På väg hem från Ohio/Indiana nu, det har vart några mycket bra dagar. Hot Shot Blue Ship raceade stort igår. Han gjorde mycket bra ifrån sig och gick i mål på en andra plats. Om jag räknat rätt borde det ge en sisådär 65.000 dollar, men är inte helt säker. Men som sagt, han var fruktansvärt fin.

Vi bodde på hotell två nätter och redan första morgonen hade jag slarvat bort min nycket/plast kort.. Jag visste att den var på rummet någon stans, men kunde för mitt liv inte hitta den. 20 minuter ägnade jag åt ett jäkla plast kort. Hittade det inte, så jag gav upp och hoppades på att de kunde hjälpa mig med det när vi kom hem igen. Och det kunde dom, fick ett nytt kort gick in i rummet och det första jag ser är det där jäkla plast kortet, det har legat på bordet hela tiden. Varför kunde jag inte hitta det på morgonen? Näe, utan jag får istället leta efter skiten halva morgonen.
*muttrar*

Just nu fläker jag ut mig i baksätet, har hela sätet för mig själv vilket är otroligt skönt. Sätena i tryckarna är så pass stora att jag nästan, men bara nästan. Kan sträcka ut mig och ligga raklång. Mycket skönt, avundas inte Kelly som VALDE framsätet. Jag är alldeles för lång för att få någon komfortabel sovställning där.
Kan även säga att den grymt fula orange/röda filten SAS lånade ut under flygresan gör sitt jobb. För alla envisas med att ha ACn i bilen på en mycket alldeles för låg temperatur. Mina fötter tycker inte om kylan alls och nej, jag har fortfarande inte lärt mig att ta extra tröja och byxor med mig när vi racear.

Frukosten idag bestod av kaffe från Starbucks och en Rice Krispies Treats. Vilket är lättast att förklara som rice krispies och marshmallows. Lutar åt att frukosten även kommer bestå av en halv flaska Mtn dew och Burgles nacho cheese (typ chips). Eller om det blir lunchen.. Vi får se, beror på vad deras plan för resan är. Det märks alltid under resans gång.

Sitter nu och små nynnar på "Someone else is calling you baby", det är den låten som går på radio för stunden och alltid när jag hör den tänker jag på Cc och henns röda Camaro.. Haha, det där lär förvisso väldigt fel. Men själva grejen är att vi brukar vråla för full hals till den. Så länge man höjer så pass att man inte hör sig själv finns det inga gränser.

Jag fick lite banningar över att jag kallade dregen lönnfet...Så jag får be om ursäkt och istället bara kalla honom lagom mullig efter alldeles för mycket öl.. För han har lagt på sig endel, vet iof inte om han gått ned något sedan sist jag såg dom live (2 år sedan eller var det 3?). Backyard babies alltså, mycket surt att de lagt av, samma sak att The Ark lägger av. Jag är nästan lite hemligt förälskad i både Dregen och Ola Salo. Snacka om sköna personligheter. En kombo där sedan hade jag inte tvekat för fem öre, inte ens om utseendet hade vart likt Tomas Dileva (och honom skulle jag inte ta i med tång).

Nu surade jag ihop lite, dom höjer volymen på radion men tänker inte på att mitt stackars öra är precis bredvid högtalaren här bak.. Vissa låtar går mycket bra, men när party killer låtarna börjar komma (de countrylåtarna som du måste gått igenom två skillsmässor för att förstå ordentligt) är det ingen höjdare.  För det spelar ingen roll om jag har höronlurar till min laptop, jag kan ändå inte kolla senaste avsnittet av True blood för allt jag hör är musiken i bilen.
Tur att jag somnar lätt i vart fall, har lärt mig sova i de flesta miljöer. Inte mycket som stör mig när det kommer till att sova, annat än om det är för ljust.

Ska se om vi inte kan ta försäkringen på min bil i morgon så jag får den någon gång. Ibland skulle det bara vara så skönt med egen bil. Nu är både Cc och Diana underbara och lånar ut/skjutsar mig om det krisar. Men jag har alltid hatat att vara beroende av någon annan på det sättet.

Stoppat för lunch, blev en cobbsallad, den var inte speciellt god men ned gick den... Hungrig var jag men nu är det bättre. Fick kommentaren att "jäklar vad du kan sova" nyss. Tydligen inte så populärt att behöva köra hela vägen medan vi andra kan sova.
Är nu inne i Pennsylvanias natur, den är ganska häftig att blicka ut över, berg och tunnlar så långt ögat kan nå. Ett ställe jag skulle vilja fotvandra på. På tal om att fotvandra, jag ska ha med mig mina vandringskängor när jag kommer upp nästa omgång. Saknar dom, vet inte om jag kommer ha så mycket användning av dom men jag saknar dom ändå. Även något av mina high-heels skor. Även om det finns mängder ursnygga här över men jag har två par som jag saknar som jag hade velat ha här över. Nu har jag iof inte haft så¨stor användning av high-heels här över men än då.

Jag räknar med party när jag kommer hem, jag ska på något sätt lyckas åka Sverige runt och träffa alla samtidigt som jag ska vara hemma, relaxa och göra mängder av läkarbesök. Mats varnade mig och sa att jag har ca 100 tester att se fram emot (ja, jag överdrev en hel del). Dom ska alltså tömma mig på blod och kolla allt annat där runt. Funderar även på om man ska göra ett test för glutenintollerans. Men det tåls att fundera på, Mats lovade fixa tid hos endorkin/diabetsmottagningen, ögon och för en hälso undersökning. Så jag kanske kan få ta allt samma dag istället för att åka in två hundra gånger.

Jag ska när jag kommer åt köpa en dagbok, en sådan man hade när man var liten och kunde skriva i varje dag. Jag vill ha något att skriva i, skriva sådant jagi nte kan eller vill skriva ut här men som jag ändå vill spara och komma ihåg. Lite inspirerad av Bridget Jones dagbok som jag såg för första gången i mitt liv för någon vecka sedan. Har bara sett slutet ala blå soppa tidigare. Inte hela, och den var ju hel kul. Gillade den skarpt.

