När jag klev upp i morse kände jag att något var annorlunda, jag var pigg och mådde bra. Alla problem jag en gång haft, de kändes som bortblåsta. Idag mår jag bra!

Solens strålar lyser in genom fönstret och allt jag vill är att snurra på mig löparskorna och ge mig ut i sjögatorna. Men det är för tidigt, jag vet det. Idag är första dagen sedan i Tisdags som jag är riktigt pigg. Legat hemma i en förkylning som inte velat ge med sig.

Jag får trotsa lusten att springa med att gå ut och vårstäda Axel. Han behöver skrubbas på ryggen och kittlas på magen av dammsugaren. Axel är alltså min bil, min vän i alla lägen, den som aldrig sviker. Han är grå och har former som hmm... som?... en vägbula! Men han är i vart fall liten och söt, precis lagom för mig.

Jag ser ut lite som en höna på den här bilden, men låt gå!