En vecka gången. tiden går fort

Vet att jag vart off i några dagar, men jag har haft otroligt mycket att göra. Tisdag och onsdag förra veckan blev två heldagar i stallet. De dagarna användes till att mocka hagar och under onsdagen fick jag nöjet att rida två hästar, Quando och Kazini.
Träningsvärken var ett faktum, torsdagen var stel, fredagen var tung. Smärta att kliva ur sängen om vi säger som så.

Fredag efter jobbet, en tur till Kalmar var planerad. Dags att skaffa straff-fånge-kort till visumet.Mötte upp Malin i stan både för att hinna springa förbi skatteverket och få de papper vi behöver ha med oss till ambassaden och för att efter det bege oss till Engmans foto i Kalmar.
Det är väldigt mycket straff-fånge över bilden, men det är tyvärr ett måste. Bilden måste med och i rätt storlek 5x5.

Dock tillbringades resten av helgen med mycket trevligt sällskap. Mötte upp Peter i Kalmar, släpade runt honom i halva Kalmar. Tror dock inte att han klagade allt för mycket, han sa i vart fall inget om det. Som den charmiga människa jag är så höll jag låda mest hela tiden, medan han gav ett lite mer blygt intryck till en början (som släppte mycket fort).
Fick lite expert hjälp, så nu 7 månader efter inköp har jag äntligen fått tummen ur och skaffat nya icke gnisslande viftare till min sköna gröna bil. Blev även påfyllning av de vätskor som krävdes (viftarolja).

Kan det bli något är frågan? Svaret kommer ni få vänta på.
Men jag har träffat någon som orkar kasta runt mig som en mindre gummiboll, någon att tugga på och hmm.. ja någon att vara mig själv tillsammans med. Detta ska nyfiket testas och se om det kan bli mer än en lekkamrat. Förhoppningarna finns. Farligt farligt, men härligt härligt.

Söndagen, efter att jag lämnat P i Kalmar så blev till till att hämta upp brorsan (som inte längre ser ut som ett får). Hem till päronen för att svida om till ridbyxor. Träningsvärken har precis försvunnit så nu är det på tiden att jag skaffar ny. Hoppträning med Quando, otroligt trevlig häst. Jag har inte samma känsla som jag hade när jag höll igång ridningen ordentligt, men jag känner att den kommer tillbaka mer och mer.
Bara efter att ha hoppat två gånger på en vecka har mycket kommit tillbaka, behöver dock komma in i det mer för att få tillbaka ögat jag hade. Men vi tar en sak i taget, rider alldeles för sällan för att tro något annat.
Fick även äran att lägga sadeln på Meja för att rida några varv, tror hon kommer bli riktigt trevlig. Otroligt känslig och lätthanterad.