Det känns lite som att jag står i mitten av ett vägsjäl och hittar inte vägen hem. Hem, jag vill hitta hem i mig själv. Veta vart jag står, vad jag vill göra och hur jag vill göra. Jag är fruktansvärt sugen på att börja plugga, studera och göra något av mitt liv.
Men då kommer mamma och säger de orden jag egentligen vet är sant, som jag borde fundera på. Men som på samma gång förstörde det jag nu känner är rätt. "Kommer du klara av det den här gången?". Det är en fråga jag har ställt mig själv flertalet gånger, jag kommer inte ha svaret på den fören jag har försökt.
Jag vet att jag många gånger ger upp alldeles för lätt, så fort det tar emot och blir jobbigt. Men någon gång måste jag ha växt upp, någon gång måste jag få känna "det här vill jag göra". Jag är spontan och har nog egentligen alltid varit. Jag gör det jag känner för, det som känns rätt för stunden.
Mamma skakar alltid på huvudet så fort jag kommer med något nytt jag vill göra. Ibland genomför jag det, ibland inte. Ganska ofta inte.

Jag lyckas med jämna mellanrum trassla till mitt liv ganska ordentligt. Jag har aldrig i hela mitt liv rymt från ett problem även om det allt som oftast känns som den bästa vägen. Men jag står kvar och slåss mot viljan att fly. Jag är stark som person den vägen, jag gnäller och klagar för de jag känner mig trygg hos. Jag säger mycket, men sedan om jag gör något av det? Näe.
I själva verket är jag nog ganska osäker på mig själv, men på samma gång väldigt säker. Konstig blandning, men det är så det är.

Jag har lite för skojs skull sökt högskola till våren. Vet inte om jag valt att åka hem då eller inte. Men jag har alltid möjligheten att tacka nej om det inte känns rätt när den stunden är kommen.
Jag är trött på alla lågbudget jobb man får utan utbildning. Vad har jag gjort i mitt liv? Burger King, Travstall, Hemtjänsten (vilket jag älskade, men som timvikarie suger det) och lite andra strö jobb. Jag vill ha ett måndag till fredag jobb. Jag vill vara ledig ibland, semester? Vad är det? Det är något jag aldrig har haft.

Jag vill arbeta mer med huvudet, jag vill göra något vettigt. Just nu sliter jag ut kroppen, förvisso älskar jag själva jobbet. men jag börjar känna att jag vill göra något för att trötta ut hjärnan. Mina hjärnceller börjar förfalla och glömmas bort. Jag vet att jag kan vara ganska smart när jag försöker, men det var ganska länge sedan jag försökte. Jag var en stjärna i Matte som yngre, men nu kan jag knappt vad 13+25 blir utan miniräknare.
Julia har lovat att hjälpa mig med engelskan, vilket är underbart, då är det den skriftliga jag menar. Jag både läser och pratar en hel del, men jag skriver inte. Jag kan inte, jag vet inte hur man gör.

Jag har kanske gjort bort mig, jag köpte en bok idag. En svensk bok översatt till Engelska. En bok jag aldrig trodde jag skulle läsa på ett annat språk än just svenska. Nämligen The girl with the dragon tattoo (Män som hatar kvinnor) Steig Larssons bok. Hittade den igår när jag var och handlade. Sveper bok efter bok här över, grejen är bara att jag har aldrig kommit längre än 2-3 kapitel i den här boken. Den har inte fastnat, men den ska få ETT försök till och då på engelska.

Markeringen på all glutenfri mat i butiken.

Vinnarhästen! Pantie är i Kentucky!

 Blir man attackerad av en skunk, då får man bada i Tomatjuice...

Ytterligare en  vecka i Kentucky har gått. Livet leker och jag står i centrum. Det är så jag känner det just nu. Jag känner mig lite som apan i bur med alla som tittar och pratar om mig. Men allt kommer förr eller senare fram och i det här fallet förr. Men jag förstår inte vad som är folks problem, ett nej är ett nej och det kommer fortsätta att vara ett nej bra länge.
I Fredags var jag uppe för att se om dom hade något att käka på Grand stand då vi ändå väntade på hovslagaren. Köpte mig en pommes, satte mig ned på en av stolarna.. I min ensamhet. för att äta. Efter en stund kommer en gubbe/kille/man??? och ger mig ett spelkvitto och säger att han spelat en häst åt mig. Nr 5 lopp 11 som vinnare. Hästen vann och jag blev 28 dollar rikare, jag anade vad han var ute efter och när jag skulle gå frågade han om han inte kunde få mitt nummer. Icke sa nicke, det lämnar jag inte ut till vem som.
Under lördagen kom 4 stycken och frågade ut mig på dejt, nej även där. Och under veckan som gått har två velat gifta sig med mig (båda 65+). Så Vad? Varför? Vad ska jag ändra för att folk ska låta mig vara ifred? Vad är det som är så svårt att förstå?

Annars leker livet och jag gör än så länge inte så mycket om dagarna annat än jobbar, sover och äter. Hade idag ett grymt sug efter att börja gymma, men det får vänta tills Florida. Cc trodde inte att man kunde betala per gång här, så jag får väl ta tag i det där med springandet igen.

I morgon kommer min fina 3-åring till Kentucky, har saknat henne något fruktansvärt. Pantholops. Cc sa att hon var frisky nu. Att hon ville springa och jag hoppas hon visar det på fredag då det är race på Meadows som gäller.

Hade besök av Alec och Ericas katt.

Just nu ligger jag nedbäddad i min säng med en flaska vatten, halstabletter och nässpray. Jag fryser och svettas om vartannat. Det är verkligen inte kul någon stans, jag vill inte vara med längre. Har vart på super depp humör hela dagen tackvare detta. Och i morgon bitti ska vi tydligen ha 40F (ca 4C), jag kommer frysa häcken av mig!

