Det här med att ha en aktiv blogg, jag var bra på det en period i mitt liv. Nu är jag allt sämre på det, livet går vidare och intresset för annat blir allt större.

Men nu har jag hamnat i en sådan situation att jag kommer att gå hemma mycket i höst, så det kanske är dags att roa mig med något sådant här när höstmörkret tränger på.

Idag är jag 27år gammal, jag har haft diabetes sedan 2002, jag är sambo i Göteborg med i september flyttar vi söder ut till vårt drömhus. I November/December väntar vår lilla familj tillökning och en liten människovalp kommer till livet, om allt går som det ska vill säga.
De första två månaderna av min graviditet tillbringade jag hemma som sjukskriven, jag fick ingen ordning på allt vad blodsocker heter. Jag var för trött för att resa mig upp samt illamående så fort jag kände en starkare doft än nytvättade lakan.

Nu är min energi tillbaka och jag är åter på jobbet och sliter som aldrig förr, jag blir så otroligt rastlös av att bara gå hemma. Så nu är planen att arbeta så länge jag kan och klarar av det.

Kvällsfunderingar.

Sitter man och klickar runt på diverse bloggar för att slippa allt som har med skolarbete att göra, ja. Det kan hända att man tillslut hamnar här. Började läsa lite av mina gamla inlägg, till och från har jag väldigt intressanta funderingar.
Dagens tankar har handlat om saker som att.. Om jag i resten av mitt liv, skulle dricka öl ed en och samma person. Då skulle denna person, helt utan tvekan bli ingen annan än... Edward Blom! Jag kan inte svara på varför, men jag blir nästan lite hemligt förälskad i honom. Hela hans personlighet bara skriker glädje och skulle alla vara som Edward, då skulle alla krig försvinna och istället skulle mänskligheten äta ihjäl sig på diverse gourmet måltider..

Jag har hela dagen gjort allt förutom det jag skulle gjort. Lite typiskt mig? Jag kommer sitta med paniken i halsen klockan 03.00 i morgon natt och panikskriva något om Moira boken. Jag fattar verkligen inte hur människan tänker. Jag är alldeles för trög för sådan korrekt svenska. Använd ord som den svenska befolkningen förstår!

Ännu en fundering för kvällen, varför kittlas det alltid i näsan när man borstar tänderna med eltandborste? Jag reder inte ut det, jag kan inte med ena handen borsta tänderna och med andra handen klia mig i näsan. Om jag skulle nysa, då skulle badrummet plötsligt täckas av tandkrämsskum blandat med saliv.. INTE OKEJ!

Oj, vad hände?

Det här var länge sedan, men jag gör väl ett minimalt försök att återuppliva den här sidan igen. Ibland är det skönt att ha någonstans att få ventiler sig på.
Det var nästan ett år sedan jag skrev något här senast, mars 2011 (okej 10 månader). Mycket har hänt sedan dess. Otroligt mycket har hänt.
Just nu är jag bosatt i Växjö där jag pluggar till Behandlingspedagog med inriktningen ungdoms och missbruksvård.
Jag gick några veckor innan jul från pump till pennbehandling. Idag fungerar pennor mycket bättre till mitt sätt att leva på, även om jag älskar pumpen över allt annat.

Anledningen till att jag just idag sätter mig och skriver här, måste vara paniken jag har inför fältstudie rapporten som ska vara inne på Måndag. Jag har haft hela julen på mig, men har jag pluggat det jag skulle? Näe, precis. mrs YH tänkte inte riktigt så långt.

Jag har funnit en fin vän, de som känner mig väl vet skillnader på vän och kompis. Sedan får vi se hur det hela utvecklar sig. Men jag tycker mycket om min vän och min vän tycker om mig.
2013 har börjat riktigt riktigt bra, vi får se om det håller i sig. Bara jag lyckas ta tag i skolan ordentligt så kanske. Jag måste få lite rutin i mitt liv, kan inte leka mig igenom det längre.

