med (okej, ska jag va ärlig hade jag blivit ganska sur om jag inte fått följa med)..
I morgon runt 12 kliver jag på tåget till Kastrup för att senare samma dygn kliva på flyget mot Miami. Tidskillnaden kommer vara -6h, alltså Miami ligger 6h efter Sverige. Detta blir troligtvis sista inlägget i Sverige, sista inlägget från Sverige för det här året alltså...
Inget inför resan till Usa, inget kommer jag åka.. Utan ett nu är jag här!
Just nu sitter jag på donken i Ljungby tillsammans med VBP. Han skulle till Ljungby för att dumpa lite papper och snäll som jag är åker jag med (okej, ska jag va ärlig hade jag blivit ganska sur om jag inte fått följa med)..
I morgon runt 12 kliver jag på tåget till Kastrup för att senare samma dygn kliva på flyget mot Miami. Tidskillnaden kommer vara -6h, alltså Miami ligger 6h efter Sverige. Detta blir troligtvis sista inlägget i Sverige, sista inlägget från Sverige för det här året alltså...
Inget inför resan till Usa, inget kommer jag åka.. Utan ett nu är jag här!
lördag 16 april 2011
Idag!
Sista timmarna hemma hos päronen, jag måste hinna duscha, plocka ordning, packa klart, hälsa på mormor och äta. Runt elva kommer Malin och Malin och plockar upp mig då vi ska in till Kalmar på Stickfestival innan jag sticker.
Jag har haft en underbar helg tillsammans med de bästa, Malin, Malin och Adde! Bästaste folket!
Klockan 19.02 äntrar jag Osby och ska då tillbringa dagarna fram till Tisdag där tillsammans med VBP (världens bästa Peter).
Det är inte fören nu som jag börjar bli lite stressad inför den här resan. Har jag verkligen fått med mig allt? Har jag packat för mycket? Kommer vi hinna?
Då till frågan... Varför ligger jag fortfarande kvar i sängen?
Jag har haft en underbar helg tillsammans med de bästa, Malin, Malin och Adde! Bästaste folket!
Klockan 19.02 äntrar jag Osby och ska då tillbringa dagarna fram till Tisdag där tillsammans med VBP (världens bästa Peter).
Det är inte fören nu som jag börjar bli lite stressad inför den här resan. Har jag verkligen fått med mig allt? Har jag packat för mycket? Kommer vi hinna?
Då till frågan... Varför ligger jag fortfarande kvar i sängen?
fredag 15 april 2011
Det har hänt en hel del de senaste dagarna. Sista besöket på jobbet, sista morgonen i stallet, sista besöket vid Kapelludden... sista, sista, sista... Allt är sista för i år.
Det känns konstigt men samtidigt helt rätt. I morgon, då är det min sista hela dag på ön. Då ska jag göra allt jag vet att jag kommer sakna. Gå runt slottet, umgås med djuren, kompisarna och bara va.
Där emellan måste jag se till att jag har ALLT jag måste ha, att jag packar det jag behöver, städa bilen, byta däck, ställa av bilen... jag har massor att göra i morgon. Min absolut sista dag på ön det här året.
Idag och igår har jag fått fantastisk hjälp av Malin x2 med flytt städningen (är det ett eller två ord?). Världens bästa flytt städare var vi. Det blev lunch på gräset framför kyrkan, mjukglass på bänken utanför gunnars och kaffe på golvet i min lägenhet.
VBP (Världens Bästa Peter) var här förra helgen. Fantastisk man den där Peter. Han hjälpte mig med stora delar av flytten, bar saker som vi andra normala knappt hade tittat på. På lördagkvällen var det grill och öl med bästaste Malin och Malin, toppen kväll och rakt igenom en toppen helg.
Onsdagen bar iväg till Löttorp för att krama om mina fantastiska jobbarkompisar. Känns faktiskt tungt att lämna ett jobb som jag trivs så fruktansvärt bra på. Men jag är ganska säker på att jobbet finns kvar när jag kommer tillbaka. Jag fick välja mellan två presenter från "chefen", en liten kvarn som det står Öland på och en Blås. Jag valde Kvarnis och han ska få följa med mig på min resa, han kommer bli berest.
I morgon blir det häng med finaste Adde, Malin och Malin mys och lite film. Hade gärna packat ned dom i väskan alla tre, men det går tyvärr inte. Men jag räknar med BREV!
Det känns konstigt men samtidigt helt rätt. I morgon, då är det min sista hela dag på ön. Då ska jag göra allt jag vet att jag kommer sakna. Gå runt slottet, umgås med djuren, kompisarna och bara va.