Är det jobbigt att läsa novellerna? När jag väl skriver skriver jag ned allt på en gång, därför det blir så fruktansvärt långt. Sedan när jag väl laddar upp texten orkar jag inte dela av det hela tiden. SÅ förresten, ni får leva med novellerna och ja, jag känner att jag missar det där med stavningen en hel del. Finns inget stavningsprogram i WordPad, har inte word på den här datorn utan bara det gratis som alltid kommer med. Men det är fortfarande bättre än anteckningarna.

Fick ett lite surt sms av min kära mor för någon dag sedan "Jag har öppnat mitt fb-konto så jag får veta vad du gör. För bloggen uppdateras ju aldrig". Jag ber om ursäkt för det men lovar inte att jag kommer bättra mig, speciellt inte så länge vi är i New Jersey. Sedan har jag på något mysko vis lyckats döda mitt internet helt och hållet, jag vet inte riktigt hur, men nu behöver jag komma åt internet för att kunna installera drivrutinerna igen. Problemet är bara att mitt wierless har lagt av, kan av någon anledning inte ansluta.

10 av hästarna är nu i Lexington tillsammans med Alec (second trainer) Erica och Jerome (Romeo). Vi andra är kvar i New Jersey, jag skulle från början åkt men behövdes här hemma då jag har Pennsylvania licens, vilket mexarna inte kan fixa utan papper. Just nu sitter jag i trucken (när jag säger truck menar jag allt som oftast en pick up modell stor) på väg till Indiana med Hot Shot Blue Ship. Han startar där i morgon sedan åker vi hem på Torsdag igen.

Vi är för stunden bara 4stycken i huset, vilket är fantastiskt. En ny värld öppnade sig och plötsligt kan du duscha varmt, du behöver inte stressa för att du har 5 andra som vantar utanför dörren, utan du kan ta den tid det tar. Och jag måste säga det igen, vi har varmvatten att duscha i! Tidigare räckte det knappt till att 4-5 duschade och då var vi 8 stycken i huset. Det är bara tre som åkt till Lexington, men Malin beslutade sig för att åka hem. Så det är minus 4 = varmvatten till oss andra.

Mina hästar tränar på bra. Pantholops och Holier är de enda jag har kvar för stunden då Making är i Lexington, Har haft ett sto i några veckor men vi får se vad som händer med henne. Pantholops vann sitt senaste race och var riktigt fin, sötare häst får man leta efter. Holier, ja, hon har sitt humör att kämpa med. Jag älskar den hästen, de dagar hon har humöret på sin sida är hon ur mysig att pyssla med. Eller, hon är alltid mysig att pyssla med tills det kommet till att lägga på selen, då kommer humöret fram och vissa dagar är det så illa att jag inte vill något hellre än att gråta. Men då är det bara till att bita i det sura äpplet och ge det en ny chans. Jag tror på henne, hon har storleken och har precis börjat starta, gör sin tredje start på fredag. Hon har inte kommit in i det ordentligt än, men senaste starten slutade med en tredje peng efter ett mycket bra race.

Jag har mejlat lite med Mats (min diabetes-ssk), då jag har bestämt mig för att stanna här över ett tag till. Jag är inte på långa vägar färdig med det här livet, jag mår bra, jag trivs och jag har utvecklats något otroligt som person. Det är nästan lite skrämmande att säga det, men jag börjar känna mig mer och mer vuxen. Men jag kommer ändå aldrig bli äldre än 23, nu ska jag fylla 23 resten av mitt liv. Pappa är fortfarande 25, och det skulle bli väldigt konstigt om jag är äldre än så.
Men jag har funderat på det där med pump igen, det är massor med strul angående pump i Sverige. Men jag mådde så mycket bättre med den, även om den är ivägen vid vissa tillfällen. Så jag funderar på om jag ska plocka med mig den när jag är hemma och vänder (kommer komma hem några veckor för att fixa lite läkarbesök, insulin och sådant). Men då måste det gå att lösa så rubinmed kan skicka slangar och sådant till mig. Mats och jag pratade om det innan jag åkte, men då hade det blivit så sjukt mycket packning. Den här gången åker jag hem med tomma väskor, kläderna jag har här skulle jag frysa ihjäl i hemma. Det jag ska ha med mig tillbaka är ett USB med MÄNGDER av svenska filmer, Massor med lösgodis/godis, Oboy, insulin, min HTC (saknar verkligen den telefonen), beroende på kopplingen till stereon på bilen som jag borde ha inom kort även min bilstereo (sorry pappa, gyllene tider får spelas i en annan stereo).
För övrigt så ger jag upp hårdrocken allt med, jag har hittat en ny genre som jag fastnat för. En genre som man inte kan tröttna på och som spelas mängder här över. Någon som inte finns i sverige, jag har fastnat för countryn. Jag är fast, kär, förälskad och blir på konstigt spralligt humör när jag lyssnar på det. Den dagen jag väljer att åka hem kommer jag sakna den genren. För NEJ jag tänker inte lyssna på Jill Johnsson, inte ens försöka.
Ska se om jag har råd att köpa med mig en skiva eller två så päronen får lite bra musik att lyssna på, dileva, gyllene tider och Lena PH är inget att ha längre. Något nytt måste in.

Ytterligare en fundering, många av Country sångarna ser fruktansvärt bra ut och är inte äldre än 25... Varför är de som spelar bra musik i Sverige (Typ Dregen, Winnerbäck) runt 40 och lönnfeta? Vad är skillnaden? Jag är i snabbmatens hemland, men här är dom vältränade, snygga och sjunger som gudar medan dom i Sverige, som är ett ganska hälsosamt land, är lönnfeta, fula och sjunger bra. Jag förstår verkligen inte.

