När jag klev upp i morse kände jag att något var annorlunda, jag var pigg och mådde bra. Alla problem jag en gång haft, de kändes som bortblåsta. Idag mår jag bra!

Solens strålar lyser in genom fönstret och allt jag vill är att snurra på mig löparskorna och ge mig ut i sjögatorna. Men det är för tidigt, jag vet det. Idag är första dagen sedan i Tisdags som jag är riktigt pigg. Legat hemma i en förkylning som inte velat ge med sig.

Jag får trotsa lusten att springa med att gå ut och vårstäda Axel. Han behöver skrubbas på ryggen och kittlas på magen av dammsugaren. Axel är alltså min bil, min vän i alla lägen, den som aldrig sviker. Han är grå och har former som hmm... som?... en vägbula! Men han är i vart fall liten och söt, precis lagom för mig.

Jag ser ut lite som en höna på den här bilden, men låt gå!

Motivationen på den här sidan flackar, men på samma gång finner jag lusten att skriva. Just nu söker jag runt och försöker att finna motivation, för den är lika med noll just nu. Jag sitter hemma och tycker synd om mig själv (läs; sjuk).
Jag är garanterad mycket jobb i sommar, underbart. Jag planerar att flytta i Augusti, sedan vart det blir, det får vi se. Jag kan hur som inte bo tillsammans med mina föräldrar hur länge som helst. jag är snart 24, det är dags att göra något av mitt liv. Jag har inte bott hemma som jag gör nu, på många, många år. Så, lägenhet ska ordnas, snarast.

Jag känner mig nästan vilse i min kropp, jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag vill göra. Men på samma gång vet jag att jag vill göra något. Det är en svår kombination, som så småningom måste lösas, men hur?

Vännerna jag har, de håller jag hårt i. De är få, men jag har hellre få äkta vänner än många falska. Jag nämner inga namn, för ni vet vilka ni är.
Vänner måste man vårda för att de ska stanna kvar. Jag har under mina senaste månader börjat att rensa ut de jag känner att jag inte behöver ha i mitt liv längre. De som inte ger mig någonting, det är något jag gör lite då och då. Jag har personer i min närhet som jag håller ett hårdare och hårdare tag om. De jag vill ha kvar!

För någon vecka sedan var jag uppe och hälsade på Adde i Näsviken, det var otroligt skönt att komma iväg och träffa annat folk ett tag. Saknar att ha honom här nere, vardagarna blir inte detsamma utan våra konstiga påhitt.

Idag gör jag som alla andra!

Kvällen spårar ur, men nu är jag hemma på kalla Öland. Ligger i soffan hemma hos Linn för att slippa krångla med skjuts och grejer. Jobb om några timmar!

Sitter på bussen på väg hem, det ska bli så skönt att komma hem igen. Jag trivs med att åka iväg, men hemma är ändå bäst.
Det blev inte den shoppingen jag tänkte, jag hittade ingenting jag ville ha. Helt meningslöst.

Sitter på t-centralen och väntar på Lisa. Hon borde dyka upp snart, har inte träffat henne på otroligt länge, det är dags nu.

Idag är det shopping i Stockholm som gäller. Ska bli skönt att gå runt i en annan stad och kolla utbudet, min garderob behöver uppdateras, det är dags nu.
Ut med tonårs-stilen in med "känna mig som en kvinna"-stilen. Jag är en jeans och t-shirt person, men t-shirtarna måste uppdateras. Jag börjar trivas med mer kvinnliga kläder.
Börjar jag växa upp? Blir nästan lite rädd för mig själv, jag lär känna mig själv mer och mer för var dag som går. Jag vet precis hur kroppen fungerar, men nu börjar jag lära mig att jag ska lyssna på vad hjärnan säger. Det har i de flesta fall rätt.
Mitt liv kan idag beskrivas med kaos, jag måste börja ta vara på det jag har och göra något av det. Jag vet att jag har något bakom hjärbarken, jag måste bara lära mig att använda det på rätt sätt. Sluta leka och börja göra något seriöst av mitt liv.
Jag tycker om att skriva, varför gör jag då inte det? Nee, istället skriver jag ingenting sedan i November och inser i Februari hur mycket jag har saknat det...