Där emellan måste jag se till att jag har ALLT jag måste ha, att jag packar det jag behöver, städa bilen, byta däck, ställa av bilen... jag har massor att göra i morgon. Min absolut sista dag på ön det här året.
Idag och igår har jag fått fantastisk hjälp av Malin x2 med flytt städningen (är det ett eller två ord?). Världens bästa flytt städare var vi. Det blev lunch på gräset framför kyrkan, mjukglass på bänken utanför gunnars och kaffe på golvet i min lägenhet.
VBP (Världens Bästa Peter) var här förra helgen. Fantastisk man den där Peter. Han hjälpte mig med stora delar av flytten, bar saker som vi andra normala knappt hade tittat på. På lördagkvällen var det grill och öl med bästaste Malin och Malin, toppen kväll och rakt igenom en toppen helg.
Onsdagen bar iväg till Löttorp för att krama om mina fantastiska jobbarkompisar. Känns faktiskt tungt att lämna ett jobb som jag trivs så fruktansvärt bra på. Men jag är ganska säker på att jobbet finns kvar när jag kommer tillbaka. Jag fick välja mellan två presenter från "chefen", en liten kvarn som det står Öland på och en Blås. Jag valde Kvarnis och han ska få följa med mig på min resa, han kommer bli berest.
I morgon blir det häng med finaste Adde, Malin och Malin mys och lite film. Hade gärna packat ned dom i väskan alla tre, men det går tyvärr inte. Men jag räknar med BREV!
Han är vacker den där.
In action
VBM - Världens bästa Malinar
VBM kollar får
Hej då lägenhet!
tisdag 12 april 2011
Biljetterna är bokade, några dagar senare än vad det från början var planerat. Men nu fick vi lite mer tid, tid att umgås med nära och kära. Tisdagen den 19 April klockan 15.45 avgår flyget från Kastrup.
Det är inte fören nu jag börjar inse att det här verkligen händer, att jag är återigen på väg mot Usa, den här gången ska jag stanna i många månader. Jag har en fantastisk pojkvän (som jag för övrigt tjatar om i alla inlägg) som om han har möjlighet kommer över och hälsar på någon gång i vinter.
I morgon ska jag under lunchen bege mig upp till Löttorp och hälsa på de där uppe en sista gång innan jag åker.
Det mesta är ordnat, det är bara att städa lägenheten och tvätta bilen kvar. Detta ska dagen ägnas åt. lär inte bli klar i lägenheten. Men jag lär komma en bra bit på vägen. Högtalarna, vattenkokaren och pulverkaffet har ännu inte lämnat min lägenhet. De kommer få stanna tills allt är helt klart.
Jag drar ned till Skauneland redan på Söndag för att tillbringa någon dag tillsammans med Peter innan jag åker.
Det är inte fören nu jag börjar inse att det här verkligen händer, att jag är återigen på väg mot Usa, den här gången ska jag stanna i många månader. Jag har en fantastisk pojkvän (som jag för övrigt tjatar om i alla inlägg) som om han har möjlighet kommer över och hälsar på någon gång i vinter.
I morgon ska jag under lunchen bege mig upp till Löttorp och hälsa på de där uppe en sista gång innan jag åker.
Det mesta är ordnat, det är bara att städa lägenheten och tvätta bilen kvar. Detta ska dagen ägnas åt. lär inte bli klar i lägenheten. Men jag lär komma en bra bit på vägen. Högtalarna, vattenkokaren och pulverkaffet har ännu inte lämnat min lägenhet. De kommer få stanna tills allt är helt klart.
Jag drar ned till Skauneland redan på Söndag för att tillbringa någon dag tillsammans med Peter innan jag åker.
måndag 11 april 2011
Det kallas resväska.
Världens bästa mamma köpte mig en resväska (som jag själv får betala iof, men på hennes coop-kort). Den är gräsligt ful och den sticker ut, precis som planerat. Jag kände att jag inte ville ha en svart väska som alla andra och hittade då den här för 300:- och den är perfekt i storlek.
söndag 10 april 2011
Helg, flytt, bio, middag och kärlek
Jag har faktiskt lite dåligt samvete för att jag satte jobbet i skiten i helgen. Men jag var tvungen, självklart fick jag beodran om sjukintyg, vilket inte var några större problem då jag haft mycket strul med ryggen det här året. Så fredag morgon släpade jag upp the real hunk lite extra tidigt för att ta oss bort till sjukan, okej... Vi var inte där fören 11.30, men jag ringde faktiskt klockan 08.00
Jag kom ut med ett sjukintyg, 100 tabletter Tradil och 50 tabletter Panocod ( att ha med till Usa i fall det skulle behlövas).