Igår kväll var det mys på hög nivå, bastu, något glas rött och fantastiskt sällskap av Linn och Maria.
Samtalsämnena, de var låga. Men så är det väl alltid bland tjejer?
Nu sover de andra fortfarande och jag är uttråkad till tusen.

När jag klev upp i morse kände jag att något var annorlunda, jag var pigg och mådde bra. Alla problem jag en gång haft, de kändes som bortblåsta. Idag mår jag bra!

Solens strålar lyser in genom fönstret och allt jag vill är att snurra på mig löparskorna och ge mig ut i sjögatorna. Men det är för tidigt, jag vet det. Idag är första dagen sedan i Tisdags som jag är riktigt pigg. Legat hemma i en förkylning som inte velat ge med sig.

Jag får trotsa lusten att springa med att gå ut och vårstäda Axel. Han behöver skrubbas på ryggen och kittlas på magen av dammsugaren. Axel är alltså min bil, min vän i alla lägen, den som aldrig sviker. Han är grå och har former som hmm... som?... en vägbula! Men han är i vart fall liten och söt, precis lagom för mig.

Jag ser ut lite som en höna på den här bilden, men låt gå!

Motivationen på den här sidan flackar, men på samma gång finner jag lusten att skriva. Just nu söker jag runt och försöker att finna motivation, för den är lika med noll just nu. Jag sitter hemma och tycker synd om mig själv (läs; sjuk).
Jag är garanterad mycket jobb i sommar, underbart. Jag planerar att flytta i Augusti, sedan vart det blir, det får vi se. Jag kan hur som inte bo tillsammans med mina föräldrar hur länge som helst. jag är snart 24, det är dags att göra något av mitt liv. Jag har inte bott hemma som jag gör nu, på många, många år. Så, lägenhet ska ordnas, snarast.

Jag känner mig nästan vilse i min kropp, jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag vill göra. Men på samma gång vet jag att jag vill göra något. Det är en svår kombination, som så småningom måste lösas, men hur?

Vännerna jag har, de håller jag hårt i. De är få, men jag har hellre få äkta vänner än många falska. Jag nämner inga namn, för ni vet vilka ni är.
Vänner måste man vårda för att de ska stanna kvar. Jag har under mina senaste månader börjat att rensa ut de jag känner att jag inte behöver ha i mitt liv längre. De som inte ger mig någonting, det är något jag gör lite då och då. Jag har personer i min närhet som jag håller ett hårdare och hårdare tag om. De jag vill ha kvar!

För någon vecka sedan var jag uppe och hälsade på Adde i Näsviken, det var otroligt skönt att komma iväg och träffa annat folk ett tag. Saknar att ha honom här nere, vardagarna blir inte detsamma utan våra konstiga påhitt.

Idag gör jag som alla andra!

Kvällen spårar ur, men nu är jag hemma på kalla Öland. Ligger i soffan hemma hos Linn för att slippa krångla med skjuts och grejer. Jobb om några timmar!

Sitter på bussen på väg hem, det ska bli så skönt att komma hem igen. Jag trivs med att åka iväg, men hemma är ändå bäst.
Det blev inte den shoppingen jag tänkte, jag hittade ingenting jag ville ha. Helt meningslöst.

Sitter på t-centralen och väntar på Lisa. Hon borde dyka upp snart, har inte träffat henne på otroligt länge, det är dags nu.

Idag är det shopping i Stockholm som gäller. Ska bli skönt att gå runt i en annan stad och kolla utbudet, min garderob behöver uppdateras, det är dags nu.
Ut med tonårs-stilen in med "känna mig som en kvinna"-stilen. Jag är en jeans och t-shirt person, men t-shirtarna måste uppdateras. Jag börjar trivas med mer kvinnliga kläder.
Börjar jag växa upp? Blir nästan lite rädd för mig själv, jag lär känna mig själv mer och mer för var dag som går. Jag vet precis hur kroppen fungerar, men nu börjar jag lära mig att jag ska lyssna på vad hjärnan säger. Det har i de flesta fall rätt.
Mitt liv kan idag beskrivas med kaos, jag måste börja ta vara på det jag har och göra något av det. Jag vet att jag har något bakom hjärbarken, jag måste bara lära mig att använda det på rätt sätt. Sluta leka och börja göra något seriöst av mitt liv.
Jag tycker om att skriva, varför gör jag då inte det? Nee, istället skriver jag ingenting sedan i November och inser i Februari hur mycket jag har saknat det...