Har en svag aning om att de veckorna jag kommer hem för att fixa det jag behöver kommer innehålla en mindre Sverige runt resa, fest, kompisar, vänner, alkohol och djur. Saknar Mitzhi något sjukt, man kanske skulle ta henne med sig? Skulle nog inte vara så populärt iof. Jag har även som plan att göra några besök i Långöre, saknar ridningen. Jag är den enda som inte har en häst som ridtränas här över, min tre-åring är alldeles för liten för det. Hon skulle gå av på mitten, stackars Pantie.
Jag har även som plan att försöka hinna med att besöka folket på Strömgården, 5-6:an och hemtjänsten Löttorp/Böda. Beroende på hur jag lägger upp veckorna funderar jag på om man skulle be om att få hoppa in och jobba en helg eller två. Men tvivlar på att jag kommer ha den tiden.
Har även som plan att tvinga in en kväll med kroppkakor! Nej ni andra har absolut inget att säga till om och det ska vara mormors kroppkakor.
Jag missar ju brorsans kräftskiva så jag hoppas innerligt att han planerar in något annat. Vågar jag skriva det här? Kommer min image förstöras nu? Jag struntar i det, men jag kan ärligt säga att jag saknar min bror. Okej, jag saknar till och från de flesta hemma, päronen, mormor, farmor och farfar och alla kompisar.

Fick i veckan en fantastisk bild på min far och hans lastare. Undrar egentligen hur han lyckades.. Eller vill jag ens veta? Jag skrattade så jag grät och jag vet fler som skrattade åt bilden. Men nu vet vi, något vi alltid undrat över.. Lastmaskiner är inte bra som badleksaker då det otroligtnog har visat sig att de inte flyter. Är botten dåligt kan det hända att dom sjukner lite till och då behövs en andra lastare för att få loss den..

Jag har nu under mina månader här över (det börjar bli många månader nu) verkligen insett vilka vänner jag kan rensa bort från listan och vilka jag ska behålla. Det finns dom jag trodde skulle i vart fall skicka ett "hej, hur är det" sms/fb/mejl.. Men inte ett ord om inte jag börjar konversationen vill säga och det är knappt då man får svar ens då.
Jag har börjat skaffa mig vänner utanför stall-livet, det är en intressant upplevelse måste jag säga. Sanna jag skickar brev till dig någon dag när jag kommer ihåg att skriva det. Jag vet att jag suger som brevvän, men nu har jag inte ens din adress och jag byter snart adress igen.
Adde, du kan ju mejla över din adress om du känner för det, även Sanna och Peter. Det är ni som står mig absolut närmst.

Jag tänkte tillbaka på mitt liv för någon dag sedan. Vad jag egentligen har gjort och insåg då ungefär att jag har gjort en jäkla massa saker. Mitt CV är länge än de flestas i min åldre och jag har allt som oftast stannat på samma ställe ganska länge. Jag ångrar att jag gick naturbruk på gymnasiet för den linjen suger verkligen, jag kan inte bli något på den. Jag måste läsa vidare vad jag än bestämmer mig för att göra.
Men det finns en sak jag saknar riktigt, riktigt mycket och det är verkligen inte vad jag trodde det skulle vara. Visst det är hästrelaterat, men det är inte någon av de hästarna jag borde sakna som mest. Utan den jag saknar något oerhört är Crescendo, den lilla vita odrägliga b-ponnyn som ingen tyckte om. Jag hade riktigt bra kontakt med honom och skrattade mest när han hittade på sina konstigeter. Jag red alltså ÖM på b-ponny 2000, vi stannade ut oss i dressyren (ja, stannade ut oss). Det var en whiteboardtavla på ridhusväggen och den åt nästan upp honom. I terrängen var vi en 2 som kom runt hela banan, även om jag stoppade ut mig på näst sista hindret, där var den en jätte stock som höll på att äta upp oss. Men de andra 4 i klassen (vi var 6st) kom inte ens runt banan.
Den gången vi var i Norra möckleby och det tog 4 minuter för Kicki att komma runt banan på vad hon nu hette, något på D var det. Mig och Crescendo tog det närmare 17 minuter för.. två steg fram ett tillbaka... För att sedan explodera så pass att jag far i backen och han springer iväg (åtminstonde 5 steg), detta var en terräng så en av hinderkontrollanterna fick fånga honom medan jag spottade ut gruset. JAG SAKNAR HONOM.

Märks det att jag är uttråkad? En halv bok senare och nu börjar jag få kramp i min vänstra handled. Dags att sluta då kanske?

Åter igen i trucken på väg till Meadowlands, kval för Holier, Quarell och Abbey. Ikväll ska min hingst göra sitt livs andra race. Håller tummarna.

Den här veckan är galen, idag kommer det en busslast med svenskar för att se hur vår hambo häst Fawks lever och frodas. Och de andra sex hästarna som startar den dagen, för vi har sju hästar till start på Hambo dagen. Mitt sto klarade inte kvalet men alla andra gjorde, hoppas på en bra dag där.

I förgår skulle jag vara duktig och städa mitt rum, som för övrigt har vart kaos sedan jag kom hem från Canada. Vi kommer hem från jobbet runt fyra på efter middagen och jag gör som vanligt. Slår igång datorn för att kolla om någon vill mig något. 10 minuter senare har jag slocknat, vaknar åter till medvetande vid tio på kvällen. Kliver upp, börjar plocka på rummet och somnar åter igen halv ett. Lite typiskt att sova bort HELA dagen. Men sådant händer ibland.

Christine firade sin 30års dag på Chesterfield INN, eller okej. Vi ordnade ett överraskningsparty där. Riktigt trevligt. Igår hade vi födelsedags kalas för Romeo (Jerome) som fyllde år, honom firade vi med kyckling från KFC, vilket han tydligen kan döda för.