Det är ganska mycket som händer här, jag ska se om jag orkar skriva mer om det i morgon då jag idag har noll energi.

EFIT - Ett foto i timmen.

Jag hänger en hel del på ett forum där det nu var dags för en EFIT, alltså Ett foto i timmen under ens vakna tid. Jag valde söndagen. Så här kommer dom, jag missade att fora de första vakna timmarna, men jag tror det ska fungera ändå.

5:30 - Kommer på att jag missat starten av EFIT, hämtar kameran i tunken

6:00 - Mockar

7:00 -  Tar en promenad så Making muscle får lite gräs

7:10 - Tog mest bilden för att visa stallet.

8:00 - Holiers tur för promenad

9:00 - Klappar om Making lite extra

10:00 - Romeo spolar av benen på ett av sina ston

11.30 - Fixar färdigt fodret så mina hästar kan få sina hökuber.

 13:00 - Tar en promenad runt området, här är en bild på utsidan av vår lägenhet, bor på nedersta våningen.

 13:05 - Mamma, det här ska du nog kunna söka på.

13:30 - Bestämmer mig för att promenera vidare till posten, lägg märke till min extremt vackra solbränna.. Den tunnas ut nedåt fötterna 

13:45 - Lägger ett kuvert på lådan 

14:30 - Är fortfarande ute på promenad, hittade Subway så jag stannade för lunch. 

15:00 - Gick förbi Blockbuster för att ta reda på deras film-utbud och hittade den här. Varför förstöra en klassiker som är baserad på en sann historia?

15:30 - Är fortfarande någon timme innan vi ska tillbaka till banan för kvällens tävlingar. Så jag kollar lite klipp på internet och stickar. Nej, jag vet inte vad det ska bli, jag gör det för att lära mig. 

17:30 - Tillbaka i stallet, har inget att göra så jag sätter mig ned och skriver brev. Sanna, jag behöver din adress. 

20:00 - Jag gör en paddock åt Dean, hästen fick inga pengar, den var stor som en ponny och jag lärde mig ha på pacing (stavas?) hobbles. 

Sedan la jag ned kameran för resten av kvällen. Gratis öl och 50$ fick jag för paddocken och det tackar vi för. Huvudvärken var ett faktum i morse, men det var bara att bita i det sura äpplet.

Jag undrar vad de 6-7 personerna/dag från Singapore får ut av att läsa min blogg och hur de hittade hit. Det skulle vara mycket intressant att veta. Även om alla är välkomna, jag har ca 240/dag från sverige och 78/dag från Usa som läser... Sedan kommer några fler udda länder som Italien, Singapore, Estland och liknande. Dock är det kul att fler ser nöjet i bloggen och inte bara nära och kära.

Jag är nu i Kentucky, jag har en kamera och just nu sitter jag i soffan och dricker ett glas vin eller två. Middag kommer bli Sushi när jag känner för att ta tag i det. Jag har ett stycke svart/vit voff som halvligger i mitt knä, den brun/vita voff ligger i andra änden av soffan.

Nu ska jag göra min or glad, hon tjatar jämt om bilder!

 Maven i sitt kval.

 Mitt rum i Kentucky, jag bor i vänstra sängen och silver täcket är täcket Panty vann på Tioga för någon vecka sedan

 Cosmo, den svart/vita saken

Jerome "Romeo" och Malibu laddar för race, som hon senare på kvällen vann. 

Holier Than Thou, sprang in en 3:e peng i sitt lopp.

Jag är i Kentucky än så länge är allt prima. Jag bor vägg i vägg med ett stort köpcenter där det glutenfria utbudet är helt otroligt stort. Jag köpte idag hem bröd som INTE var fruset och som var fantastiskt gott. Jag hittade även mängder med färdigrätter av alla de slag, sådant jag aldrig trodde att jag skulle kunna äta.
Du har en sign med Gluten-free under allt du kan äta, flingor, kakor, bröd, glass.....
Jag kan promenera runt där och bara mysa av välbehag, nu behöver jag inte chansa längre. Nu kan jag äta och må bra, jag har även en helt annan möjlighet att laga mat här. Jag hade som plan att fixa RIKTIG spagetti och köttfärssås idag, men det regnade förmycket så jag åt först och handlade efter när det väl slutat regna. Så jag tar det en annan dag istället.

Jag har fått tillbaka två av mina hästar, Making muscle och Melrose Abbey. Panholops får stanna i New Jersey några veckor till då hon har ett lopp den 23:e (tror jag det var), saknar henne redan. Henne kan man inte annat än sakna.

Försöker packa ihop mitt rum inför Kentucky, jag gör det med blandade känslor då jag egentligen inte vill lämna det här stället, trivs verkligen superb här. Men samtidigt är jag fruktansvärt nyfiken på det som komma skall. Alla säger att Kentucky är något speciellt och de flesta är noga med att poängtera att "Det som händer i Kentucky, det stannar i Kentucky". Och det låter i mina öron ganska lovande.
Jag har stora bekymmer med hur jag ska packa, vad jag ska lämna och vad jag ska ha med mig. Det är fruktansvärt bökigt då jag verkligen inte vet vad jag kommer behöva och inte. Men det mesta får åka med, kommer lämna det jag inte använt på länge, lite böcker och annat krims krams. Jag vet att jag kommer tillbaka en sväng efter Canada, men jag vet inte när. Det enda jag vet är att Canada är i Oktober.

