Ett steg närmare....träningsvärken

Satt uppe halva natten igår, var tvungen att få klart arbetet i Organisation och ledarskap. Tillslut, tystar med ens hela byyn... Det var ungefär då jag kände mig klar, när alla lagt sig för länge sedan. Tror jag fick ihop det ganska bra, var måttligt trött när jag skulle försöka få ihop innehållsförteckningen. Tror bara det tog 30-40minuter innan jag hittade rätt inställningar (mammas word är på utrikiska).

Lämnade stolt fram mitt arbete till Marie, även om innehållet kanske inte är det bästa så måste hon hålla med om att det såg proffsigt ut.

Trodde att jag var smart när jag satte min fot innan för dörren till vårdcentralen, men det visade sig att jag hade fel. Mötte Rickard i trappan upp, även han var på väg till gymmet. Slog honom dock i trappan upp, jag sprang fortast! 

Även Rickard brukar gilla att träna i ensamhet, men vi tog båda helt fel tid. När vi kom var det redan fyra personer i lokalen inom en halvtimme kom ytterligare tre personen. Summa av summarum nio personer skulle nu till att träna i den inte allt för stora gym-lokalen.

Det enda jag egentligen har att klaga på är att springbandet var upptaget HELA TIDEN! Inte en minut fick jag på det älskvärda bandet. Istället fick jag sköta uppvärmningen på crosstrainern, vi är inte alls lika bra vänner som mr springband och jag är. Men fem minuter av mitt liv gav jag honom.

Uppvärmd och klar! 

Insåg då att alla gick åt fel håll, dom började med rotationsmaskinen, den jag alltid avslutar med. jag fick vika mig, jag tror att de hade blivit ganska griniga om jag gått mot strömmen. Det flöt på ganska bra och jag kom tillslut upp i killarnas (mestadels killar) vikter, riktigt skönt att lägga på ordentligt med vikt. Jag lär känna att jag har ett par ben i morgon, började med benpress på 95kg och avslutade på 4:e rundan med 135kg.

Springbandet var fortfarande inte ledigt *svor lite för mig själv* istället fick jag sätta mig på cykeln bredvid Clas, som det för övrigt var riktigt kul att träffa igen. Var länge sedan nu, även om jag sett hur han smugit runt på fb. 20 minuter på cykel blev det, min arma stackars rumpa. Den kommer vara död i morgon, hatar verkligen att cykla.

Benen var ganska vingliga när jag valde att lämna gymmet, kände mig lite som ett nyfött kid. Lyckas självklart stöta ihop med Rickard på vägen ut "samtidigt dit, samtidigt hem". 

Nu ska jag vinna över dig trappan ned!

Här stönade jag högljut och tänkte på mina stakars ben. Men jag gjorde ett försök, benen bar mig likt en flodhäst i rullskridskor ned. Behöver jag tala om att han vann ganska stort?