Igår var jag på uruselt humör, vet inte riktigt varför egentligen. Eller jo det vet jag, men det är inget som behöver tas upp här än. Folk var framme och frågade vad det var med mig då jag var fruktansvärt tyst och instängd hela dagen. Men jag behövde en sådan dag, även om det kändes som om jag skulle bryta ihop så fort någon sa något till mig. Kände mig på hemskt PMS humör, men så illa var det nog inte hoppas jag i vart fall.
Måste komma ihåg att skicka in mina försäkringsuppgifter till sjukan den här veckan oxå. Inte glömma, kan bli dyrt om jag glömmer. Går förresten på antibiotika för spindelbettet. Ska ta tre om dagen, men glömmer det hela tiden och tar tre i veckan... Men jag mår bra ändå.

Thunderstorms!

Sitter i trucken på väg till Retantionbarn, i morgon är det Kval för Hambeltonia som gäller. Just nu öser regnet ned, jag skojar inte öser ned. Kom från ingenstans (även om vi var förvarnade), tycker lite synd om hästarna i trailern, men de tar nog ingen skada av lite regn.

Jag är för stunden lite lagom uttråkad, lyssnar på country, tittar på regnet och den fina bilkön vi sitter i. Vi sniglar verkligen fram.

Nu börjar det dock röra på sig igen, eller det känns i vart fall som om det börjar lätta upp.. Hoppas. Thunderstormen har lagt sig, nu är det ganska lugnt.

Mycket händelserik dag om vi säger som så. Börjar dagen med baby race. Idag var det Holiers tur och hon gjorde det med bravur. Är riktigt stolt över henne.
Igår fick jag en ny häst, en två-åring vid namn Coctail. Edwin fick ta över Abbey, hade stort problem med vem jag skulle välja bort. Det är som att välja bort ett barn, men med lite hjälp av Christine och Jonas blev valet Abbey. Litar på att Edwin tar väl hand om henne, tror absolut inget annat.
Känner inte Coctail så mycket än, men hon kom som hon just var tagen på stäppen som vildhäst. Hårigare öron har jag nog aldrig sett, blev klippmaskin det första jag gjorde. Det var nog första gången för henne, för hon höll nästan på att dö. Men med lite hjälp av Diana så gick allt ypperligt. Tror även att det var första gången hon hade bandage på sig, för det tog lång stund innan hon vågade stå på benen efter att jag lindat dom. Hon hoppade istället runt som en annan hare i boxen.

Cc hade idag ahft oturen att bli stucken av en geting medan hon var ute och red (2a gången). Denna gången tog det i handen och hon var rejält svullen när vi kom hem.
Jag fick i uppdrag att "bada" Makings framhovar i Epson-salt och varmt vatten. Sagt och gjort, nej inte skållhett vatten, bara varmt. Han tyckte inte alls att jag var snäll som försökta bada hans fötter i en enorm gummi "hink". Utan löjlade sig, efter en stund tröttnade jag och la på honom bremsen. Den bremsen som man inte behöver hålla i, utan som man istället fäster i grimman. Han joxar till med huvudet och jag får bremsen rakt över munnen, första tanken "fa*n tänderna". Dom satt kvar, men kände blodsmak i munnen, kände även att läppen började bli enorm. Gick in i badrummet för att få se i spegeln, lyfte på läppen och ser ett stort hål under överläppen (precis där man i vanliga fall ha strängen mellan tandkött och överläpp).
Gjorde klart Making men kände under tiden hur smärtan började komma, för jäklar vad ont det gjorde efter en stund. Tårarna började efter ett tag att rinna, tror det var när chocken släppte och smärtan började framträda. Hörde Christine och tänkte be om en värktablett eller om hon hade någon annan ide. Men så lätt var det inte att verka oberörd med tårarna som rann och en läpp stor som en halv snusdosa (under läppen alltså).
Lyfte på läppen och Christine vände omedelbart huvudet och bad Ted (vår veterinär) titta på det, för han var i stallet precis då. Sagt och gjort, även han fick se. Och plötsligt blir jag lite smått iväg tvingad till sjukan. Okej, så tvingad var jag väl inte, men jag hade inte åkt om inte Ted hade sagt att det verkligen borde kollas upp, eventuellt sys. Cc fick bli chaufför, vilket jag tackar enormt för. Av många anledningar. Jag fick se halva Usa (eftersom att ingen av oss hittade stället Jonas sa att vi skulle till), för att hon var underbar som ställde upp, och för att det lättade enormt på stämningen. Även om jag hade/har sjukt ont när jag skrattar.
Sjukhuset i Usa är en speciell upplevelse, för det första är det väldigt mycket Scrubs, City akuten, House... känsla över det hela.
Jag har även fått veta hur mycket jag gått ned i vikt. Kom över till Usa och vägde då 76-78kg, nu väger jag 66.7kg. Jag har alltså gått ned 10kg på 3 månader, det är något jag aldrig trodde skulle ske, men jag är nöjd. Jag är riktigt jäkla nöjd med hur jag ser ut!
Först kom en sköterska, han var fruktansvärt kul och enormt trevlig. Han la märke till min hand (spindeln) och ansåg att det var värre än min läpp. Jag vet inte riktigt om jag håller med honom, men än då. Så senare när läkaren kom (som jag för övrigt var otroligt nära att klippa till) fick jag både läppen och handen kollad.
Han var lite lagom förvirrad. Började trycka och klämma på min stackars läpp och när han såg att det gjorde ont tog han i ännu mer, för att sedan plocka fram en träpinne att trycka upp i såret, där kan vi snacka smärta. Enorm smärta, det var inte långt borta att jag drog till honom. Speciellt inte när han var så nonchalant som han var.
Fick Penicilin utskrivet och världens största ispåse att ta med mig hem. Ispåsen är i storlek Large och täcker HELA mitt ansikte.
Men det var alltså inga större problem, men jag har fått det kollat. Jag tror jag kommer se enormt rolig ut om några dagar, med världens största blåmärke i ansiktet. Nu ser jag ut lite som en anka och har insett att Botox är inget för mig.