New Jersey har fått mig till en helt annan människa, eller, det är fortfarande gamla tråkiga, Ida med alldeles för mycket energi (ja, när jag sovit ordentligt vill säga). Men jag har utvecklats som person, jag är social och tycker fortfarande att prata med nya människor är skoj.
Jag fick förresten två sms idag (okej, ett igår kväll), både är lite läbbigt obehagliga. Eller, nja, obehagliga är fel ord. Men det får mig att fundera på hur pantade killar egentligen är. Att de flesta inte har alla hästar hemma, det visste jag redan. Men att det var så här illa? En av killarna har under 2-3års tid vart efter Cc, velat gifta sig med henne och allt sådant. Hon sa nej redan från början och nu äntligen verkar han börja inse. Men istället är han på mig, jag har pratat mycket med honom då han är fruktansvärt trevlig och ibland ganska kul att hänga med. Men idag har killen mage att skicka ett "I love you Ida" till mig och det har han förvisso inget för. Jag är singel, ensam och övergiven och det tänker jag fortsätta att vara.
Ja, Peter och jag valde att dela på oss för att inte strula till något. Är det meningen att det ska vara vi, då hittar vi tillbaka till varandra när jag kommer hem. Just nu har jag istället en mycket nära vän som jag vill ha kvar i mitt liv.
Den andra killen, det är en mexicanare som jag jobbat ihop med hela sommaren. Han började för några veckor sedan prata mycket med Diana och det enda han pratar om är mig. Diana får då leka medlare, för han vågar knappt prata med mig i stallet. Inte heller han har så mycket för det och hans bror är ganska dryg när han påpekar det hela tiden.. Mexare är läskiga!

Jag vet inte vad folk ser i mig, jag har verkligen ingen aning. Men jag vet att SÅ speciell, det är jag inte. Har fått endel komplimanger om min personlighet, men inte heller den är så speciell. Jag är allt som oftast glad och trevlig och kan skämta om det mesta. Uppvuxen på bonnagård och kan va ganska grov i munnen, vet inte om det är ett släktdrag eller om det beror på människorna jag har umgåtts med i hela mitt liv.

Jag kommer verkligen sakna New Jersey, men är säker på att jag kommer trivas precis lika bra på de andra ställena och jag kommer tillbaka hit nästa år. Det är inte så länge tills dess. Tiden går fort, jag har redan vart här i 5 månader och tiden har evrkligen sprungit iväg. Mina papper går ut om 7 månader, någon gång innan dess ska jag hem och fixa nya. Vi får se när det blir nu, om det hinns med innan jul eller om jag ska vänta till efter. Tror jag har insulin och allt som jag behöver under tiden. Har 1100 teststickor kvar till blodsockermätaren i vart fall. Det borde räcka ett tag. På tal om teststickor så borde jag verkligen ta tag i mitt liv och göra en kurva snart igen. Har vart fruktansvärt dålig på det sista tiden. Pendlar en hel del i värden, inte hälften så kraftigt som förut men jag ligger högt alldeles för ofta. Borde verkligen göra något åt det.

Nu sitter okej, mer ligger.. jag i baksätet på trucken på väg till Kentucky. Det ska bli spännande men jag kommer sakna New Jersey och allt folk där. Cc kommer ned senare, hoppas tiden går fort så jag slipper va själv så länge. Diana vet vi ännu inte riktigt om hon ens kommer ned innan Breeders och Florida. Men det är något som kommer märkas.Kommer sakna dem båda, speciellt Cc då det är vi som hängt ihop i alla väder.

i stannade nyss för att tanka så jag sprang in för att köpa kaffe, STARBUCKS! Bad om en latte med extra kaffe och får mängder av caramel essens i, snacka om sötsliskigt, verkligen inte gott någonstans. Kaffet är slt men den mycko sötsliskiga smaken är fortfarande kvar på tungan. Måste lära mig att säga utan tillsatser, bara en vanlig hederlig latte.

Cc och jag var och fixade naglarna igår kväll. Av någon anldning valde jag lila, kan någon som känner mig se MIG i lila naglar? Sedan höll jag nästan på att sparka ut stackarn genom dörren när hon blrjade fotfila mina fötter. Jisses vad kittlig jag är under fötterna, men jag antar att det behövdes. Min nagelsax har sprungit och gömt sig så mina tånaglar var i enorma behov av trimmning, klippnng och allt det där. Även dom lila.

Regnet typ öser ned, det är grått och fruktansvärt tråkigt ute. Jag har precis kollat Bridget Jones dagbok för andra gångeni mitt liv och Guatemala-bon och har som shippar måste tro att jag har alvarliga problem när jag sitter/ligger här och garvar för mig själv. Men varför har jag missat den filmen? Den är fruktansvärt kul och jag ska lära mig att laga blå mat!

Något jag är fruktansvärt sugen på är Spagetti och köttfärssås, ska göra ett försök till det nu när jag är i Kentucky. Vi bor i lägenhet och kök ska finnas, beroende på vart lägenheten finns är det nära till allt. Vi ska tydligen bo mitt i city.
Jag kan även glädja med att jag kommer ta upp det där med bilder här igen, för jag har en ny kamera! Som jag första kvällen (igår) satte på laddning för att en stund senare nästan hälla en öl över, men som tur var så missade jag kameran och träffade bara bordet. Hade inte förlåtit mig själv om jag hade dödat kameran innan jag hunnit använda den. Även om det låter som något jag skulle kunna göra och definitivt inte förvnas över om jag skulle gjort det. Är lite förvånat att telefonen fortfarande lever, om jag ska vara ärlig. Den ser fruktansvärt sliten ut, men jag hoppas den överlever ett tag till, den är bara 4 månader gammal (badade ju den jag hade först). Men vi kan säga som så, den lever ett hårt liv och det känns nästan lite konstigt att skicka sms på svenska (även om min skrivna engelska suger, den är hundra gånger sämre än mitt tal), har vant mig att skriva på engelska och messar med ett gäng amerikanare. Alla förstår mig även om det tar lite tid ibland.