Det blev inte mycket gjort den dagen, hann plocka rent skåpen i köket, sedan inte så mycket mer. Istället blev det Larmgatan 10 och SuckerPunch.
Hade en magisk kväll tillsammans med Hunken, han är verkligen en fantastisk varelse, plötsligt inser jag hur lurad jag har blivit tidigare år. Det är nu jag vet vad kärlek är. Nu har jag funnit en fantastisk människa som tål mina ryck och som är lika konstig själv.Vi är fruktansvärt lika på många plan, men inte på för många plan. Utan lagom många, och på rätt plan.
Lördagen tillbringades med att köra mängder av skräp till Kalleguta, seriöst vad mycket skit man hinner samla på sig på ett år. Min underbart sköna grisrosa soffa har nu seglat till de evigt gröna ängarna. Grät nästan en skvätt när vi la honom i containern. Han var för stor och fick inte plats i rummet hemma hos päronen. Men hans vapendragare miss och mr fåtölj fick stanna kvar och pinas av mig ett tag till. Efter Kalleguta blev det till att köra hem alla stora och otympliga grejer till mina fantastiska pears.
På kvällen tändes grillen, Malin och Malin var med i spektaklet. Det var hemskt trevligt, grillad köttslamsa, öl och trevligt sällskap. kvällen slutade i Spolhuset nere vid Kapelluddens camping. En mycket trevlig kväll.
Det var fruktansvärt tungt att se Peter kliva på bussen i förmiddags. Vetskapen om att den vackraste människan på den här planeten åker iväg och nästa gång jag ser honom är kanske inte fören i vår nästa år. Det var riktigt tungt, men ändå inte så tungt jag trodde att det skulle bli.
Jag vill inget hellre än att han är här hos mig nu och föralltid. Men det här kommer bara stärka vårt förhållande, vi har ett år med ren och skär längtan framför oss. Längtan som kommer stärka vår kärlek till varandra, någon som kommer binda oss samman.
När jag kommer hem är jag förhopningsvis redo att växa upp tillräckligt för att ta beslutet om jag ska plugga eller jobba och vad jag i så fall ska göra. Även vart jag ska bosätta mig.
Nu är det nästan bara städningen kvar i min lägenhet, känns otroligt bra. Ska ringa i morgon och be dom besiktiga den på Onsdag eller något.
Jag kom ut med ett sjukintyg, 100 tabletter Tradil och 50 tabletter Panocod ( att ha med till Usa i fall det skulle behlövas).
Det blev inte mycket gjort den dagen, hann plocka rent skåpen i köket, sedan inte så mycket mer. Istället blev det Larmgatan 10 och SuckerPunch.
Hade en magisk kväll tillsammans med Hunken, han är verkligen en fantastisk varelse, plötsligt inser jag hur lurad jag har blivit tidigare år. Det är nu jag vet vad kärlek är. Nu har jag funnit en fantastisk människa som tål mina ryck och som är lika konstig själv.Vi är fruktansvärt lika på många plan, men inte på för många plan. Utan lagom många, och på rätt plan.
Lördagen tillbringades med att köra mängder av skräp till Kalleguta, seriöst vad mycket skit man hinner samla på sig på ett år. Min underbart sköna grisrosa soffa har nu seglat till de evigt gröna ängarna. Grät nästan en skvätt när vi la honom i containern. Han var för stor och fick inte plats i rummet hemma hos päronen. Men hans vapendragare miss och mr fåtölj fick stanna kvar och pinas av mig ett tag till. Efter Kalleguta blev det till att köra hem alla stora och otympliga grejer till mina fantastiska pears.
På kvällen tändes grillen, Malin och Malin var med i spektaklet. Det var hemskt trevligt, grillad köttslamsa, öl och trevligt sällskap. kvällen slutade i Spolhuset nere vid Kapelluddens camping. En mycket trevlig kväll.
Det var fruktansvärt tungt att se Peter kliva på bussen i förmiddags. Vetskapen om att den vackraste människan på den här planeten åker iväg och nästa gång jag ser honom är kanske inte fören i vår nästa år. Det var riktigt tungt, men ändå inte så tungt jag trodde att det skulle bli.
Jag vill inget hellre än att han är här hos mig nu och föralltid. Men det här kommer bara stärka vårt förhållande, vi har ett år med ren och skär längtan framför oss. Längtan som kommer stärka vår kärlek till varandra, någon som kommer binda oss samman.
