Det känns lite som att jag står i mitten av ett vägsjäl och hittar inte vägen hem. Hem, jag vill hitta hem i mig själv. Veta vart jag står, vad jag vill göra och hur jag vill göra. Jag är fruktansvärt sugen på att börja plugga, studera och göra något av mitt liv.
Men då kommer mamma och säger de orden jag egentligen vet är sant, som jag borde fundera på. Men som på samma gång förstörde det jag nu känner är rätt. "Kommer du klara av det den här gången?". Det är en fråga jag har ställt mig själv flertalet gånger, jag kommer inte ha svaret på den fören jag har försökt.
Jag vet att jag många gånger ger upp alldeles för lätt, så fort det tar emot och blir jobbigt. Men någon gång måste jag ha växt upp, någon gång måste jag få känna "det här vill jag göra". Jag är spontan och har nog egentligen alltid varit. Jag gör det jag känner för, det som känns rätt för stunden.
Mamma skakar alltid på huvudet så fort jag kommer med något nytt jag vill göra. Ibland genomför jag det, ibland inte. Ganska ofta inte.

Jag lyckas med jämna mellanrum trassla till mitt liv ganska ordentligt. Jag har aldrig i hela mitt liv rymt från ett problem även om det allt som oftast känns som den bästa vägen. Men jag står kvar och slåss mot viljan att fly. Jag är stark som person den vägen, jag gnäller och klagar för de jag känner mig trygg hos. Jag säger mycket, men sedan om jag gör något av det? Näe.
I själva verket är jag nog ganska osäker på mig själv, men på samma gång väldigt säker. Konstig blandning, men det är så det är.

Jag har lite för skojs skull sökt högskola till våren. Vet inte om jag valt att åka hem då eller inte. Men jag har alltid möjligheten att tacka nej om det inte känns rätt när den stunden är kommen.
Jag är trött på alla lågbudget jobb man får utan utbildning. Vad har jag gjort i mitt liv? Burger King, Travstall, Hemtjänsten (vilket jag älskade, men som timvikarie suger det) och lite andra strö jobb. Jag vill ha ett måndag till fredag jobb. Jag vill vara ledig ibland, semester? Vad är det? Det är något jag aldrig har haft.

Jag vill arbeta mer med huvudet, jag vill göra något vettigt. Just nu sliter jag ut kroppen, förvisso älskar jag själva jobbet. men jag börjar känna att jag vill göra något för att trötta ut hjärnan. Mina hjärnceller börjar förfalla och glömmas bort. Jag vet att jag kan vara ganska smart när jag försöker, men det var ganska länge sedan jag försökte. Jag var en stjärna i Matte som yngre, men nu kan jag knappt vad 13+25 blir utan miniräknare.
Julia har lovat att hjälpa mig med engelskan, vilket är underbart, då är det den skriftliga jag menar. Jag både läser och pratar en hel del, men jag skriver inte. Jag kan inte, jag vet inte hur man gör.

Jag har kanske gjort bort mig, jag köpte en bok idag. En svensk bok översatt till Engelska. En bok jag aldrig trodde jag skulle läsa på ett annat språk än just svenska. Nämligen The girl with the dragon tattoo (Män som hatar kvinnor) Steig Larssons bok. Hittade den igår när jag var och handlade. Sveper bok efter bok här över, grejen är bara att jag har aldrig kommit längre än 2-3 kapitel i den här boken. Den har inte fastnat, men den ska få ETT försök till och då på engelska.

Markeringen på all glutenfri mat i butiken.