Ytterligare en  vecka i Kentucky har gått. Livet leker och jag står i centrum. Det är så jag känner det just nu. Jag känner mig lite som apan i bur med alla som tittar och pratar om mig. Men allt kommer förr eller senare fram och i det här fallet förr. Men jag förstår inte vad som är folks problem, ett nej är ett nej och det kommer fortsätta att vara ett nej bra länge.
I Fredags var jag uppe för att se om dom hade något att käka på Grand stand då vi ändå väntade på hovslagaren. Köpte mig en pommes, satte mig ned på en av stolarna.. I min ensamhet. för att äta. Efter en stund kommer en gubbe/kille/man??? och ger mig ett spelkvitto och säger att han spelat en häst åt mig. Nr 5 lopp 11 som vinnare. Hästen vann och jag blev 28 dollar rikare, jag anade vad han var ute efter och när jag skulle gå frågade han om han inte kunde få mitt nummer. Icke sa nicke, det lämnar jag inte ut till vem som.
Under lördagen kom 4 stycken och frågade ut mig på dejt, nej även där. Och under veckan som gått har två velat gifta sig med mig (båda 65+). Så Vad? Varför? Vad ska jag ändra för att folk ska låta mig vara ifred? Vad är det som är så svårt att förstå?

Annars leker livet och jag gör än så länge inte så mycket om dagarna annat än jobbar, sover och äter. Hade idag ett grymt sug efter att börja gymma, men det får vänta tills Florida. Cc trodde inte att man kunde betala per gång här, så jag får väl ta tag i det där med springandet igen.

I morgon kommer min fina 3-åring till Kentucky, har saknat henne något fruktansvärt. Pantholops. Cc sa att hon var frisky nu. Att hon ville springa och jag hoppas hon visar det på fredag då det är race på Meadows som gäller.

Hade besök av Alec och Ericas katt.