Nej, jag snusar inte. Jag är svullen. 

Ja, jag känner mig lite som house M.D. med min orange burk med piller.

Mitt Ikea-kasse liv slutar idag. Sista natten i Ikea-kasse är alltså inatt. I morgon kväll är jag åter i Jersey där jag har både lådor och klädhängare. UNDERBART!
Jag har under de två veckor jag tillbringat i Canada bott i min Ikea-kasse, alla mina kläder har bott i den. De som haft oturen att skitas ned har omgående hamnat i ryggsäcken. Nu sitter jag här i ett nästan tomt rum, Madde flyttade ut sina saker idag för att bosätta sig på gården istället så det blir ytterligare en natt i ensamhet. Vilket förvisso är ganska skönt även det.
Stallet är så gott som nedpackat, lite handdukar som hänger på tork annars är allt packat och klart. Ska bara ställa fram fodret som ska med hem, men det fixar jag i morgon bitti.
Jag har haft två grymma veckor här över, jag skojar inte. Kommer minnas dom i resten av mitt liv, alla sa innan jag åkte att "du kommer ha så fruktansvärt tråkigt". Men icke, vet inte om det är för mitt bett, för att jag är så liten och söt eller för att jag är ganska social. Men någon anledning är det garanterat. Men jag har pratat med folk, mängder av folk. Jag har skrattat, pratat och umgåtts med olika individer. Tisdagen förra veckan var kung, behövde det breaket.
Visst jag sover mycket och jag läser mycket. Har plöjt 4 böcker på den är tiden, Janet Evannovich köpte de böckerna jag inte hade på svenska. Ska börja på sextonde delen i trucken hem i morgon tänkte jag. Tog mig ungefär fyra timmar att läsa ut den femtonde, så det är inte värt att jag börjar idag.

Efter lite funderande har jag kommit fram till att det:
1. inte är många veckor kvar till Hambeltonia
2. inte är många månader/veckor till vi shippar över till Kentucky
3. den här sommaren rusar iväg, jag hinner inte med. Vill sätta ned foten och säga "stopp", men lyssnar den? NEJ.
4. jag älskar livet här över, jobbet, folket, språket och möjligheterna
5. jag slipper SNÖ!
6. jag saknar Cc!
7. jag saknar till viss del jobbet i Löttorp och alla underbara kollegor där uppe.
8. jag saknar ridningen.
9. jag saknar havet
10. jag har gått ned en hel del i vikt och har aldrig trivts så bra i min kropp som jag gör nu.

Jag borde göra som alla andra och skriva "Stackars Norge", så nu har jag gjort det. Nej, jag är inte så känslokall som det låter. Jag bryr mig och funderar på vart världen egentligen är på väg. Men det har hänt, jag kan inte stoppa det. Han har fått sin publicitet och det kommer skrivas in i historieböckerna, man kommer aldrig glömma honom. Man kommer läsa om honom i skolan i alla år framöver.

Jag har inte längtat hem till det svenska livet en enda gång senaste tiden, här över känner jag mig fri. Jag har hamnat rätt, jag mår bra, ruskigt bra. Jag är långhårigare än vad jag vart på många år, jag kan nästan.. Men väldigt nästan.. Sätta upp håret i tofs i nacken, men som jag säger, väldigt nästan. Frågan står kvar, spara till långt eller låta det korta stanna. Jag trivs i det korta, men var sjukt missnöjd senast när jag klippte mig (vilket var ungefär 2 månader sedan). Så Carina får gärna sätta sig på ett expressplan över till New Jersey för att klippa mig, för då vet jag att jag blir nöjd. Och jag kommer i vilken längd det än blir behålla det svart. Trivs så mycket bättre i det svarta än i det råttblonda jag har som original. Trög kan jag va även om jag är svarthårig.

Det har hänt otroligt mycket med mig på bara de här tre månaderna, för ja, jag har vart i Usa/Canada i tre månader nu. Jag kan själv säga att jag inte längre är den jag var när jag lämnade. Jag har vuxit upp, jag känner mig mer vuxen än någonsin. Här över kan jag inte springa till mamma och be om hjälp om det är något problem. Jag pratar inte med henne så ofta, vilket är tungt. Jag saknar min familj, alla generationer inräknade. Borde kanske skriva släkt istället?
Pratade med brorsan igår, eller pratade. Vi hade en konversation över msn och jag saknar honom. Vi har fått en helt annan kontakt sedan jag "växte upp" och flyttade hemifrån, tror inte han ser mig som lika mycket "jobbig snorunge" längre.
Jag har lärt mig en sak, en sak som jag har slagits med i hela mitt liv. En sak som jag vet att jag ärvt från min kära mor (då är det inte tjurigheten jag menar, för ja. Den har jag oxå ärvt. Men den är nog lika mycket från pappas sida). Men jag har börjat lära mig när jag ska hålla käften, när jag inte har med saker att göra och när jag förvärrar saker genom att säga något. Jag har alltså börjat (jag är inte 100%ig än) lära mig att tänka innan jag talar.

Jag längtar till Kentucky, jag vet inte varför. Jag vet inte ens vad jag längtar till, jag har aldrig vart i Kentucky. Allt jag vet är att alla pratar om det och nämner det som "Det som händer i Kentucky, stannar i Kentucky".

Jag ser fram emot resten av året minst lika mycket som jag saknar mina kompisar, vänner, finender, bekanta... hemma i Sverige.
Peter, Sanna och Adde är de som står mig närmst.

Näe, nu ska jag gå ned och köpa choklad för mina sista canadensiska mynt. Har ingen möjlighet att använda dom i Usa, jag har dock sparat alla med bild från OS i Vancover. Har inte så många men 5-6st och dom vill jag spara.