Blodsocker 02.44 i morse = 21.8
Blodsocker 6.30 i morse = 3.0
Blodsocker 8.03 i morse = 12.0 (rekyl efter en sötsliskig latte)

Ska försöka ta veckan och ta tag i diabetes delen, vet att det kommer bli mycket promenerande ett tag framöver då det inte finns några paddockar här. Paddock = hage
Så känner jag min kropp rätt så kommer jag börja pendla igen, har en förmåga att göra det när levnadssättet ändras på det sättet.
Det är en ganska häftig känsla att vara här över och slåss med allt sådant här själv, att verkligen få lösa problemen som uppstår. Att leva livet men samtidigt ta hand om kroppen okej, jag är inte så bra på det där senaste).Jag är fruktansvärt sugen på att börja gymma, jag vet inte om det är för att jag har haft det ganska lugnt i två veckor tre hästar gick ned på två och senaste dagen ned på en häst. Jag har haft alldeles för mycket fritid och i Söndags gick jag faktiskt hem från banan. Det tog drygt en timme, det var fint väder och man ser så mycket mer när man promenerar mot vad man gör när man åker bil. aknade att ha musik i öronen, men man kan inte få allt här i livet.

Jag har börjat få en hel del komplimanger om min personlighet och jag vet verkligen inte varför. Fick ett sms "Your style makes me smile" (din stil får mig att le), Jag vet inte riktigt vad som händer eller vad jag gör. Jag är bara mig själv, den jag är. Jag försöker inte ändra på mig, jag gör vad jag känner för. Cc försöker fortfarande göra mig till tjej, på vissa plan lyckas hon. Men hon kommer inte lyckas helt. Men tydligen ska även LIsa göra ett försök när vi är tillbaka i Florida igen. Vi får se, det ska bli intressant. Jag är fruktansvärt enkel, jens och t-shirt och något hårband (bandana) som funkar i färg. Så omständig är jag när det gäller kläder, jag klär mig i det jag känner mig bekväm i.
Jag är fruktansvärt social, det ligger i släkten. Kan nog nästan skylla på pappas sida av släkten för det, finns många där som det inte går att få tyst på ALLS. Glad är något jag alltid har vart, minns att något av det sista Stefan sa till mig när jag bodde där var att "Jag har aldrig sett dig annat än glad" Visst vi rök ihop så det small om det en gång när jag lagade mat, men det var för att han var tvungen att läsa recept för potatisgratäng och sedan kommentera hur jag gjorde det. Då blev jag lite arg, slängde potatisen på honom och stängde in mig i sovrummet. Haha, nej jag tål inte när någon kritiserar min matlagning på det sätter, jag gillar att freestyla.
Annars bodde vi ihop i 2.5år och jag har vart glad 99% av tiden. Jag är ganska bra på att gömma mina känslor och verka glad, utifrån sett. Vilken tur att jag inte har börjat analysera mig själv och hur jag beter mig.. Men det är faktiskt ganska intressant, jag gör saker jag sjäkv inte lägger märke till. När jag är stressad eller nervös biter jag nästan sönder insidan av höger mungipa, har nästan ett ärr där nu.

Cc anmärkte lite på novellerna jag skriver, jag vet inte varför men ibland får jag bara ett sådant enormt sug efter att sriva. Det är lugnande och tidsfördrivande och jag börjar tycka att det är riktigt roligt. Vilket jag aldrig i hela mitt liv trodde dskulle ske. Jag menar, jag hatade det så djupt under skoltid. Alla kritiserade hur jag skrev och talade om för mig att jag var tvungen att skriva på ett annat sätt än vad jag gör. Men NEJ! Nu kan jag lägga upp texter som jag vill och jag har ingen som dömmer dom. Vill jag flya ut och leka med språket, då gör jag det. Skulle vara lite små kul att se vad svenska läraren jag hade på KPG skulle säga om mitt sätt att skriva. Jag saknar honom lite, en av de bästa lärarna jag någonsin haft och ja, jag har glömt hans namn. Haha.
På komvux i Nybro var det jag skrev omtykt, men det är inte samma sak. Hur mycket kan man leka med språket när man skriver en uppsats om dödsstraff? Men jag vet att han gillade mina åsikter och att ja la upp dom på ett bra sätt i text. Det är fruktansvärt svårt att få ned en känsla i text, att få det tillräckligt beskrivande och intressant, men samtidigt inte för mycket.Jag ska fortfarande köpa mig något dagboks liknande, det skulle vara kul att gå tillbaka och läsa när man är äldre sedan. Visst, jag kan alltid gå tillbaka och läsa bloggen, men det är inte samma sak. Här kan jag inte skriva ALLT, utan jag måste utelämna vissa saker som alla inte behöver veta om mig. Finns både folk jag känner och inte känner som läser vad jag skriver. Det måste passa alla.

Vilken svordom använder du mest?
Fuck


Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
03.12


Var köper du dina matvaror ifrån?
ShopRite


Du får ledigt idag, hur spenderar du den helst??
SixFlags, Målet eller i sängen


Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En ny bil


Har någon någonsin kallat dig lat?
Haha, ja


Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nope


Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Har ingen cd-spelare, men i Ccs bil ligger absolut country

Vilken är världens bästa artist/band just nu?
Jag är inne i en Country period


Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Ja, är ingen hemlighet om jag säger det här


När var senast någon stötte på dig?
Igår


Vad åt du till middag senast?
Nr 5 med guaca på TacoBell


Använder du huvtröjor?
Ja.


Kan du vissla?
Nja, men jag börjar att lära mig


Vem var den senaste som ringde dig?
Mike, Dianas pojkvän/manvän


Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Det görs det säkert, speciellt nu när jag är här över.


Vilket riktnummer befinner du dig i?
609


Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Stort


Hur många syskon har du?
1 bror


Är du blyg inför det motsatta könet?
Haha, inte det minsta.


Vilken film kan du alla replikerna till?
Transformers och Fast and Furious filmerna


Äger du några band t-shirts?
Nja, ett linne


När flög du senast?
April.


Läser du för skojs skull?
Varför läser man annars?

Diskar du din egen disk?
Disk?


Gråter du ofta?
Inte speciellt


Försöker du alltid lära dig nya saker?
Man lär så länge man lever


Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Spelar inte så stor roll, men det vore ju alltid trevligt.


Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
APU


Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Nyfikenhet


Gillar du din boendesituation?
Jag bor där jag har mina saker. Nej, just nu flyttar jag runt.


Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
6-7, men har lärt mig att klara mig på 4


Vilken är din favoritfrukt?
Apelsin, men det är så jobbigt att skala.


Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Inte ett dugg.

Hur gammal blir du nästa födelsedag?
Alldeles för gammal.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Motsatta.

Gillar du senap?
Nej


Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Nya tag i morgon.


Tycker du om att krama folk? .
Vi borde kramas mer.


Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Ja

Tycker du att du är attraktiv?
Jag tror jag ser helt okej ut. Men attraktiv?

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Jag har någon gång gång hört att jag skulle blivit en Conny/Connie, men jag vet inte om jag bara drömmde eller om det var så.

Förra helgen vart mycket händelserik. Vi hade hurricane (orkan) varningar och var tvugna att plocka ned halva stallet för att allt inte skulle blåsa runt. Nu blev det inte så allvarligt som det först verkade, utan vi var kanska lindrigt drabbade. Jag lyckades bli inblåst (kan man säga det? inblåst. Jag menar, det heter ju faktiskt insnöad).
Cc och jag hamnade på Chesterfield INN lördag kväll, alldeles för mycket alkohol senare kommer Cc och jag ifrån varandra. Jag vet inte riktigt varför, för ja. Jag var för tankad för att ha koll. Den där sista tequilan borde jag nog skippad, speciellt när jag endå fixade så den hamnade över Kyles sovrumsgolv. Hängde med en kompis hem och på vägen hem körde vi genom vattenpölar som en normal bil inte skulle komma igenom (men med alkohol i kroppen, (ja du kan köra i det här landet med en hel del alkohol i kroppen) då klarar en liten golf 4:a av ganska mycket.) Vi körde över el-ledningar (vilket ingen av oss skulle ens funderat på om vi vart lite nyktrare), men allt gick bra. Jag lever och mår riktigt bra.
Blev som sagt inblåst då ett träd hamnade över enda vägen till och från huset. Diana var som vanligt underbar och tog hand om mina två hästar och jag fick en dag off. Även om jag hade skuldkänslor till tusen så var det en av de bästa dagarna på länge och veckan som nu gått har jag vart piggare och på bättre humör än någonsin. Första helt lediga dagen sedan jag kom över, den behövdes. Och jag fick hemlagad mat, det var nog något av det bästa på hela dagen.

Måndagen bestod i race på Tioga downs, åkte hem senare på kvällen med ett fantastiskt fint vinnartäcke. Silver och lila, hon var så duktig min lilla häst. Blev så glad att jag började prata svenska med Greg och han tottade på mig som om jag var dum i huvudet. Tog en stund innan jag kom på varför haha.

Jag har hängt en hel del mid Diana den här veckan, tackvare henne har jag äntligen kunnat köpa mig ett par jeans som passar mig och inte är många nummer förstora. När jag kom över köpte jag ett par shorts i storlek 12, de var perfecta i storlek och ja, de satt bra. Jeansen jag nu köpte är i storlek 4 och är inte stora, men om jag går ned mer i vikt (vilket jag inte tror att jag kommer göra) så kommer de bli stora. Det är MÅNGA storlekar mellan 12 och 4. Blev faktiskt ganska shockad, men varför klaga?

Idag har Cc, Christine och Jonas åkt iväg till Vernon. Så det är ganska tomt i stallet nu, de tog 4 1/2 häst med sig och kommer tillbaka på Lördag. Fredag morgon åker jag, greg och 3 hästar till The meadows och kommer hem på Lördag. Dock har vi bara 2 hästar med oss hem då en av dom kommer lämna för Lexington direkt från The Meadows. I början på nästa vecka kommer även jag (som det ser ut nu) åka vidare mot Lexington/Kentucky. Ska bli skoj att se något annat igen, trivs grymt här. Börjat se detta som mitt hem men har insett att det är ingen ide för mitt hem kommer flytta på sig tills dess att jag beslutar mig för att göra något annat av mitt liv. När det nu blir.
Undrar om jag någonsin kommer att komma på vad jag vill göra. Jag är fortfarande lika velig och kommer väl alltid vara det, jag vet ju hur min familj är...

FIck ett sms av min bror idag, efter att jag frågat om det var flickvän på g i Stockholm (vilket det tydligen inte var), nämnde för honom att min kära mor och jag diskuterade det igår. Fick svaret "Snillerna spekulerar märker jag... Jaja, det kan ni ju fundera på..". Men vi hade visst fel, om man nu ska tro på honom... Haha, vad han kommer hata mig nu. Usch, jag saknar min bror ibland. Kanske inte ås mycket usch över det, men än då.

Ligger nu i sängen och lyssnar på mysko svensk musik. Eller inte bara svensk utan bara mysko musik. Hittade en kul spellista på Spotify som består av mycket gammalt. David Hasselhoff - looking for freedom, haha. Det var hundra år sedan jag hörde den, minst. Älskar att ha spotify fungerande i offline status. Okej, jag betalar 10$/månad för det, men det är det verkligen värt. Musik i alla olika slag, mej likie!

Jag har många tankar som snurrar just nu, speciellt om min framtid. Har börjar fundera på vad jag vill göra. Jag vet hur jag vill göra det, men jag vet inte vad jag vill göra. Hmm, det där lät nog mer fel än vad det var tänkt. Jag vet vart jag vill plugga men jag vet inte vad jag vill plugga, vi tar det den vägen istället. Känns lättare av någon anledning.

Pratade lite med en kompis igår och fick reda på saker som jag egentligen inte bör veta men som gjorde mig allmänt pissed. Speciellt när jag ställde upp och verkligen gjorde något och nu har människan mage att sura för att jag följde mina drömmar och flydde landet för ett tag. Folk är bara allmänt konstiga ibland.