När jag kommer hem är jag förhopningsvis redo att växa upp tillräckligt för att ta beslutet om jag ska plugga eller jobba och vad jag i så fall ska göra. Även vart jag ska bosätta mig.
Nu är det nästan bara städningen kvar i min lägenhet, känns otroligt bra. Ska ringa i morgon och be dom besiktiga den på Onsdag eller något.
Jag fick det här fantastiska armbandet av Peter.
Det är det här som kallas kärlek.
torsdag 7 april 2011
De sa en vecka.. Vad har det gått? tre dagar?!?!
De sa en vecka.. Vad har det gått? tre dagar?!?!
Visumet ligger nu på posten här i Borgholm och väntar på mig. I morgon hämtas det ut! Bankkorten som var beställda kom idag, väntar bara på koden till reservkortet. Det borde landa i min låda senast måndag. MÅNDAG! Det är om fyra dagar. Senast på måndag kan vi boka biljetter, finns billiga Köpenhemn-Miami redan på Torsdag.
Frågan är bara om jag hinner med allt jag ska innan jag åker, om jag kommer glömma något viktigt. Jag måste packa, köpa resväska, plocka ut insulinet, lämna in fullmakten till päronen, flytta, flyttstäda och besiktiga lägenheten. Jag måste säga hej då till världens bästa jobbarkompisar, till världens bästa kompisar, min fantastiska pojkvän och min underbara familj.
Pojkvän, det känns konstigt att skriva det, men Ida har gått och skaffat sig ett förhållande såhär några dagar innan hon flyr landet för ett år. Hur smart är det på en skala? Men en sak är säker, Ida har träffat en fantastisk människa som låter Ida åka iväg, som väntar på henne och som vill ha henne som den hon är. Ida är kär och Ida känner att det är rätt. Ida tycker om den här otroligt fina varelsen vid namn Peter.
Visumet ligger nu på posten här i Borgholm och väntar på mig. I morgon hämtas det ut! Bankkorten som var beställda kom idag, väntar bara på koden till reservkortet. Det borde landa i min låda senast måndag. MÅNDAG! Det är om fyra dagar. Senast på måndag kan vi boka biljetter, finns billiga Köpenhemn-Miami redan på Torsdag.
Frågan är bara om jag hinner med allt jag ska innan jag åker, om jag kommer glömma något viktigt. Jag måste packa, köpa resväska, plocka ut insulinet, lämna in fullmakten till päronen, flytta, flyttstäda och besiktiga lägenheten. Jag måste säga hej då till världens bästa jobbarkompisar, till världens bästa kompisar, min fantastiska pojkvän och min underbara familj.
Pojkvän, det känns konstigt att skriva det, men Ida har gått och skaffat sig ett förhållande såhär några dagar innan hon flyr landet för ett år. Hur smart är det på en skala? Men en sak är säker, Ida har träffat en fantastisk människa som låter Ida åka iväg, som väntar på henne och som vill ha henne som den hon är. Ida är kär och Ida känner att det är rätt. Ida tycker om den här otroligt fina varelsen vid namn Peter.
tisdag 5 april 2011
Nu sitter jag på bussen hem efter en riktigt trevlig sväng i Stockholm. Målet med resan var att få visum till Usa, det är nu klart och med andra ord är det mycket möjligt att jag om två veckor sitter på planet till Florida. Två veckor, förstår ni hur snart det är? Hur mycket panik jag har över att sanera lägenheten i helgen? Hur mycket panik jag har över att ha glömt något? Hur mycket jag kommer sakna alla? Sakna nära och kära.
De som vill ha brev kan skicka adressen på min facebook eller min mejl, BREV inte MEJL. Jag vill ha personliga och handskrivna brev.
Ångesten för hur tjock jag kommer vara när jag kommer hem har redan börjat, ångesten för att glömma något viktigt. Fullmakt på apoteket och på banken måste ordnas den här veckan. En resväska är en ganska bra investering, kan inte gärna flyga med sopsäckar. Hur packar man lagom? För stallet, för vardags, för varmt väder, för kallt väder och för utgång. Hur får man plats med allt det? Speciellt då insulin och kanyler för 12 månader ska tryckas ned i väskan.
Igår träffade jag Emmet och Malin Björn i stan (stockholm) sjukt trevligt folk. För det första är det kul att umgås med någon mer som har både gluten och diabetes, någon som sliter upp tröjan på restaurangen och ger sig sitt insulin. Någon som är petig med maten... kort och gott... Som är lite speciell.