Satt igår och verkligen funderade på mig, mitt liv och hur det ska bli. Vad jag vill göra, vad jag gör och vad jag har misslyckats med. Jag känner att det är dags för en nystart, något nytt måste ske. Det här fungerar inte längre, jag kan inte jobba som om att jag är odödlig, jag kan inte låta allt bara rinna förbi mig.

Den här helgen har jag verkligen kommit fram till att jag behöver en nystart, göra något annat. Jag rensar bland de jag umgås med, jag har inget behov av "kompisar" som bara har mig för att det nyttjar dom. Jag har inget behov av att ha massa energitjuvar i mitt liv. Jag mår bra av äkta vänner, sådana som bryr sig när jag mår dåligt och sådana som jag bryr mig om när de mår dåligt. 

Vänskapen med några av de gamla klasskompisarna känns som den rinner ut i sanden, jag är för upptagen med allt annat och de hör ALDRIG av sig. Jag får då känslan av att jag bjuder in mig själv hela tiden, jag behöver inte det. Jag ser inte meningen i det längre. Något måste ske!

Jag är redo för att studera, jag är verkligen redo. Jag vet vad jag vill studera, nu ska jag bara komma in och bestämma i vilken stad jag ska söka. Är nästan lite sugen på att söka mig norrut. Gävle eller liknande.

Diabetesen är kaos på hög nivå, står i valet.. pump eller penna nu. Sommartid är det skönt med penna, men jag mår bättre med pump.. Svårt det där. Det är så många val som måste tas.

Tankar och funderingar.

När jag är ute och reser, eller beger mig hemifrån. Det är då suget att skriva kommer igång, jag har vart otroligt off från den här bloggen lite för länge känner jag. Men på samma gång så har jag inte gjort så mycket mer än att jobba, träna och försöka ordna upp mitt liv, som förstunden inte är annat än kaos.
Jag står och trampar på samma ställe, jag vet verken in eller ut, jag drar i trådar som egentligen inte finns. Jag vill så otroligt mycket, men jag vet inte vart jag ska börja.
Men något har jag lärt mig, jag måste få ordning på mina blodsocker värden igen. Det har under någon månad vart kaos, jag har inte brytt mig alls. Så det måste bli prio ett. Prio två är att planera hösten, skola? jobb? Den största frågan är, vart. Är just nu väldigt sugen på Stockholm, flytta hit och andas lite storstad ett tag. Saknar att ha folk runt mig hela tiden, i Borgholm ser man inte en kotte den här tiden på året.

Just nu ligger jag på hotellrummet i Stockholm och funderar över mitt liv. En dejt som rann ut i sanden, det jag hoppats på blir inte mer än vänskap. Men vänskap med den mannen är absolut mer än ingenting. Kärleken, den kommer så småningom att visa sig, när jag minst anar det.
Jag vet inte ens om jag är redo för kärlek, jag borde ordna upp mitt liv innan jag blandar in någon annans. Räcker att förstöra ett i taget..

Jag jobbar mycket, otroligt mycket. Men jag älskar det, kollegorna, cheferna, gamlingarna.. Dom är helt klart bäst!
Det är med ett tungt hjärta jag inser att jag inte kan stanna där till mer än efter sommaren. Då måste jag ha bestämt mig, jobba eller plugga. Då ska jag flytta och jag tänker inte bo i Borgholm.

Jag ska försöka att slänga in ett inlägg här lite oftare. Någon gång då och då i vart fall.. Men nu ska jag sova, så jag orkar upp till hotellfrukosten i morgon.