Idag gör jag som alla andra!

Kvällen spårar ur, men nu är jag hemma på kalla Öland. Ligger i soffan hemma hos Linn för att slippa krångla med skjuts och grejer. Jobb om några timmar!

Sitter på bussen på väg hem, det ska bli så skönt att komma hem igen. Jag trivs med att åka iväg, men hemma är ändå bäst.
Det blev inte den shoppingen jag tänkte, jag hittade ingenting jag ville ha. Helt meningslöst.

Sitter på t-centralen och väntar på Lisa. Hon borde dyka upp snart, har inte träffat henne på otroligt länge, det är dags nu.

Idag är det shopping i Stockholm som gäller. Ska bli skönt att gå runt i en annan stad och kolla utbudet, min garderob behöver uppdateras, det är dags nu.
Ut med tonårs-stilen in med "känna mig som en kvinna"-stilen. Jag är en jeans och t-shirt person, men t-shirtarna måste uppdateras. Jag börjar trivas med mer kvinnliga kläder.
Börjar jag växa upp? Blir nästan lite rädd för mig själv, jag lär känna mig själv mer och mer för var dag som går. Jag vet precis hur kroppen fungerar, men nu börjar jag lära mig att jag ska lyssna på vad hjärnan säger. Det har i de flesta fall rätt.
Mitt liv kan idag beskrivas med kaos, jag måste börja ta vara på det jag har och göra något av det. Jag vet att jag har något bakom hjärbarken, jag måste bara lära mig att använda det på rätt sätt. Sluta leka och börja göra något seriöst av mitt liv.
Jag tycker om att skriva, varför gör jag då inte det? Nee, istället skriver jag ingenting sedan i November och inser i Februari hur mycket jag har saknat det...

Satt igår och verkligen funderade på mig, mitt liv och hur det ska bli. Vad jag vill göra, vad jag gör och vad jag har misslyckats med. Jag känner att det är dags för en nystart, något nytt måste ske. Det här fungerar inte längre, jag kan inte jobba som om att jag är odödlig, jag kan inte låta allt bara rinna förbi mig.

Den här helgen har jag verkligen kommit fram till att jag behöver en nystart, göra något annat. Jag rensar bland de jag umgås med, jag har inget behov av "kompisar" som bara har mig för att det nyttjar dom. Jag har inget behov av att ha massa energitjuvar i mitt liv. Jag mår bra av äkta vänner, sådana som bryr sig när jag mår dåligt och sådana som jag bryr mig om när de mår dåligt. 

Vänskapen med några av de gamla klasskompisarna känns som den rinner ut i sanden, jag är för upptagen med allt annat och de hör ALDRIG av sig. Jag får då känslan av att jag bjuder in mig själv hela tiden, jag behöver inte det. Jag ser inte meningen i det längre. Något måste ske!

Jag är redo för att studera, jag är verkligen redo. Jag vet vad jag vill studera, nu ska jag bara komma in och bestämma i vilken stad jag ska söka. Är nästan lite sugen på att söka mig norrut. Gävle eller liknande.

Diabetesen är kaos på hög nivå, står i valet.. pump eller penna nu. Sommartid är det skönt med penna, men jag mår bättre med pump.. Svårt det där. Det är så många val som måste tas.

Tankar och funderingar.

När jag är ute och reser, eller beger mig hemifrån. Det är då suget att skriva kommer igång, jag har vart otroligt off från den här bloggen lite för länge känner jag. Men på samma gång så har jag inte gjort så mycket mer än att jobba, träna och försöka ordna upp mitt liv, som förstunden inte är annat än kaos.
Jag står och trampar på samma ställe, jag vet verken in eller ut, jag drar i trådar som egentligen inte finns. Jag vill så otroligt mycket, men jag vet inte vart jag ska börja.
Men något har jag lärt mig, jag måste få ordning på mina blodsocker värden igen. Det har under någon månad vart kaos, jag har inte brytt mig alls. Så det måste bli prio ett. Prio två är att planera hösten, skola? jobb? Den största frågan är, vart. Är just nu väldigt sugen på Stockholm, flytta hit och andas lite storstad ett tag. Saknar att ha folk runt mig hela tiden, i Borgholm ser man inte en kotte den här tiden på året.

Just nu ligger jag på hotellrummet i Stockholm och funderar över mitt liv. En dejt som rann ut i sanden, det jag hoppats på blir inte mer än vänskap. Men vänskap med den mannen är absolut mer än ingenting. Kärleken, den kommer så småningom att visa sig, när jag minst anar det.
Jag vet inte ens om jag är redo för kärlek, jag borde ordna upp mitt liv innan jag blandar in någon annans. Räcker att förstöra ett i taget..

Jag jobbar mycket, otroligt mycket. Men jag älskar det, kollegorna, cheferna, gamlingarna.. Dom är helt klart bäst!
Det är med ett tungt hjärta jag inser att jag inte kan stanna där till mer än efter sommaren. Då måste jag ha bestämt mig, jobba eller plugga. Då ska jag flytta och jag tänker inte bo i Borgholm.

Jag ska försöka att slänga in ett inlägg här lite oftare. Någon gång då och då i vart fall.. Men nu ska jag sova, så jag orkar upp till hotellfrukosten i morgon.