Idag är en varm dag, riktigt snuskigt varmt och jag skojar inte. Kommer bli ännu varmare längre fram på dagen. Har aldrig sett så många på banan klockan 6.30 på morgonen som jag gjorde idag. Alla är trötta, sega och gnäller på värmen. I vanliga fall är du nästan ensam på banan fram till 7, då börjar folk röra på sig. Jag har varenda morgon vart på banan innan halv 7 för att slippa allt folk. Idag gick jag bet på det, men vi överlevde och har garanterat inte tagit någon skada av det. Anledningen till att jag försöker va där när det är så lite folk som möjligt är att alldeles för många pratar med mig. Inte för att jag inte är social, men när alla frågar "ska du med ut ikväll", "Vill du hänga med och se en film", "Du ska inte följa med till stranden"... Då blir det lite för mycket. Får de frågorna säkert 10gånger/dag. Ibland är det skönt att inte få den uppmärksamheten, även om det var kul till en början.
Alla är fruktansvärt trevliga här uppe. I tisdags blev jag upp-vinkad till andra änden av stallet. Tankarna gick "vad är det nu på gång?", blev där bjuden på ett glas rött som jag till en blrjan sa nej till. Klockan var inte så mycket, den hade precis passerat 12. Jobbet var jag klar med for länge sedan, var bara uppe och fodrade. Fastnade där någon timme, eller två. Är inte så svårt att övertala när det gäller vin (är det ett släktdrag tro?). Tre glas blev det och ja, jag sa nej till de två första men insåg att det är ingen ide vad jag säger, jag kommer få ett nytt vare sig jag vill eller ej.
Resten i stallet åkte hem, jag satt kvar en stund till och snackade med Howie. Som för övrigt skrämde skiten ur mig dagen innan då han efter att ha frågat om jag var från Sverige börjar prata en korsning mellan norska och svenska.. Kan tillägga att han är bög så det smäller honom, underbar kille. Jag älskar honom.. Haha, okej, kanske inte så pass, men ja ni förstår.
Han kom efter ungefär 1h på att "just d, jag har starthäst ikväll. Borde gå hem och sova lite". Så när han gick promenerade jag vidare hemmåt. Fastnade istället i andra ändan av stallet, där fick jag öl... Nästan hela stallet sitter där, blir ytterligare en öl, sedan är jag fast. Tittar på klockan när första 24 packet börjar ta slut, då är klockan närmare 5-6 på kvällen... Vart tog hela min dag vägen? Kom ett nytt 15 pack.. Nu var vi dock bara 4 kvar, Blondie lämnade runt halv åtta. Nio-halv tio kommer jag äntligen ifrån stallet, hinner ner och se Madelenes häst vinna sitt lopp. Går hem, är hemma halv elva-elva, sedan vet jag inte vad som hände. Någon nockade mig, black out. Jag total däckade i sängen och sov till klockan ringde nästa morgon.
Onsdag är tydligen vin onsdag, då dricks det vin i samma gång som jag befinner mig i. Jag säger nej men får ett glas upptryckt i handen och jag kan ju inte häll aut det.. Dock blev det bara ett glas innan jag gick hem. Satt och pratade med dom idag och har säkert fått fem jobb erbjudanden här uppe, nej ingen risk jag ska tillbaka till Jersey. Jag älskar mitt jobb, mina hästar och trivs ypperligt med min chef och i NJ har jag Cc. Så nej, jag ska inte stanna har inte en tanke på det, även om folket här är fruktansvärt trevliga.

Just det, min hand. Kan ärligt säga att ALLA andra är mer oroade över den än vad jag är. Banchefen kom upp igår med en rulle rosa vet-rap att ha över när jag jobbar. Han sa även att han skulle bli ledsen om jag vägrade att använda det. Så nu sitter jag här med handen inlindad i hemsk shock-rosa Vet-rap. Det får mig att minnas den gången jag var på krogen med ont i handleden och det enda jag jittade som var rent var blå vet-rap... Sanna skrattade gott åt det.

Hot Shot kommer upp hit ikväll, ska bli skönt med lite mer att göra om jag ska vara ärlig. Har långsamma, mycket långsamma dagar här uppe, saknar det hårda jobbet i NJ.
Var för övrigt på Mohawk INN igår, bara för lute mat. Blev riktigt besviken på stället. Chesterfield INN är fruktansvärt mycket mysigare. Saknar kvällarna där med Cc, men vi får ta igen det när jag kommer tillbaka i nästa vecka. Så det så!

Bilden är någon dag gammal och ja, det är mycket bättre nu.

Canada

Sitter på banan i Canada, stjäl lite internet från kyrkan här på området. Så frågan är om det är nu man ska börja porrsurfa? Utanför kyrkan alltså.
Var nere vid banan igår och tog en öl tillsammans med min roomie Madelene. En öl blev fort fler öl, efter en stund joinade Peter, Bernie och "han i rosa tröja" vårt bord. Eller okej, vi joinade deras bord, men det spelar ju inte så stor roll.

Ja, bandaget på handen har jag för att mr spindel tog en tugga av mig. Veterinären tyckte att Animalintex borde funka och ja, mycket bättre redan nu. Inte alls lika inflammerat, ont och rött längre. Svullnaden BÖRJAR lägga sig.

Någon gång i Juni.

Msn konversation.

Ida säger:

Jag har tråkigt!

Adde säger:

Jag ska dra iväg å äta mat nu

Uppdatera din blogg

Vad gör man inte för kompisarna? Jo ett blogginlägg, det är dom nog värda.. Nej, ni är värda så mycket mer, äkta vänner ska man hålla hårt i. Så det så!

Helgen har vart lugn, lördagen blev en snabb sväng på Chesterfield INN tillsammans med Matt, Cc  var iväg på race och jag hade tråkigt. Matt fick bli sällskap då Diana somnade och missade att vi hade planerat bio.Men jag hade en helt okej kväll ändå, även om Cc saknades i det gänget. Det kändes fel att kliva över tröskeln utan henne vid sidan. 