Sitter nu i trucken på Pennsylvanias turnpike klockan är 6.47 på morgonen och jag funderar allvarligt på om jag inte borde sova en stund. Dock är han som shippar mig döv och måste ha musiken så alla utanför bilen hör vad som spelas. Just nu This ain't nothing - Craig Morgan. Okej, jag ska kanske inte säga något om att spela hög musik i bilen, men det är störigt när jag ska försöka sova. Vädret är än så länge ganska ruggigt 69F enligt konverteraren på min telefon ska det vara 20.3C men frågan är om det verkligen kan stämma, för jag fryser nästan häcken av mig (det lilla jag har kvar att frysa om). Jag skruvar upp bilens AC och Greg aka Happ skruvar ned, jag skruvar upp och han skruvar ned. Utan ett ord har vi något som liknar ett temperatur krig. Han vill ha det kallt då han ska köra en bra bit (ca 6h) jag vill ha det varmt för att inte frysa. Speciellt nu då jag glömde både kudde och filt på rummet i huset.

Sitter nu på hotellet och ska ta en power nap innan vi behöver ge oss ned till hästarna igen, vi har 96F här för tillfället, vilket är väldigt varmt. Hotellrummet är dock kallt och jag håller på att förfrysa fötterna...

På väg hem från Ohio/Indiana nu, det har vart några mycket bra dagar. Hot Shot Blue Ship raceade stort igår. Han gjorde mycket bra ifrån sig och gick i mål på en andra plats. Om jag räknat rätt borde det ge en sisådär 65.000 dollar, men är inte helt säker. Men som sagt, han var fruktansvärt fin.

Vi bodde på hotell två nätter och redan första morgonen hade jag slarvat bort min nycket/plast kort.. Jag visste att den var på rummet någon stans, men kunde för mitt liv inte hitta den. 20 minuter ägnade jag åt ett jäkla plast kort. Hittade det inte, så jag gav upp och hoppades på att de kunde hjälpa mig med det när vi kom hem igen. Och det kunde dom, fick ett nytt kort gick in i rummet och det första jag ser är det där jäkla plast kortet, det har legat på bordet hela tiden. Varför kunde jag inte hitta det på morgonen? Näe, utan jag får istället leta efter skiten halva morgonen.
*muttrar*

Just nu fläker jag ut mig i baksätet, har hela sätet för mig själv vilket är otroligt skönt. Sätena i tryckarna är så pass stora att jag nästan, men bara nästan. Kan sträcka ut mig och ligga raklång. Mycket skönt, avundas inte Kelly som VALDE framsätet. Jag är alldeles för lång för att få någon komfortabel sovställning där.
Kan även säga att den grymt fula orange/röda filten SAS lånade ut under flygresan gör sitt jobb. För alla envisas med att ha ACn i bilen på en mycket alldeles för låg temperatur. Mina fötter tycker inte om kylan alls och nej, jag har fortfarande inte lärt mig att ta extra tröja och byxor med mig när vi racear.

Frukosten idag bestod av kaffe från Starbucks och en Rice Krispies Treats. Vilket är lättast att förklara som rice krispies och marshmallows. Lutar åt att frukosten även kommer bestå av en halv flaska Mtn dew och Burgles nacho cheese (typ chips). Eller om det blir lunchen.. Vi får se, beror på vad deras plan för resan är. Det märks alltid under resans gång.

Sitter nu och små nynnar på "Someone else is calling you baby", det är den låten som går på radio för stunden och alltid när jag hör den tänker jag på Cc och henns röda Camaro.. Haha, det där lär förvisso väldigt fel. Men själva grejen är att vi brukar vråla för full hals till den. Så länge man höjer så pass att man inte hör sig själv finns det inga gränser.

Jag fick lite banningar över att jag kallade dregen lönnfet...Så jag får be om ursäkt och istället bara kalla honom lagom mullig efter alldeles för mycket öl.. För han har lagt på sig endel, vet iof inte om han gått ned något sedan sist jag såg dom live (2 år sedan eller var det 3?). Backyard babies alltså, mycket surt att de lagt av, samma sak att The Ark lägger av. Jag är nästan lite hemligt förälskad i både Dregen och Ola Salo. Snacka om sköna personligheter. En kombo där sedan hade jag inte tvekat för fem öre, inte ens om utseendet hade vart likt Tomas Dileva (och honom skulle jag inte ta i med tång).

Nu surade jag ihop lite, dom höjer volymen på radion men tänker inte på att mitt stackars öra är precis bredvid högtalaren här bak.. Vissa låtar går mycket bra, men när party killer låtarna börjar komma (de countrylåtarna som du måste gått igenom två skillsmässor för att förstå ordentligt) är det ingen höjdare.  För det spelar ingen roll om jag har höronlurar till min laptop, jag kan ändå inte kolla senaste avsnittet av True blood för allt jag hör är musiken i bilen.
Tur att jag somnar lätt i vart fall, har lärt mig sova i de flesta miljöer. Inte mycket som stör mig när det kommer till att sova, annat än om det är för ljust.

Ska se om vi inte kan ta försäkringen på min bil i morgon så jag får den någon gång. Ibland skulle det bara vara så skönt med egen bil. Nu är både Cc och Diana underbara och lånar ut/skjutsar mig om det krisar. Men jag har alltid hatat att vara beroende av någon annan på det sättet.

Stoppat för lunch, blev en cobbsallad, den var inte speciellt god men ned gick den... Hungrig var jag men nu är det bättre. Fick kommentaren att "jäklar vad du kan sova" nyss. Tydligen inte så populärt att behöva köra hela vägen medan vi andra kan sova.
Är nu inne i Pennsylvanias natur, den är ganska häftig att blicka ut över, berg och tunnlar så långt ögat kan nå. Ett ställe jag skulle vilja fotvandra på. På tal om att fotvandra, jag ska ha med mig mina vandringskängor när jag kommer upp nästa omgång. Saknar dom, vet inte om jag kommer ha så mycket användning av dom men jag saknar dom ändå. Även något av mina high-heels skor. Även om det finns mängder ursnygga här över men jag har två par som jag saknar som jag hade velat ha här över. Nu har jag iof inte haft så¨stor användning av high-heels här över men än då.