Satt igår och verkligen funderade på mig, mitt liv och hur det ska bli. Vad jag vill göra, vad jag gör och vad jag har misslyckats med. Jag känner att det är dags för en nystart, något nytt måste ske. Det här fungerar inte längre, jag kan inte jobba som om att jag är odödlig, jag kan inte låta allt bara rinna förbi mig.

Den här helgen har jag verkligen kommit fram till att jag behöver en nystart, göra något annat. Jag rensar bland de jag umgås med, jag har inget behov av "kompisar" som bara har mig för att det nyttjar dom. Jag har inget behov av att ha massa energitjuvar i mitt liv. Jag mår bra av äkta vänner, sådana som bryr sig när jag mår dåligt och sådana som jag bryr mig om när de mår dåligt. 

Vänskapen med några av de gamla klasskompisarna känns som den rinner ut i sanden, jag är för upptagen med allt annat och de hör ALDRIG av sig. Jag får då känslan av att jag bjuder in mig själv hela tiden, jag behöver inte det. Jag ser inte meningen i det längre. Något måste ske!

Jag är redo för att studera, jag är verkligen redo. Jag vet vad jag vill studera, nu ska jag bara komma in och bestämma i vilken stad jag ska söka. Är nästan lite sugen på att söka mig norrut. Gävle eller liknande.

Diabetesen är kaos på hög nivå, står i valet.. pump eller penna nu. Sommartid är det skönt med penna, men jag mår bättre med pump.. Svårt det där. Det är så många val som måste tas.

Tankar och funderingar.

När jag är ute och reser, eller beger mig hemifrån. Det är då suget att skriva kommer igång, jag har vart otroligt off från den här bloggen lite för länge känner jag. Men på samma gång så har jag inte gjort så mycket mer än att jobba, träna och försöka ordna upp mitt liv, som förstunden inte är annat än kaos.
Jag står och trampar på samma ställe, jag vet verken in eller ut, jag drar i trådar som egentligen inte finns. Jag vill så otroligt mycket, men jag vet inte vart jag ska börja.
Men något har jag lärt mig, jag måste få ordning på mina blodsocker värden igen. Det har under någon månad vart kaos, jag har inte brytt mig alls. Så det måste bli prio ett. Prio två är att planera hösten, skola? jobb? Den största frågan är, vart. Är just nu väldigt sugen på Stockholm, flytta hit och andas lite storstad ett tag. Saknar att ha folk runt mig hela tiden, i Borgholm ser man inte en kotte den här tiden på året.

Just nu ligger jag på hotellrummet i Stockholm och funderar över mitt liv. En dejt som rann ut i sanden, det jag hoppats på blir inte mer än vänskap. Men vänskap med den mannen är absolut mer än ingenting. Kärleken, den kommer så småningom att visa sig, när jag minst anar det.
Jag vet inte ens om jag är redo för kärlek, jag borde ordna upp mitt liv innan jag blandar in någon annans. Räcker att förstöra ett i taget..

Jag jobbar mycket, otroligt mycket. Men jag älskar det, kollegorna, cheferna, gamlingarna.. Dom är helt klart bäst!
Det är med ett tungt hjärta jag inser att jag inte kan stanna där till mer än efter sommaren. Då måste jag ha bestämt mig, jobba eller plugga. Då ska jag flytta och jag tänker inte bo i Borgholm.

Jag ska försöka att slänga in ett inlägg här lite oftare. Någon gång då och då i vart fall.. Men nu ska jag sova, så jag orkar upp till hotellfrukosten i morgon.

Livet rullar på igen, det går förhållandevis fort att komma in i det typiska Svensson livet. Det har inte hänt speciellt mycket den tid jag varit iväg, vilket är synd. Hade hoppats på en stor förändring (drömma kan man ju alltid). Mina dagar är fullspäckade med jobb, stallet och umgänge med de som står mig nära.
Jag har vart i Sverige i snart två veckor, två veckor? Känns som tiden i Usa var ett skämt, att den resan vart en dröm och att jag hela tiden har befunnit mig på ön.
Jag är redan sugen på att ge mig ut igen, se världen! Kommer jag inte in på högskola som jag vill så planerar jag att jobba så mycket jag kan, för att i höst ge mig av utomlands för en tid. Luffa runt och se världen. Är otroligt sugen på Indien, men frågan är om man vill luffa runt själv i det landet?