Jerome, en kille vi jobbar med. Han kallas oss för Thelma och Louise, på Starbucks heter vi Sisia och Eda... Kärt barn har många namn. Friends in crime!

Söndagsmorgonen tillbringades i stallet, var inte ute fören 9 på morgonen. Vaknade av ren vana 3.50 och åter igen 5.50 är inte van vid att sova så länge på morgonen. Här ungefär borde jag ägnat hela söndagen åt att packa för Canada. Men inte, eftermiddagen ägnades åt Sixflags. Vi stannade bara i 2-3h åkte det som är kul, tröttnade (var alldeles för varmt) och åkte hem. Fruktansvärt skönt att både ha season pass och 15 minuter från huset till nöjesfältet.

Nitro och El Toro är än så länge favoriterna. Blev en riktigt mysig och lugn dag, bara en liten incident på vägen. Vi är mitt i värsta backarna i El toro och då är det någon framför som tappar något, det är litet och svart (det var allt vi hann se), det kom med en himla fart, landade på min läpp för att sedan studsa vidare = Blodvite uppstod (okej, jag överdrev kanske lite, men bara lite. det blev bara ett märke på insidan av läppen som läkte på 10 min)

Måndag, Ida borde packa. Ida börjar packa.. Okej, Ida lägger allt i högar för att sortera det som ska med och inte. Men gör Ida det här när hon kommer hem från jobbet? Nej Ida lägger sig i sängen och somnar, hon vaknar en stund senare av att Cc och Jerome står i dörren och skrattar åt henne. 

Då tar Ida 30-40 minuter och PACKAR, sedan fic hon ett fb-medelande av Cc som säger att, naglar? nu?. Okej, det blev en sväng till Hamilton. Vi insåg halvvägs dit att nagelbutiken hade hunnit stänga. Istället blev det Starbucks, vilket ligger i en bokhandel. Så Ida kom hem med två böcker hon inte borde köpt. Speciellt inte när hon är ensam och övergiven då pojkvännen är på andra sidan atlanten. Det är något i stil med harlequin men de handlar om vampyrer. Så snyftiga romaner blev det alltså för mig. Inte vad jag är i behov av kanske. Men det får fungera, måste ha något att göra i Canada.

Tisdag, Race med Panty blev en 4:e placering efter ett mycket bra lopp. Fin liten häst. I stallet där vi gör i ordning hästarna innan start kastade hästen i "boxen" BAKOM. Väggarna är alltså 2m höga mellan mig och hästen bakom. Men han sparkade iväg sin sko till min box, fick en smärre shock när jag hittade en sko efter att Panty och jag gått bort lite nervositet. Kollade hennes fötter 2-3 gånger och alla skorna var där. Tillslut kom ägaren till hästen och undrade om hans sko möjligen landade här någonstans.

Nu försöker jag komma på om resan tillsammans med hästarna i trailern eller en resa i hytten på ett säte som vägrar vara still är bäst. Jag kommer bli sjösjuk och kan inte sova när jag studsar runt som jag gör. För jag studsar verkligen runt något fruktansvärt. Minsta gupp och jag flyger 1m (okej, jag överdrev igen) sedan är det "efterskalv" på många sekunder. = STUDS, STUDs, STUds, STuds, Studs, studs....

Hur som helst, MOT CANADA!

Vet inte om hur och när jag får internet igen. Om jag står utan i 2 veckor eller om jag hittar något på vägen. Det lär märkas.

Jag har ett spindelbett på handen, det är rött och gör ont.

Jag ligger i min säng och tittar ut över mitt rum, funderar på när bomben kastades in i mitt rum. Det är kaos här, jag måste göra något åt det.... I morgon....
Det har hänt otroligt mycket sedan sist jag uppdaterade, när det nu var. Jag har alldeles för mycket att göra för att komma ihåg att uppdatera här. Eller komma ihåg och komma ihåg, mer sanning är väl för att orka uppdatera.

Panty startade på Chester förra veckan, gjorde ett riktigt bra lopp och slutade som 5:a. Efter loppet satt jag på huk i min "box" och tvättade mina grejer medan Jonas gick med Panty. Jag sitter där på huk med ett gamasch i handen och funderar på något viktigt. Märker knappt att folk går förbi (vilket dom gör hela tiden, speciellt då vi har vår box på mitten.
Jag hör att någon harklar sig och tittar upp. Det skulle jag inte gjort för jag hinner bara se ett vitt skägg och "poff" massa slem i örat. Gubben hade troligtvis inte sett mig och spottat mig rakt i örat. Jag blev chockad så det finns inte. Tappar talförmågan och när jag äntligen är åter i verkligheten har gubben försvunnit. Jag tror om jag ska vara ärlig inte att han såg mig där bakom alla grejer.
En liten stund senare ska jag gå och göra något, minns inte vad det var. Men jag pratade med Jonas samtidigt och var ouppmärksam. SPLASH en annan gubbe (med pjamasbyxor) riktar vattenslangen mot mig, skruvar igång den och märker inte att jag står mitt framför = en väldigt blöt Ida.
Äntligen är vi redo att åka hem, tar inte många Miles innan jag somnar, försöker så fint att inte somna. Jag gjorde verkligen mitt bästa och det var nog därför jag somnade som jag gjorde. I Framsätet, sittande rakt upp och ned med armbågen på "facket" mellan framsäterna. Plötsligt kommer ett gällt ljud, hela min arm börjar skaka. Jag hoppar HÖGT, jag slänger mig efter min telefon men det var inte den.
Vänder mig mot Jonas som skrattar åt mig, visar sig sedan att jag hade somnat med armen på hans telefon och den hade ringt. Han fick sig i vart fall ett gott skratt, fick en pik om det dagen efter...