Blev mat på London, kaffe på Wayne´s coffe, kaffe på donken och lite spring på stan. Riktigt trevligt, jag fick mig en balja kaffe och inte en mugg. Vilket passade mig alldeles utmärkt.
De som vill ha brev kan skicka adressen på min facebook eller min mejl, BREV inte MEJL. Jag vill ha personliga och handskrivna brev.
Ångesten för hur tjock jag kommer vara när jag kommer hem har redan börjat, ångesten för att glömma något viktigt. Fullmakt på apoteket och på banken måste ordnas den här veckan. En resväska är en ganska bra investering, kan inte gärna flyga med sopsäckar. Hur packar man lagom? För stallet, för vardags, för varmt väder, för kallt väder och för utgång. Hur får man plats med allt det? Speciellt då insulin och kanyler för 12 månader ska tryckas ned i väskan.
Igår träffade jag Emmet och Malin Björn i stan (stockholm) sjukt trevligt folk. För det första är det kul att umgås med någon mer som har både gluten och diabetes, någon som sliter upp tröjan på restaurangen och ger sig sitt insulin. Någon som är petig med maten... kort och gott... Som är lite speciell.
Blev mat på London, kaffe på Wayne´s coffe, kaffe på donken och lite spring på stan. Riktigt trevligt, jag fick mig en balja kaffe och inte en mugg. Vilket passade mig alldeles utmärkt.
Obehagligt.
Vi var med om en ganska obehaglig grej igår när vi satte oss på tåget och skulle åka hem till Hostelet. Vi såg det aldrig med egna ögon men två tjejer som satt bakom oss gjorde det. Hittade artikeln om det på aftonbladet nu på morgonen, så jag delar med mig av den.
"Man föll framför tåg - överlevde
STOCKHOLM. En 37-årig man hade verkligen millimeterna på sin sida på T-centralen i Stockholm sent på tisdagskvällen.
Mannen halkade ner från en perrong och hamnade på spåret när ett tunnelbanetåg kom.
– Men efteråt kröp han själv fram och tog sig upp på perrongen med endast lätta blessyrer så han behövde bara plåstras om, säger Carina Andersson, befäl vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral."
Usa here i come.
Nu är det bara att vänta på att passet ska landa i brevlådan. Visumet är fixat och det var inte alls så farligt som vi trodde att det skulle bli. De lurade Malin lite så hon fick nästan ett nej, men det ändrades fort till ett Ja.
Så om en vecka landar det här dokumentet i min brevlåda och det enda som är kvar då är att packa väskan, boka biljett och ge mig av till Usa.
måndag 4 april 2011
Stockholm.
Efter en lång dag i Stockholm har jag nu äntrat sängen för lite välbehövd sömn. Det har vart en lång dag innehållande bussåkning, tunnelbaneåkning, promenader, fotografering, mat och shopping. Jag storhandlade... en foundation på Make up store och lite godis i en mysig godisbutik som sålde massor med godis man inte sett på länge.
I morgon är den stora dagen, i morgon får jag veta hur det hela kommer sluta. Vart jag får tillbringa det kommande året. Instängd i en skrubb i min ensamhet? Usa?
I morgon är den stora dagen, i morgon får jag veta hur det hela kommer sluta. Vart jag får tillbringa det kommande året. Instängd i en skrubb i min ensamhet? Usa?
Swebus. Kalmar-Stockholm
Sitter på bussen på väg till Stockholm, det var med tunga steg jag lämnade Peter på busstationen när vi åkte. Men nu tar vi steget för mitt livs resa. Usa here we come! (jag och Malin alltså), jag kanske ska tala om att det finns någon få % chans att vi blir nekade, i så fall ska jag stänga in mig i ett mörkt rum och aldrig mer komma ut!
Eller okej, något måste jag väl hitta på, fly Kalmar/Öland kanske? Älmhult eller vad sa vi mr. Varg/lerklump/söt.
Jag hanterar min nervositet (jag kan faktiskt vara nervös ibland , även om det inte händer spec. ofta) genom att låta käften gå... mer än vanligt. Malin kommer tröttna på mig halvvägs, men hon får stå ut.. Hon har inget val.
Eller okej, något måste jag väl hitta på, fly Kalmar/Öland kanske? Älmhult eller vad sa vi mr. Varg/lerklump/söt.
Jag hanterar min nervositet (jag kan faktiskt vara nervös ibland , även om det inte händer spec. ofta) genom att låta käften gå... mer än vanligt. Malin kommer tröttna på mig halvvägs, men hon får stå ut.. Hon har inget val.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)