Igår tog jag tar i mitt liv och begav mig till gymmet, det resulterade i att jag sprang en mil. Är fruktansvärt mallig över mig själv om jag får säga det själv. Trodde nästan att jag skulle dö där på mitten. Men på samma gång är jag beslutsam och insåg att tjejmilen är målet för i år, om jag är hemma vill säga. Jag är matt i benen idag så det blir en lugn dag, inga drastiska planer, annat än att jag ska leka med Sanna ikväll. Ska se om jag inte kan få med henne på bio. Jag har väl egentligen inte råd, men jag är på bio humör rakt igenom!

Jag är nervös, men jag kan inte sätta fingret på varför. Vad har jag att vara nervös för? Jag är väldigt säker på att Sverige är precis som det var den där dagen i April. Den där dagen jag lämnade Sverige bakom mig för att tillbringa en tid i Usa.
Det har vart en fantastisk tid, jag har inte riktigt hunnit med. Jag har vart med om så otroligt mycket och jag har träffat så otroligt mycket fantastiska människor. Människor jag aldrig kommer släppa, vänner för livet. Vänner som verkligen bryr sig om den jag är. Som inte snackar skit bakom ryggen på dig när de nästa dag försöker vara din bästa vän. Vänner som både ger och tar, precis som det ska vara.

Väskan är nu packad, eller, väskorna. Jag har både övervikt och en väska förmycket. Jag hoppas innerligt att det löser sig. Jag har en känsla av att jag kommer att åka i MÅÅÅNGA lager kläder. Handbagaget är ganska lätt, så endel kläder har hamnat där. Hoppas bara att den går att trycka ihop till lagom storlek.

10 år med diabetes!

Mina två kommande veckor med början i morgon:

Torsdag: Dags för frisören, är i stort behov av att kasta lite färg i skallen och klippa luggen lite. Just nu är mitt hår till hälften blont och till hälften svart. Men jag trivs nog bättre i det svarta än i detta.

Fredag: Den här dagen är ännu oplanerad, men jag försöker få tag på James, Rae eller någon. Så jag får träffa dom i vart fall en gång till innan jag åker hem på Måndag.

Lördag: Anna och Jim planerar tydligen Kareoke-bar. Jag hör Jim sjunga för hundarna dagligen, men tydligen är det dags för mig att höra honom på riktigt. Elvis nästa?

Söndag: Är tydligen planerad i shopping, vad jag behöver/vill ha med mig hem. Skicka hem lite popcorn till Frida och annat onyttigt som vi inte har i Sverige. Sådant jag kommer sakna.

_______________________________________________________________________________

Måndag: Flyget lämnar Minnesota 6:30 på kvällen. Blir en hel dag med Anna då hon planerar att ta ledigt från jobbet. Det är ju ändå min sista dag här. Jag ska tillbringa 2h på Chicago flygplats. Ska bli spännande och se om det blir 2h eller 10h

Tisdag: Anländer till Kastrup 1:20 på eftermiddagen, alltså blir det till att åka tåg hela dagen. Eller i dryga tre timmar. Jag saknar Ölandsbron, varför saknar jag Ölandsbron av alla ställen? Jag tänker köra bil på Tisdag, om det nu bara handlar om Borgholm-Bredsättra, det spelar ingen roll. Men jag ska köra bil!

Onsdag: Alltså min första hela dag i Sverige på 8 månader. Klockan 3:30 ska jag vara på sjukan för massa tester. Måste tydligen ta hundra odlingar bara för att jag besökt ett sjukhus i annat land. När jag ändå är i Borgholm får jag passa på att träffa folk och kanske ta min första och mest efterlängtade tur på gymmet.

Torsdag: OPLANERAD! Sanna har du tid?

Fredag: OPLANERAD!

Lördag: Umgänge, fest och eventuellt utgång med "familjen". Men frågan är, blir det idrottsgalan på strand eller blir det Kalmar? eller vad är planen? Jag vet inte riktigt.

Söndag: Bakfylla. Man mår som man förtjänar med andra ord.