För någon dag sedan fick jag ett Sms av Cc (som förövrigt bor i rummet bredvid). Det löd "Hur mycket pengar har du? Vill du göra något spontant?" Det här fick jag klockan sex på kvällen. Svarar att ja, jag har pengar vad ska vi göra? när åker vi? 5 minuter senare sitter vi i bilen, jag vet fortfarande inte vart vi är på väg, men jag har mina aningar.
Mycket riktigt, tatueringsstudion. Hon gjorde en/två (hur man ska räkna) på sina fötter. Jag skulle gjort min redan den kvällen, men klockan blev så mycket så jag fick en tid dagen efter istället. Så nu sitter jag här och har äntligen fixat i ordning diabetessymbolen jag hade/har på armen. Är jätte nöjd, litade helt och fullt på Arlene som gjorde den.

Ur diabetes-syn mår jag ganska bra just nu. Ligger ganska stadigt och hoppas att det ska fortsätta så här, det är så fruktansvärt slitigt för kroppen när man pendlar hela tiden. Men nu känns det som kroppen har vant sig vid "det nya landet" och den nya livsstilen. Jag hoppas verkligen att det håller sig så här nu, visst mina matrutiner suger fortfarande och lär göra hela det kommande året. Men så får det bli, trivs som fisken i vattnet här även om det är ett hårt jobb.
Så är får jag verkligen veta vad jag som person går för, vad jag klarar av och hur jag löser problemen. Jag lär känna mig själv ännu bättre än tidigare, och då känner jag mig och min kropp fruktansvärt väl. Tror anledningen till att jag gör det heter diabetes, vilja och envishet.. För envis eller rent av tjurskallig vet jag att jag är och det är långt ifrån alltid en positiv egenskap.

Min plan var att igår införskaffa mig en ny kamera, men icke. Han som stod i butiken var förvirrad, konstig och allmänt virrig, så det blev inget inköp den här gången. Får ta det en annan gång, börjar känna mig i behov av en, får se om jag hinner fixa någon i helgen så jag har att ta med mig när Panty startar på Måndag. Tror det var Chester om jag inte minns helt galet, men även jag har mina förvirrade stunder (okej, jag erkänner. Jag är för det mesta ganska förvirrad).

Igår var Cc och jag nere på Freehold raceway mall, inköpen blev en plattång för 10$, en svart klocka för 14$ och sedan råkade det bli ett absolut jätte spontanköp.. Känner redan nu den djupa sucken som kommer från kontoret i Bredsättra, redan nu hör jag orden "har du inte viktigare saker att lägga pengarna på", "usch vad fult"... Det är tur att jag känner min mor ganska väl, men tyvärr, det hjälper inte för jag gillar stilen. Men inköpet blev *trumvirvel*  en ny plugg till örat, modell wood i tre olika färger, på 16mm...
Vet att det är otroligt många som är emot det, som tycker att det är fullt och allt sådant där. Men jag gillar det, och nu gick strömmen åter igen bara för att tala om det.
Hoppas den är tillbaka snart, tänker inte gå ett dygn till utan dusch, jag vägrar!

Suttit och bläddrat igenom de gamla fyllebilderna jag har på den här datorn, det är inte så värst många, men det är några. Till och från funderar jag på vad det är för folk jag umgås med. Finns inte många normala bilder på någon av oss, utan vi ser allt som oftast dyngraka ut, även om så för stunden inte var fallet.
Men jag har INGEN bild på allas Tobbe-pose... Är lite besviken.. Är mycket besviken.. Väldigt jätte mycket besviken.

Det börjar bli varmt och svettigt i mitt rum, jag undrar när strömmen har tänkt komma tillbaka. Allt slocknade 3.20 i eftermiddags och det är fortfarande mörkt, inget vatten... osv.
Jag är svettig, äcklig och luktar inget vidare efter en dag på jobbet... Allt jag behöver just nu är en lång skön dusch, känna mig ren och inte så klibbigt kladdig som jag gör just nu.

I går kväll var Cc och jag hemma runt halv sex, jag duschade ganska omgående... I morse vaknade jag när klockan ringde, ovanpå täcket, i handduk med datorn i knäet.. Tror ni det var någon som behövde sova? Hade under kvällen fått ett antal Sms från olika personer, jag vaknar vanligen alltid av Sms. Men inte den här gången. Var total däckad från 6-6.30 kvällen innan.
Har efter det känt mig riktigt pigg idag, tror verkligen att jag behövde de sammanhängande timmarna med sömn.

De senaste 3 dagarna har även blodsockret legat riktigt bra, vaknar högt (glömt ta kvällsdosen med levemir), men resten av dagen har jag legat mellan 5-8. Så jag tror ärligt att efter detta kommer jag sluta ta kvälls enheterna. Ligger hellre lite högre på morgonen än att jag får känningar under hela dagen som jag fått innan. Hoppas verkligen det är detta som vart problemet och att det är löst nu, det skulle vara så fantastiskt skönt. Att få leva livet och slippa tänka på bls hela tiden.

Jag vet att jag har god kinesmat från PF chang i Ccs kylskåp, men jag har ingen micro då strömmen är spårlöst försvunnen... Jag är glad att jag har en gammal hederlig klocka från IKEA som inte behöver el för att fungera. Speciellt nu då mobilen nästan är död, har ingen möjlighet att ladda den utan ström..
Nästan lite läskigt hur beroende man är av el, jag kan inte göra någonting utan el. Vad fyllde man dagarna med förr? Något annat än mjöd-drickande och barntillverkande då jag inte känner speciellt för något av de två alternativen.. Det börjar bli för mörkt för att läsa och jag har bara ett värmeljus och det kommer man inte långt på kan jag säga. Även om det luktar helt okej... Måste va för att det är "svenskt".. eller, det är i vart fall köpt på Ikea.

Jag har någon gång tänkt att skriva ihop listan på de låtarna som jämt rullar i Cc's bil, men jag glömmer hela tiden sångaren. eller så hittar jag inte låten på YouTube.. Kan inte gärna skriva "låt 1 och 17 på skiva 34"..