Jag räknar med party när jag kommer hem, jag ska på något sätt lyckas åka Sverige runt och träffa alla samtidigt som jag ska vara hemma, relaxa och göra mängder av läkarbesök. Mats varnade mig och sa att jag har ca 100 tester att se fram emot (ja, jag överdrev en hel del). Dom ska alltså tömma mig på blod och kolla allt annat där runt. Funderar även på om man ska göra ett test för glutenintollerans. Men det tåls att fundera på, Mats lovade fixa tid hos endorkin/diabetsmottagningen, ögon och för en hälso undersökning. Så jag kanske kan få ta allt samma dag istället för att åka in två hundra gånger.

Jag ska när jag kommer åt köpa en dagbok, en sådan man hade när man var liten och kunde skriva i varje dag. Jag vill ha något att skriva i, skriva sådant jagi nte kan eller vill skriva ut här men som jag ändå vill spara och komma ihåg. Lite inspirerad av Bridget Jones dagbok som jag såg för första gången i mitt liv för någon vecka sedan. Har bara sett slutet ala blå soppa tidigare. Inte hela, och den var ju hel kul. Gillade den skarpt.

Är det jobbigt att läsa novellerna? När jag väl skriver skriver jag ned allt på en gång, därför det blir så fruktansvärt långt. Sedan när jag väl laddar upp texten orkar jag inte dela av det hela tiden. SÅ förresten, ni får leva med novellerna och ja, jag känner att jag missar det där med stavningen en hel del. Finns inget stavningsprogram i WordPad, har inte word på den här datorn utan bara det gratis som alltid kommer med. Men det är fortfarande bättre än anteckningarna.

Fick ett lite surt sms av min kära mor för någon dag sedan "Jag har öppnat mitt fb-konto så jag får veta vad du gör. För bloggen uppdateras ju aldrig". Jag ber om ursäkt för det men lovar inte att jag kommer bättra mig, speciellt inte så länge vi är i New Jersey. Sedan har jag på något mysko vis lyckats döda mitt internet helt och hållet, jag vet inte riktigt hur, men nu behöver jag komma åt internet för att kunna installera drivrutinerna igen. Problemet är bara att mitt wierless har lagt av, kan av någon anledning inte ansluta.

10 av hästarna är nu i Lexington tillsammans med Alec (second trainer) Erica och Jerome (Romeo). Vi andra är kvar i New Jersey, jag skulle från början åkt men behövdes här hemma då jag har Pennsylvania licens, vilket mexarna inte kan fixa utan papper. Just nu sitter jag i trucken (när jag säger truck menar jag allt som oftast en pick up modell stor) på väg till Indiana med Hot Shot Blue Ship. Han startar där i morgon sedan åker vi hem på Torsdag igen.

Vi är för stunden bara 4stycken i huset, vilket är fantastiskt. En ny värld öppnade sig och plötsligt kan du duscha varmt, du behöver inte stressa för att du har 5 andra som vantar utanför dörren, utan du kan ta den tid det tar. Och jag måste säga det igen, vi har varmvatten att duscha i! Tidigare räckte det knappt till att 4-5 duschade och då var vi 8 stycken i huset. Det är bara tre som åkt till Lexington, men Malin beslutade sig för att åka hem. Så det är minus 4 = varmvatten till oss andra.

Mina hästar tränar på bra. Pantholops och Holier är de enda jag har kvar för stunden då Making är i Lexington, Har haft ett sto i några veckor men vi får se vad som händer med henne. Pantholops vann sitt senaste race och var riktigt fin, sötare häst får man leta efter. Holier, ja, hon har sitt humör att kämpa med. Jag älskar den hästen, de dagar hon har humöret på sin sida är hon ur mysig att pyssla med. Eller, hon är alltid mysig att pyssla med tills det kommet till att lägga på selen, då kommer humöret fram och vissa dagar är det så illa att jag inte vill något hellre än att gråta. Men då är det bara till att bita i det sura äpplet och ge det en ny chans. Jag tror på henne, hon har storleken och har precis börjat starta, gör sin tredje start på fredag. Hon har inte kommit in i det ordentligt än, men senaste starten slutade med en tredje peng efter ett mycket bra race.

Jag har mejlat lite med Mats (min diabetes-ssk), då jag har bestämt mig för att stanna här över ett tag till. Jag är inte på långa vägar färdig med det här livet, jag mår bra, jag trivs och jag har utvecklats något otroligt som person. Det är nästan lite skrämmande att säga det, men jag börjar känna mig mer och mer vuxen. Men jag kommer ändå aldrig bli äldre än 23, nu ska jag fylla 23 resten av mitt liv. Pappa är fortfarande 25, och det skulle bli väldigt konstigt om jag är äldre än så.
Men jag har funderat på det där med pump igen, det är massor med strul angående pump i Sverige. Men jag mådde så mycket bättre med den, även om den är ivägen vid vissa tillfällen. Så jag funderar på om jag ska plocka med mig den när jag är hemma och vänder (kommer komma hem några veckor för att fixa lite läkarbesök, insulin och sådant). Men då måste det gå att lösa så rubinmed kan skicka slangar och sådant till mig. Mats och jag pratade om det innan jag åkte, men då hade det blivit så sjukt mycket packning. Den här gången åker jag hem med tomma väskor, kläderna jag har här skulle jag frysa ihjäl i hemma. Det jag ska ha med mig tillbaka är ett USB med MÄNGDER av svenska filmer, Massor med lösgodis/godis, Oboy, insulin, min HTC (saknar verkligen den telefonen), beroende på kopplingen till stereon på bilen som jag borde ha inom kort även min bilstereo (sorry pappa, gyllene tider får spelas i en annan stereo).
För övrigt så ger jag upp hårdrocken allt med, jag har hittat en ny genre som jag fastnat för. En genre som man inte kan tröttna på och som spelas mängder här över. Någon som inte finns i sverige, jag har fastnat för countryn. Jag är fast, kär, förälskad och blir på konstigt spralligt humör när jag lyssnar på det. Den dagen jag väljer att åka hem kommer jag sakna den genren. För NEJ jag tänker inte lyssna på Jill Johnsson, inte ens försöka.
Ska se om jag har råd att köpa med mig en skiva eller två så päronen får lite bra musik att lyssna på, dileva, gyllene tider och Lena PH är inget att ha längre. Något nytt måste in.

Ytterligare en fundering, många av Country sångarna ser fruktansvärt bra ut och är inte äldre än 25... Varför är de som spelar bra musik i Sverige (Typ Dregen, Winnerbäck) runt 40 och lönnfeta? Vad är skillnaden? Jag är i snabbmatens hemland, men här är dom vältränade, snygga och sjunger som gudar medan dom i Sverige, som är ett ganska hälsosamt land, är lönnfeta, fula och sjunger bra. Jag förstår verkligen inte.

Har en svag aning om att de veckorna jag kommer hem för att fixa det jag behöver kommer innehålla en mindre Sverige runt resa, fest, kompisar, vänner, alkohol och djur. Saknar Mitzhi något sjukt, man kanske skulle ta henne med sig? Skulle nog inte vara så populärt iof. Jag har även som plan att göra några besök i Långöre, saknar ridningen. Jag är den enda som inte har en häst som ridtränas här över, min tre-åring är alldeles för liten för det. Hon skulle gå av på mitten, stackars Pantie.
Jag har även som plan att försöka hinna med att besöka folket på Strömgården, 5-6:an och hemtjänsten Löttorp/Böda. Beroende på hur jag lägger upp veckorna funderar jag på om man skulle be om att få hoppa in och jobba en helg eller två. Men tvivlar på att jag kommer ha den tiden.
Har även som plan att tvinga in en kväll med kroppkakor! Nej ni andra har absolut inget att säga till om och det ska vara mormors kroppkakor.
Jag missar ju brorsans kräftskiva så jag hoppas innerligt att han planerar in något annat. Vågar jag skriva det här? Kommer min image förstöras nu? Jag struntar i det, men jag kan ärligt säga att jag saknar min bror. Okej, jag saknar till och från de flesta hemma, päronen, mormor, farmor och farfar och alla kompisar.

Fick i veckan en fantastisk bild på min far och hans lastare. Undrar egentligen hur han lyckades.. Eller vill jag ens veta? Jag skrattade så jag grät och jag vet fler som skrattade åt bilden. Men nu vet vi, något vi alltid undrat över.. Lastmaskiner är inte bra som badleksaker då det otroligtnog har visat sig att de inte flyter. Är botten dåligt kan det hända att dom sjukner lite till och då behövs en andra lastare för att få loss den..

Jag har nu under mina månader här över (det börjar bli många månader nu) verkligen insett vilka vänner jag kan rensa bort från listan och vilka jag ska behålla. Det finns dom jag trodde skulle i vart fall skicka ett "hej, hur är det" sms/fb/mejl.. Men inte ett ord om inte jag börjar konversationen vill säga och det är knappt då man får svar ens då.
Jag har börjat skaffa mig vänner utanför stall-livet, det är en intressant upplevelse måste jag säga. Sanna jag skickar brev till dig någon dag när jag kommer ihåg att skriva det. Jag vet att jag suger som brevvän, men nu har jag inte ens din adress och jag byter snart adress igen.
Adde, du kan ju mejla över din adress om du känner för det, även Sanna och Peter. Det är ni som står mig absolut närmst.

Jag tänkte tillbaka på mitt liv för någon dag sedan. Vad jag egentligen har gjort och insåg då ungefär att jag har gjort en jäkla massa saker. Mitt CV är länge än de flestas i min åldre och jag har allt som oftast stannat på samma ställe ganska länge. Jag ångrar att jag gick naturbruk på gymnasiet för den linjen suger verkligen, jag kan inte bli något på den. Jag måste läsa vidare vad jag än bestämmer mig för att göra.
Men det finns en sak jag saknar riktigt, riktigt mycket och det är verkligen inte vad jag trodde det skulle vara. Visst det är hästrelaterat, men det är inte någon av de hästarna jag borde sakna som mest. Utan den jag saknar något oerhört är Crescendo, den lilla vita odrägliga b-ponnyn som ingen tyckte om. Jag hade riktigt bra kontakt med honom och skrattade mest när han hittade på sina konstigeter. Jag red alltså ÖM på b-ponny 2000, vi stannade ut oss i dressyren (ja, stannade ut oss). Det var en whiteboardtavla på ridhusväggen och den åt nästan upp honom. I terrängen var vi en 2 som kom runt hela banan, även om jag stoppade ut mig på näst sista hindret, där var den en jätte stock som höll på att äta upp oss. Men de andra 4 i klassen (vi var 6st) kom inte ens runt banan.
Den gången vi var i Norra möckleby och det tog 4 minuter för Kicki att komma runt banan på vad hon nu hette, något på D var det. Mig och Crescendo tog det närmare 17 minuter för.. två steg fram ett tillbaka... För att sedan explodera så pass att jag far i backen och han springer iväg (åtminstonde 5 steg), detta var en terräng så en av hinderkontrollanterna fick fånga honom medan jag spottade ut gruset. JAG SAKNAR HONOM.

Märks det att jag är uttråkad? En halv bok senare och nu börjar jag få kramp i min vänstra handled. Dags att sluta då kanske?