Har gått över till Levemir och Humalog i pennform inför min Usa resa. Jag både älskar det och hatar det. Det känns fruktansvärt tomt utan min bästa vän, min vän som följde mig i alla väder, alla humör och i alla lägen. Nu är han bort-kopplad för ett år framåt. Det känns tomt utan honom, han har gjort ett bra jobb, känns nästan som jag sviker. Men jag måste rikta in mig på det funktionella och inte det materiella.
Jag är inte längre van att behöva ha pennor och liknande med mig vart jag än går, pumpen har alltid vart med.
Nu måste jag plötsligt börja tänka igen. Jag måste även hålla ordning på om jag tog Levemir i morse eller om jag inte gjorde det.
Det är ringrostigt, men det måste gå. Jag kan inte ha femhundrasjuttioelva väskor med mig bara för att jag är envis.
Men jag kan även säga att jag inte längre behöver tänka på vad jag har på mig. Har jag klänning behöver jag inte knölaned pumpen i bhn, eller vart jag nu har valt att göra av den. Det är pennornas största plus, jag kan ha på mig precis vad jag vill utan att det ser konstigt ut.
23E levemir tar jag lust nu, har bara använt mig av det några få dygn. Så jag är ännu i nybörjarfasen. Måste lära mig hur kroppen reagerar på den nya typen av behandling.
Mina tankar slits mellan det positiva och det negativa. Jag mår bra på båda behandlingarna, men pennorna kräver en helt annan ordning än vad pumpen gör. Men det är fruktansvärt skönt att kunna vakna på morgonen och inte behöva trassla loss slangen som virat in sig runt diverse saker. Kunna prova kläder utan att vara rädd för att fästet till pumpen ska förstöra plagget jag precis provar. jag slipper oroa mig för att fastna med slangen i dörrhandtagen, för ja. Det händer lite då och då.
Jag ska testa pennorna ett tag till innan jag ger ett mer vettigt svar på vad jag tycker är bäst. Idag har jag legat otroligt svajigt i blodsocker, men det behöver inte vara pennorna och min okunnighets fel. Det kan bero på något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar